Mina föräldrar bara klagar på mig

Hej, är 17 årig tjej och för ett tag sen fick min mamma ett utbrott på mig, jag hade nyss haft kompisar över och vi hade ätit, jag tänkte göra iordning så jag kunde vara inne på mitt rum resten av kvällen. Vill tillägga också att på senaste tiden just då hade jag känt att mina föräldrar inte gjort annat än att klaga på mig och fått mig att må dåligt så jag hade börjat bli väldigt irriterad på dem båda, plus att jag haft väldigt jobbigt med annat som skolarbete och relationer till vissa människor. Så när min mamma kommenterade att jag skulle städa i köket  efter mig och mina kompisar så svarade jag med en smått irriterad röst att jag självklart skulle ta hand om det, så jag samlade ihop all disk som var det vi hade lämnat och så tänkte jag ställa in det i diskmaskinen, men märkte då att den inte var tömd, och jag kände inte att jag orkade tömma diskmaskinen, så jag tänkte att jag kan lägga in disken imon när någon tömt disken,  så jag går till vardagsrummet och tar i  lite saker till mitt rum och då kommer min mamma och börjar skälla på mig för att jag hade kunnat tömma disken, men så sa jag med en otrevlig röst att jag inte orkade, så min mamma reagerar på så sätt att hon går fram mot mig så jag blir tvingad till att backa och sen drar hon mig i håret. Jag blir helt chockad och känner hur mina tårar kommer börja rinna, så jag går bara in på mitt rum och tänker gå och lägga mig, men då kommer min mamma in och fortsätter att skälla på mig. Just då ville jag inte se henne mer och jag grät och bad henne om att lämna mig ifred men hon vägrade, så jag sa till henne liknande "du har misshandlat mig mentalt de senaste månaderna och nu drar du mig i håret". Hennes svar på det var att nästan skrika på mig och upprepa det ett par gånger att jag var en drama queen. Efter det går hon iväg och jag stänger dörren, jag sätter mig på golvet under mitt skrivbord och skriver till min kompis och frågar om jag får åka hem till henne. 

Efter att ha lämnat hemmet medans min pappa såg mig så började de ringa och meddela mig tills jag svarade, min mamma skrev att jag inte fick vara ute och jag inte är myndig, jag svarade "så jag här rätt till att bli dragen i håret men inte vara ute 9 på kvällen?" Och hon svara ja, och då slutade jag svåra henne, min pappa började då meddela mig och sa att jag skulle komma hem, jag frågade honom om han förstod varför jag inte ville vara hemma, han skrev att det var jag som började och att jag och min mamma var lika skyldiga. 

Dagen efter går jag till skolan utan min skol dator och jag har ångest hela dagen för jag kunde inte göra något arbete eller fokusera på genomgången eller grupparbeten, sen efter att ha slutat kl 5 frågar några kompisar om jag vill dra med till max, och när vi ätit klart så säger jag vad som hände och att jag är rädd över vad som kommer hända när jag kommer hem. Jag hoppades på att min mamma skulle ignorera mig så jag slapp henne, vilket hon gjorde.

Nu är det som det aldrig hänt för vi pratade aldrig om det, inte ens med min pappa. Jag vill aldrig vara hemma längre, försöker vara med kompisar så ofta som möjligt och när jag inte gör något med någon så får jag antingen ångest över mina föräldrar eller annat och saker blir vara värre och värre. Jag orkar knappt försöka längre, det går sämst för mig i skolan nu och jag klarar nöstan inte av att jobba överhuvudtaget. Och känner ofta att jag behöver gå iväg för att andas ordentligt. Försöker vara ute så sent som möjligt också för att slippa vara hemma. 

Kan inte sova och har en klump i halsen hela tiden.

Mitt I natten ångest

BUP svarar:

Hej!

När jag läser ditt brev får jag först intrycket att det som hände mellan dig och mamma var som ett vanligt bråk i en familj med tonåringar. Men så säger du att din mamma drog dig i håret. Du känner allt mer ångest inför att vara hemma och du säger att det går sämre i skolan.

Att dra i håret är att gå för långt också då man är riktigt arg. Kan du tala med din mamma om det som hänt? Det är ofta bättre att uttrycka det man känner än att det outtalade känslor växer inom en och styr en.

Jag tycker också att det kan vara bra för dig att vända dig till någon utomstående som du kan tala med, som till exempel ungdomsmottagningen i din kommun. Där kan du tillsammans med någon reflektera över det som hänt och se vad du behöver för att må bättre.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta