Ett rop på hjälp

Hej. Jag skickade ett annat meddelande tidigare idag men jag kände att det inte förklarade allting tillräckligt bra.

Mamma är en illigal immigrant, hon kom in under 1940 talet med en båt från Litauen. Hon jobbar svart just nu som en byggarbetare, något som är ganska förvånande då hon är en kvinnna.

Nu, när hon fortfarande i princip är okänd till staten och därför aldrig blivit anmäld, rör hon mig hela tiden, alltid på sätt som jag inte är okej med. Det skrämmer mig.

Varje natt åker hon in till Stockholm och lämnar mig hemma för att ta hand om de andra sju barnen som bor här.

Jag skulle vilja jämföra vårt hus med ett förintelseläger, vi får knappt någon mat alls.

När hon inte är inne i stan och festar eller vad hon nu gör där inne så brukar hon titta på fiskar på internetet, jag är ganska säger på att hon är påverkad men jag vågar inte fråga henne. Tidigare när jag frågade henne varför hon betedde sig annorlunda så slog hon mig och åkte hemmifrån tidigt.

Hon ger mig även alkohol när jag inte håller tyst.

Varje gång hon slår mig så säger hon åt mig att slå tillbaka, jag vågar inte. Hon säger ofta att hon kämpar för kvinnornas rättighet att bli slagna.

Jag brukar stanna i skolan så länge jag kan för att slippa komma hem. Mamma har alltid vapen i väskan som hon bär överallt. 

Hon tar alla pengar som jag ska få, både från arbete och från studiemedel. Istället för att spendera det på mig och skolan så spenderar hon det på alkohol och droger.

Hon tappar bort saker hela tiden, hon tvingade mig att låna ut min skoldator och tog med sig dem till Stockholm. Där tappade hon bort den. När hon till slut kom hem så skrek hon på mig, hon sade att jag hade tappat bort datorn och att jag skulle få betala för den, med mina pengar som jag inte har.

Jag behöver på riktigt hjälp, när jag läser över detta igen så märker jag att det låter som ett skämt men det är det inte. Jag är rädd, både för mitt liv och för mina 7 syskons. Jag vågar inte säga några namn eftersom att hon kommer bli rasande om hon någonsin hittar detta. Hjälp.

Just nu är jag med pappa i oslo, det är den enda anledningen att jag vågar skriva detta.

Kirby

BUP svarar:

Hej!

Jag väljer att svara på detta brev. Jag vill börja med att berätta för dig att jag även läst dina andra brev till oss, så nu vet du vilken information jag sitter med. Bra att du tog dig tid att skriva alla brev till oss så vi kan förstå hur du och dina syskon har det.   

När jag läste dina brev blev jag väldigt berörd, ledsen och fick ont i magen. Din livshistoria innehåller så mycket som inget barn, ungdom eller vuxen ska behöva gå igenom.

När du själv summerar ditt brev, efter en genomläsning, som ett skämt tror jag att jag förstår vad du menar. Det är ju bara för mycket det du skriver. Att det är sant det du skriver är för mig självklart. Du och dina syskon har fått utstå mycket.

Dina brev till oss tänker jag är ett rop på hjälp. Bra att du skrev till oss. Jag hoppas att du genom mitt svar kan samla mod att ta nästa steg. Att berätta för någon vuxen som inte tillhör familjen hur du och dina syskon har det. 

Jag vet inte hur fri du är och vilka möjligheter du har under dagarna att söka hjälp. Jag vet inte var du bor eller om du har någon egen mobiltelefon.

Socialtjänsten eller polisen skulle behöva få reda på hur läget är hemma hos dig. Utifrån att du ibland lämnas vid Odenplan lämnar jag två adressen till närmaste polisstation och socialkontor:

Norrmalms-polisen har sina lokaler på Kungsholmsgatan 43. Det ligger på Kungsholmen. Telefonnumret till polisen är 11414.

Närmaste socialtjänst ligger på Sankt Eriksgatan 117. Uppgång C. På skylten ska det stå Norrmalms Stadsdelsförvaltning. Telefonnumret till växeln är 08-508 09000.

Innehållet i dina brev är så allvarliga att jag anser att samhället och vuxenvärlden behöver gå in och hjälpa dig och dina syskon. Din mamma skulle naturligtvis även hon behöva hjälp, men mitt fokus är att du behöver rädda dig själv och att dina syskon ska få det bra.

Jag gav dig några adresser som jag inte vet om de är så användbara för dig. Det finns en hemsida som heter koll på soc och som beskriver socialtjänstens arbete utifrån ett barnperspektiv, som kanske är mer tillgängligt för dig.
Kolla in länken om du har möjlighet Koll på soc

Det avsnittet jag länkat till handlar om att bli placerad. Att alla barn ska kunna känna sig trygga i sitt hem och ifall föräldrarna inte klarar av att vara föräldrar behöver någon annan kliva in i deras ställe under en period. 

Nu skrev du till oss då du var med din pappa. Jag vet inte vilka möjligheter du har att skriva eller söka hjälp på nätet, men jag skulle vilja tipsa om Bris. Dit kan man ringa och chatta. Det syns inte på telefonräkningen om man kontaktat Bris, vilket är bra.

Listan kan göras lång om jag skulle räkna upp det som din mamma gör mot dig som tyder på allvarliga missförhållanden och att hon brister i sin föräldraförmåga.

Hon tar på dig på ett sätt som du inte gillar. Det är inte OK.
Du blir utsatt för våld. Det är inte OK.
Du drogas ner av alkohol när du inte håller tyst.
Det finns inte tillräckligt med mat hemma för dig och dina syskon.
Du misstänker att din mamma är påverkad. Hon ger dig inga fickpengar.

Det är så mycket som inte är OK och jag är övertygad att du inte räknat upp allt.

Det du bara måste berätta för polisen, socialtjänsten eller någon annan vuxen är att du är rädd för din mamma. Fruktar för ditt liv och inte vill åka hem. Skälet att du ändå åker hem är omsorgen och omtanken runt dina syskon.

Att du inte vill lämna dina sju syskon visar att du tar ansvar för mer än det du ska behöva göra och att du vill skydda dina syskon, vilket är fint.



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta