Min mamma kommer inte att ta mej seriöst

Manen som kan skjuta spindelnät ur sina händer är tillbaka. Yeay! (Not) 

läste ert svar och det var super duper bra antar jag men har lite uppföljande problem. Jag pratar inte i telefon jag är för rädd för det så kan inte kontakta bup själv. Kommer va grymt pinsamt och kommer antagligen få en ångest attack och lägga på. (Har hänt förut) 

Och hur i himmelen ska man kunna tala om för sin mamma att man vill dö? Hon kommer inte ta mig seriöst, det är ju bara en tonårs "fas". Min förre detta kompis tog reda på att jag skar mig själv och sa till min lärare och då sa min lärare till min mamma. Det hon sa var att jag skulle sluta för det såg fult ut. Det var för mer än ett år sedan då hade jag bara ett få par små. nu har jag hela handleden, över låret och små knutiga på magen. Jag vill inte prata med min pappa stort nej nej. Och jag är rädd för att kontakta nån dom kommer bara säga att mina problem inte är rediga problem och att jag är ju glad! För jag skrattar ganska mycket men sen känns det som en depressions våg kommer och jag vill dö men folk tror väll bara att man kan vara helt ledsen hela tiden för att vara deprimerad? 

Nåt tips på hur man kan berätta det utan att tala om det? Jag vill bara sluta känna mig kass hela tiden...  

(Jag kan inte stava eller skiva tydligt sorry. Klockan är halv två bara skriver ner ord)  

Peter parker (Spiderman)

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.
Du skriver att du är rädd att din mamma inte ska ta dej seriöst och du är rädd att andra inte ska tycka du har rediga problem. Jag tror din rädsla är helt obefogad. Om du berättar hur du verkligen mår och visar dina självskador kommer de förstå att du menar allvar.

Din mammas kommentar till dej när du visade henne dina sår ska du nog inte tolka som att hon inte bryr sig. Men jag kan förstå att du blev besviken och kanske lite tveksam till att ta upp dina problem med henne igen.

Jag tror att det är dags för dej att på allvar göra något åt din problem. Du skriver till oss för du vill ha hjälp och vill ha tips.
Jag tycker att du ska försöka berätta för din mamma igen hur du faktiskt mår och du måste nu få hjälp så att du kan sluta självskada dej. Du har varit ensam med dina allvarliga problem alldeles för länge.

Om det är svårt att berätta direkt kanske du kan visa det här brevet för henne eller ge henne någon artikel om självskada, som hon kan läsa innan du berättar om dina egna självskador.

Du kan få mer hjälp genom att chatta på Tjejzonen eller ta kontakt med en ungdomsmottagning  

ps. du skriver tydligt och bra. 

Lycka till!