Min bästa vän har dött

Min bästa vän har dött. Jag tar de från början:

I mitten av maj började jag prata med en kille på en app, Momio. Vi blev efter bara någon vecka bästa vänner. Vi pratade om allt, vi började prata på insta. De var då jag kom in mer i hans liv. Jag har hjälpt han med alkohol problem, droger, tjejer. Allt. Han mår inte bra och har så länge velat dö, något jag varit involverad i. De ligger så mycket i allt jag skriver nu. Vi pratar mins två timmar varje dag. 

Jag har en sån stor trygghet hos han. Han är alltid där för mig om jag behöver det. Han är den enda människa jag kunnat öppna upp mig till. Men nu är han död. Jag känner mig så tom. Som en sten. Jag har städning ångest och måste alltid göra nått. Om jag bara sitter still tar tankarna över, vilket jag inte klarar av. 

Allt jag gör påminner mig om han. De kan bara vara att kolla på en bok, då börjar jag tänka på den gången jag läste den boken, samtidigt som jag pratade med han.

Jag har ingen annan att vända mig till, har dock hans bror att prata med. Men de är inte min bästa vän. 

Jag vet inte vad jag ska göra, han var en sån stor del av mitt liv. En halva av mig är borta. Han har liksom varit som en storebror. Han är tre år äldre än mig, som att han skulle kunna vara min bror. Vi är jätte lika, jag säger inget till han men han gör inte heller det. Fast de slutar med att vi båda sitter och gråter 02 på natten.

De som känns mest är nog att jag inte har kunnat göra nått åt hans liv. Jag pratade med hans bror igår. Han sa att min bästa vän så till han att han skulle hälsa mig att han älskar mig mer än allt. De är så ömsesidigt att de gör ont. 

Han gör mig till en bättre människa, han får mig att vilja leva. Nu vill jag inte de, jag vill bara ligga i sängen i totalt mörker. Eller bara dö. Men jag är för rädd för att dö, men jag vill de så jävla mycket. Mitt liv suger utan han. 

Jag vet inte vad jag ska göra för att komma vidare i livet. Han var mitt allt, den första och sista jag tänker på. 

Hjälp mig snälla. 

A

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt gripande  brev.Det är en oändligt stor förlust att förlora en sådan väldigt nära vän. Jag tror många som förlorat viktiga personer känner som du -att de inte alls vet eller förstår hur de ska kunna leva ett vanligt liv igen. Det tar lång tid att sörja en sådan viktig person men det blir lättare med tiden. Man brukar säga att första tiden är en chockfas och då kan du få svårigheter att fungera "normalt". Jag tror du kommer att vara innesluten i saknaden och sorgen lång tid och det måste du få vara.

Men du behöver förståelse och tillåtelse från din omgivning. Med "omgivning" menar jag föräldrar (hem) och skola De måste få veta vad som hänt dig så de kan förstå dig och ta den hänsyn som du behöver. Kanske den ensamhet och övergivenhet du känner också blir tung för att han var den ende du kunde prata med och nu finns ingen?

Det är bra att du kan prata med hans bror men jag tror du behöver någon annan också. Någon som kan lyssna på dig och höra din berättelse under en längre tid. Någon som du också kan ta upp skuldkänslor du kanske har av att du inte kunna hjälpa honom leva vidare. Det kan vara svårt att tänka på det.

Inte bara några gånger - utan någon som känns trygg. Vem kan du gå till? Finns det någon vuxen som du kan gå till? Dina föräldrar - kan du prata med någon av dem? Din skolkurator - kan du ta kontakt med hen och höra om du kan få hjälp därifrån? Eller du kan själv ta kontakt med en ungdomsmottagning . Om ingen direktkontakt fungerar kanske du ändå kan pröva få stöd och förståelse genom att chatta på Tjejzonen?


 



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta