Blir bara ignorerad

Hur får man sig själv inlagd?

Jag behöver det - snart. Jag har tidigare gått på bup och blev tillvisad till dbt som jag vägrade samtidigt som jag hur lätt som helst lurade både psykolog och läkare att jag helt plötsligt mådde bra igen; det var två år sedan. Jag har bett om hjälp nu ifrån så många ställen och blir bara ignorerad, jag behöver både bli inlagd för att få min familj och mina vänner att inse att problemet inte är så minimaliskt som de tror och jag behöver det dessutom för att faktiskt leva något längre. Detta är alltså ingenting nytt, har haft mina problem i flera år och orkar helt enkelt inte längre. Litar inte på mig själv alls just nu, har varit så otroligt nära på att få återfall (grovare självskadning) och mina självmordstankar kom tillbaka för ett par veckor sedan, och de slog till riktigt ordentligt.

Exo

BUP svarar:

Hej Exo!

När jag läser ditt brev ser jag två frågor som jag tolkar som dina huvudfrågor. (Jag hoppas jag fattat dig rätt).  Den ena handlar om hur du ska få dina vänner och familj att förstå hur du mår egentligen. Den andra om att du behöver hjälp för att du mår dåligt, och hur ska du få den?

Jag tycker att det är bra att du skriver till oss. Och jag tycker att du skriver tydligt och det är lätt att förstå hur du har det nu, hur du har haft det och att du är frustrerad över att du inte kommer vidare.

Du skriver att dina vänner och familj inte riktigt fattar hur dåligt du mår. Vad har du sagt? Hur mycket har du berättat? Finns det något du utelämnat? När man som du mår dåligt och behöver hjälp, så är det bra om föräldrarna vet om det och är med på det. Jag tror att de flesta föräldrar verkligen vill sitt barns bästa, och vill förstå. Men det är ju inte alltid man lyckas. Kan du göra ett nytt försök, ta ett nytt prat med dem? Skulle du kunna visa dem det här brevet, det som du skrivit hit? Skulle det kunna hjälpa dem att fatta, och därmed hjälpa dig att komma i kontakt med BUP igen?

För hur det än är, så tycker jag att du skulle behöva komma i kontakt med BUP. Och då, eftersom du inte är 18, så är det enklast om du har dina föräldrar med på det. Men om du tycker att det är svårt att få med dem, eller inte vill prata med dem i första hand… Ja, då tycker jag att du ska ringa till BUP själv. Du beskriver att du tidigare gått på BUP. Är det en kontakt du skulle kunna återuppta? Även om du tidigare vägrade hjälp, eller ”lurade” dem att du mådde bra, så är läget ett annat idag. Så låt inte det hindra dig från att ta ny kontakt idag. Även i detta fall tycker jag att du kan visa upp det brev du skrivit hit. Det är en jättebra början. På BUP kan du också få hjälp att prata med dina föräldrar och få dem att fatta, om det skulle behövas.

Om du inte vill börja med föräldrarna eller BUP, så gå till skolkuratorn eller ungdomsmottagningen. Det är så viktigt att du pratar med någon. Men vem du än väljer att prata med, så är det viktigt att du så öppet och ärligt som möjligt beskriver hur det är för dig. Muntligt eller i skrift. För utan det, så har vi ”professionella” svårt att fatta vad vi behöver göra.

Och du, vänta inte. Prata med föräldrarna eller BUP nu. Nu. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta