Jag tröstäter och gråter mig till sömns

Jag har flyttat isommras och har ätit ovanligt mycket sötsaker pågrund av att jag saknar alla vänner osv. Är 14, vägde xx i juni å nu väger jag xx, 170 cm. Har i tankarna på att typ banta eller så, men det är ju inte heller bra, med ja vet inte vad jag ska göra. Sen undrar jag också om man kan gå till bup utan nån förälder, och utan att ni kontaktar ens förälder?? Vill prata men inte att mamma å pappa ska veta.. Jga tröstäter mig med godis och gråter på kvällarnam viktuppgången gör att jag ej är nöjd med min kropp och tränar ännu mer osv.. Får kättestark ångest när jag tänker mi mina gamla vänner eller staden över huvud taget.. Dom vet att jag tycker de vart jobbigt med flytten.. Snälla hjälp!!

Gråtandes till sömns

BUP svarar:

Hej Gråtandes till sömns!

Jag blev alldeles rörd av hur ledsen du är och hur kämpigt det har blivit för dig efter flytten och separationen från dina vänner! Jag förstår det så att du har hamnat i någon sorts kris som du försöker bedöva genom att äta sötsaker. Men på det sättet får du ytterliga ett problem med viktuppgång och du riskerar att så småningom få en regelrätt ätstörning. 

Du har alltså två problem att lösa just nu. Det första är att komma ut ur krisen. Att behöva lämna sina kompisar är nog jättesvårt och jättesmärtsamt. Men det behöver inte betyda att man bryter med dem, speciellt inte med dagens teknik. Jag vet att mejl, sms, skype och mobilsamtal inte ersätter känslan man har när man träffas. Men vännerna är ändå kvar i ditt liv och du är kvar i deras liv. Däremot är det viktigt att du försöker vara öppen inför att träffa nya människor, nya kompisar. Lite är jag bekymrad av att du kanske bara längtar till dina gamla och missar en och annan ny bekantskap som kan fördjupas till vänskap. Jag vet att man inte hittar riktiga vänner i en handvändning men det brukar ändå komma om du också aktivt söker.

Det andra problem som sagt är att även om du inte hamnat i en svår ätstörning än är risken stor att du är på väg dit. Det ska stoppas NU! 

Jag har några förslag här. För att du ska få hjälp med din krishantering och kunna öppna för nya kontakter tycker jag att du kan få goda råd och möjlighet till att ventilera din ledsenhet om du tar kontakt med Tjejzonen. Där kan du få en chattsyster att bolla dina tankar med och det kan underlätta att du klarar av din sorg över flytten. 

När det gäller ditt tröstätande så tycker jag att du först ska vända dig till skolsköterskan. Hon kan väga dig, diskutera dina matvanor med dig och ge goda råd eller om hon så bedömer skriva remiss i överenskommelse med dig.

Till sist angående din fråga om BUP. Först och främst är det inte säkert att BUP är det du behöver i nuläget. Istället rekommenderar jag - förutom de ovannämnda - att om du vill ha personligt samtal så vänder du dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun. Dit kan du gå själv. På BUP är det svårare att inte koppla in föräldrarna när man är under 15 år.

Misströsta inte, som du ser finns det olika vägar för dig att få hjälp så att du lämnar denna knepiga perioden i ditt liv bakom dig!

Lycka till!