Förstår inte om jag mår bra eller dåligt

Hej! Jag är 17 år och har nyss börjat andra året på gymnasiet. Just nu känns det som att allt och alla är emot mig. Jag har inga vänner i skolan, knappt några vänner utanför skolan, i familjen känner jag mig också utanför, har inte en ”kärnfamilj”, har liksom inte hittat min plats i ”familjen” fast jag bott med dem i 6 år, fast det vill jag inte heller för jag trivs inte med dem. (Det är inte familjesituationen som är det ”stora problemet”, ville bara nämna det). 
Vet inte varför jag inte får några vänner, men jag är förmodligen för försiktig av mig, jag har försökt prata och umgås med folk i skolan men när jag märker att de inte vill vara med mig så orkar jag inte fortsätta kämpa med att försöka hitta vänner. Dessutom känns det som att det är något fel på mig, ibland känns det som att jag fortfarande är 13 år, känns som att jag beter mig barnsligt ibland, fast i andra situationer känns det som att jag är mycket mognare än vad de i min ålder är. Det hjälper inte att jag dessutom ser ut att va typ 3 år yngre än vad jag är, det är många som påpekar hela tiden att jag ser yngre ut, känner lite ångest över att jag fyller 18 nu i vår för det känns som det kommer bli ännu mer problem med det då, ingen tror på att jag är 17 år. Det sänker mitt självförtroende väldigt mycket, har haft dåligt självförtroende hela mitt liv men nu känns de ännu sämre. Jag tycker verkligen att jag är så ful, vilket jag är, ser inte ut som andra i min ålder, och därför finns det ingen som kan gilla mig. Det känns som att ingen gillar mig, alla har något emot mig fast jag inte gjort dem något, vill bara känna mig älskad av någon för nu känns de som att alla tycker att jag är konstig på ett eller annat vis.
Som jag skrev så känns det som allt jag gör blir fel, det känns som att de är få saker jag är bra på, och alltid när jag ska försöka göra något (t.ex.) i skolan så känns de som att det aldrig blir bra, i grupparbeten blir det som jag gjort sämst osv. Och vad jag än säger till någon eller så så blir det bara fel, kan typ vara så att personen inte tar det så som jag menade det och då känner jag bara hur den tycker jag är ännu konstigare.

Det känns som att jag borde må sämre över det här än vad jag gör, jag förstår inte om jag mår dåligt eller inte. Känner ofta att jag bara vill gråta massor men det kommer inga tårar, känns som att jag inte kan gråta längre. Ett fåtal gånger har jag skurit mig, bara med en nål men såpass mycket att det kommer blod, men vet inte varför jag gör det, för det känns som sagt som att jag egentligen inte mår så dåligt, och det känns typ inte bättre av att jag gör det. Senast igår gjorde jag det, såg att mitt ärr höll på att försvinna så skar mig på nytt där. Jag brukar ofta känna att jag önskar att jag mådde mycket sämre, låter kanske konstigt men jag vet inte varför, men vill bara ligga i sängen och gråta massor, förstår inte varför jag känner så. Känns som att jag går runt i min egna lilla bubbla hela tiden, (i skolan t.ex. för umgås ju inte med någon där) och bara tänker på vad det är för fel på mig, varför ingen kan tycka om mig, vad jag gör för fel, tänker på att jag bara vill gråta och må skit. Och att jag önskar att någon ska fråga hur jag mår, men samtidigt inte, för vågar inte prata med någon om sånt, och dessutom tvekar jag ju på om jag ens mår dåligt. 

(Och nej jag vill inte försöka prata med mina föräldrar om hur jag känner, har inte riktigt den sortens relation till dem)

Blev lite dåligt formulerat kanske men visste inte riktigt hur jag skulle skriva det, hoppas ni förstår ungefär iallafall hur jag känner och vad jag menar.

Förvirrad tjej

BUP svarar:

Hej!

Tack för att du skriver till oss. Du skriver klokt och öppet om det som du går igenom och kämpar med. Ja, ibland kan det faktiskt vara svårt att på egen hand reda ut om man mår okej eller om det finns bekymmer som kanske påverkar en mer än man först trodde.

Jag tycker det låter som du, trots dina bekymmer, också har en styrka att få din vardag att fungera hemma i familjen. Du går till skolan och kommer framåt med dina studier och du har enstaka vänner utanför skolan.

Allt det här är ju också du och saker som du också klarar av i ditt liv. Jag tänkte att det kan vara viktigt att lyfta fram det - särskilt när du så väl beskriver att du nästan  översvämmas av alla jobbiga tankar om att du inte känner att det går bra för dig.

Att du nu går i en klass där det varit svårt att knyta nya kompiskontakter, kan säkert också bidra till att du lättare hamnar i osäkerhetskänslor. Att du lättare tvivlar mer på dig själv och dina förmågor.
Du kanske inte känner att det kan vara hela förklaringen, men ofta kan det vara väldigt stressande att behöva vara i en grupp där man inte känner sig riktigt avslappnad, eller känner att man kan vara sig själv (och känna sig accepterad av andra).

Jag tycker du berättar att det här ändå påverkar dig så pass mycket att du ofta verkar känna dig olycklig och ledsen. Ibland kan man ju också påverkas socialt av sådana känslor att man - som du skriver -"blir försiktig socialt".

Därför tror jag att du skulle kunna vara hjälpt av att få gå igenom det här som du ofta grubblar över. I en samtalskontakt så kan du få stöd att sortera mer kring det här, så det kanske kan bli lättare för dig att förstå dig själv mer.

Om du skulle vilja gå och prata med någon, kan du vända dig till din skolkurator för samtal om det här. Eftersom du också kan uppleva att det varit svårt att hitta nya vänner i klassen, så kan samtal med skolkuratorn också ge dig mer stöd i den frågan.

En annan väg för dig att börja prata mer med någon om det här, är genom en samtalskontakt vid ungdomsmottagningen.

Ofta kan en samtalskontakt hjälpa en att få nya perspektiv på hur man upplever olika problem med sin självbild och du kanske kan få stöd i att känna en större trygghet i dig själv.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta