Känner mej inte bekväm i mig själv

Hej! Jag har mått dåligt under en längre tid pga att jag känner att jag inte räcker till och jag känner mig inte bekväm i mig själv eller vad man säger... Min lediga tid spenderar jag instängd på mitt rum i mörker och känner mig helt enkelt riktigt tom. Jag känner att jag inte kan prata med någon för jag är orolig att hen tycker jag är jobbig och bara kommer för och klaga (det har hänt förut). Jag känner att något inte är rätt. Jag kan gå från världens gladaste som hoppar runt och sjunger till den olyckligaste i världen och bara ligger och gråter och skär mig och det kan slå över sådär och vara från några minuter till flera timmar. Kan även gå från att vara snäll och glad till att bli så jävla förbannad så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Mina vänner reagerar också på detta och pratar om aggressionsproblem och adhd osv (har inte adhd). Ingen av dem vet egentligen hur jag mår och inte mina föräldrar heller och jag är så jävla rädd att dom får reda på det och att jag skär mig och massa. Vet ni om det är något fel på mig? Borde jag gå till bup? 

Anonym

BUP svarar:

 

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tror det finns många som känner som du - att dom inte räcker till.
Det finns önskningar och krav från många håll, men kanske är det de som vi ställer på oss själva som kan vara svårast att få syn på och hantera. Kanske kan du göra en lista på allt du känner att du inte räcker till för. Fundera på varje sak ifall du kan göra något annorlunda och/eller sänka dina egna krav.

Att ligga ensam i ett mörkt rum och inte tänka kan vara ett sätt att återhämta sig. Men jag tror det vore bättre för dej ändå att umgås med dina vänner. Det kan ibland vara bättre att gå emot sin oro än att låta sig styras av den.

Det blir lätt så att oron ökar ju mer man undviker det som väcker oro. Du skriver att du är rädd att andra ska tycka du är jobbig och klagar om du pratar. Jag antar att du menar om du skulle berätta om dej själv och hur du mår.

Du skriver att dina föräldrar inte vet hur du mår. Är du rädd att även de ska tycka du är jobbig och att du klagar? Om det är så tycker jag du ska pröva igen. Och om det inte fungerar eller känns bra tycker jag du ska söka hjälp utanför familjen.

Du beskriver också att du har kraftiga humörsvängningar och en känsla av att något inte är rätt. Jag tycker du beskriver att du allvarliga problem som försvårar ditt liv på många sätt och det är en bra tanke ta kontakt med BUP, för att få hjälp att bli av med de problem du beskriver.
Hur mycket dina föräldrar ska få veta om dina problem kan du diskutera med den BUP personal du träffar.

Du kan också få hjälp på ungdomsmottagningen där du bor eller chatta anonymt om dina problem med BRIS eller med Tjejzonen 

Lycka till!