Hatar min hjärna

Hejsan, jag har gått hos kuratorer sedan jag gick i femman och jag går i ettan på gymnasiet nu. Men det jag vill skriva till er om här och nu är att jag hatar min egna hjärna. Jag gillar verkligen inte den. Jag övertänker allt. Jag tänker alltid negativt och kan aldrig se det positiva. Jag tänker alltid dåligt om mig själv, vad jag än gör, jag tänker också att alla andra tänker dåligt om mig, det hindrar mig från att göra saker, tex fråga läraren om hjälp för att jag är rädd att någon kommer tro att jag är dum, eller att jag inte vågar räcka upp handen för att jag är rädd att säga fel, eller att jag inte vågar vara mig själv för att jag är rädd vad andra ska tycka, även om jag vet att jag går på en skola och i en klass som verkligen accepterar alla så tänker jag fortfarande det. Jag har även svårt att hitta motivation att göra saker efter skolan då det ända jag vill göra är att sova när jag kommer hem. Jag har också svårt med ämnena i skolan då jag kanske förstå läraren när han förklarar uppgiften fast sen när jag ska börja så kan jag inte för att jag behöver nästan att han ska förklara allt i detalj om hur jag ska börja och vad jag ska göra sen och hur jag ska avsluta för att kunna göra uppgiften. Jag har också ingen ork eller motivation för läxor och det gör så att mina betyg blir sämre. Jag har också svårt med att jag alltid måste ha rutiner, rutiner och mer rutiner, och eftersom jag börjar olika tider varje dag och måste ta olika bussar varje dag så blir allt för mycket ibland. Min mamma säger också att jag snuddat lite på att ha aspergers liknande bettender ibland. Jag pratade lite med mig kompis om några saker av detta och hon sa att jag skulle ta kontakt med er och att jag skulle kanske gå på en lista för kpt, vad det nu än är :/ förlåt om detta blev jätte långt men jag vet verkligen bara inte vad jag ska göra.

hjälp mig snälla

BUP svarar:

Hej!

Du säger att du behöver mycket hjälp av läraren med uppgifterna i skolan och att du är rejält trött när du kommer hem, så trött att du bara vill sova. Och att det blir jobbigt när det inte är samma rutiner.

När det är jobbigt i skolan är det lätt att man börjar tänka negativt om sig själv så som du beskriver att du gör. Då är det viktigt att förstå varför det blir jobbigt och vad man behöver för att det ska bli bättre. Istället för att tänka att man är dum och inte kan någonting- för så behöver det inte alls vara- kan man då se vad specifikt som är svårt och hur man kan göra för att komma runt det.

Din mamma snuddar vid att du kan ha svårigheter liknande dem vid diagnosen Asperger. Det kan kanske vara bra att undersöka den saken närmare? Du har haft kontakt med kuratorer tidigare. Hur har de sett på dina svårigheter?

Om skolan tycker det är motiverat kan de skicka en remiss till BUP för utredning. Om du inte redan gjort det kan du tala med din mentor eller skolkurator om dina svårigheter.

Tillsammans med dina föräldrar kan ni också vända er direkt till BUP men det är bättre om skolan också skriver remiss.

När man vet mer specifikt om vad som är svårt för dig är det lättare att se vad du behöver som kan hjälpa dig, till exempel någon särskild anpassning i undervisningen.

Försök komma ihåg att den diagnos som din mamma snuddar vid inte alls innebär att man är dum på något sätt, fastän det lätt kan kännas så när det blir svårt i skolan. En utredning av vad som är svårt kan göra att du förstår dig själv bättre och att du kan bli mindre kritisk till dig själv.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta