Jag kan inte gråta

Jag kan inte gråta.

Jag kan inte gråta, oavsett hur ledsen eller sårad jag är.

Ibland ligger jag i sängen och vill bara gråta, men inga tårar kommer.

Jag har inte gråtit ordentligt sedan 2011 och jag fattar inte varför.

Jag vill bara kunna släppa ut allt.

Folk anser att jag är kall och oempatisk bara för att jag inte kan gråta.

Jag är så less på att inte kunna visa de känslor jag vill.

Alla tror jag är så himla stark, hela tiden, bara för att dom aldrig sett mig gråta.

Jag har vänner jag känt sen barnsben som aldrig sett mig gråta ens en gång.

Min egen far såg mig inte gråta förän jag var 11 år gammal. Efter jag var bebis dvs.

Det känns fel att inte kunna släppa ut sina känslor då man vill.

Det känns fel att jag inte bara kan gråta ut när jag känner att jag behöver.

Det känns hemskt att jag inte ens grät på min farmors systers begravning.

Jag KAN INTE gråta.

Vad är fel med mig?

Hjälplös.

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Till att börja med vill jag säga: Det är inget fel på dig!

Det här med gråt är väldigt individuellt, och behöver inte alls vara kopplat till hur man upplever och visar känslor eller till hur empatisk man är. Det är också olika hur vi upplever och visar känslor. Bara för att det inte syns utåt hur vi känner, betyder inte att vi inte har känslor. Man kan i högsta grad känna sig ledsen, arg, frustrerad utan att gråta, utan att det kommer tårar. Vi har alla olika nära till gråt. Vissa får tårar i ögonen eller gråter för ”ingenting”, och vissa har, som du, svårt att gråta. Och detta kan också variera lite över tid. Således är det fel av ”folk” att dra slutsatsen att du är stark/kall/oempatisk bara för att du inte fäller tårar.

Det som jag reagerar på i ditt brev är att du skriver att du skulle vilja gråta men inte kan, att du skulle vilja släppa ut känslor och gråta ut. Visst kan det vara skönt och befriande att gråta. Är det den känslan du vill åt? Eller känns tanken på att släppa fram gråten skrämmande? Eller är det för att bevisa något för andra som du vill gråta? Har du krav på dig själv att du ska kunna gråta, och ju mer du försöker desto mer låser det sig? Eller är det så att du överlag inte vill visa för andra vad du känner, och försöker kontrollera det?

Jag tror att det är viktigt att släppa kravet på HUR en känsla ska komma till uttryck, eller hur länge man ska känna en känsla (t ex hur länge ska man vara ledsen efter att någon närstående gått bort). Det viktiga är att bejaka att man känner som man gör och tar ansvar för det. Jag tänker att det skulle vara bra för dig att prata med någon person, proffs eller privat (gärna en tillförlitlig vuxen), om hur du känner och har det. Denna person ska vara någon som inte dömer dig, utan som kan möta dig där du är med de känslor och uttryckssätt just du har.

Lycka till!