Har nyss lyckats ge mina enda kompisar självskadebeteende

Hej, (ursäkta för min långa, j''vla roman här under)

Jag har ett självskadebeteende, men det är inte problemet eller anledningen till att jag skriver till er. Utan, jag skriver till er eftersom.. Låt mig börja ifrån början;
Jag har ärr, över hela vänstra armen blandat med brännmärken efter fimpade cigaretter. Två av mina kompisar, samt en annan tjej upptäckte detta för ett tag sedan. Man kan inte alltid ha långärmat - till exempel när man byter om vid idrotten för att duscha, man är naken, inga tröjärmar, jag är säker på att ni vet hur det fungerar.
Två av dessa tre tjejer ignorerade vad de hade sett och låtsades som inget (inget mig emot, det ska de ge fan i att bry sig om) men min ena kompis blev orolig och försökte prata med mig. Jag fick henne att se det ifrån min synvinkel - det var ingen big deal. Vi pratade om det, sedan ''glömde'' hon det.

Tills, efter ett tag efter det, börjar jag se röda, streck över armarna på min ena kompis och den andra tjejen.
De har alltså provat att göra det jag gör. Eftersom det tydligen ''ska hjälpa'', eller något. Man kan hitta en massa sådan ''information''. Försöker man googla det så får man höra/se en massa förklaringar om att det 'hjälper' ibland, osv.
Det hjälper inte, inte ett skit.Harr
Jag vill ge uttryck för det, hela tiden, men de bara ignorerar mig. De vill inte ha mina dumma försök till att förklara att det inte tjänar dem, egentligen. Att det finns andra sätt. 
Idag så var vi på simhallen och simmade, det var ganska roligt. Alla mina ärr, la ingen märket till och flera charmiga killar kollade in mig. Ni skulle ha sett den super läckra, killen som var tatuerad ifrån fingrarna till halsen, han såg ut som en kopia av Oliver Sykes!
Allt var som sagt bra, tills jag upptäcker, att min sista kompis höft var fyllda med små, irriterade, röda, streck. Röda streck som jag vet alltför väl. Små svidande sår som svider i duschen när de är färska.

Jag har nyss lyckats ge mina enda kompisar (samt den andre tjejen) varsitt självskadebeteende.

Hur fan tacklar man det?
Hur fan kan man vara en sådan vidrig, äcklig liten varelse att man skadar dem som man älskar mest? Dem som får än att tro på änglar, inte sortens änglar med vingar, utan den sortens änglar som får en att känna sig hemma när man aldrig har haft ett riktigt hem. 

Jag är som en sjukdom, Ebola, smittkopporna - det är bara att välja.
Och det enda botemedlet emot deras självförstörelse är dem själva - man prata i timmar, dagar, år, hur mycket man än vill, kanske löser det sig? Men det är bara en själv som kan lösa det när det kommer till kritan. 

Jag, bara.. Ge mig inte något tips om hur jag måste berätta för någon förälder om hur deras barn skär sig. Det vägrar jag att göra. Jag skär hellre av en viktig ven i min handled än det. 
Det finns människor som inte förstår, människor som tror att man kan skälla på en tills man ''inser'' att det är fel, att det är korkat, vissa av dessa människor är föräldrar. 
Jag vägrar, att utsätta dem för det.
Vad, ska, jag, göra, av, mig, själv?
Hur ska jag gå till väga?

E.

BUP svarar:

Hej E !

Tack för ditt brev jag tycker att det är en viktig fråga som du tar upp. Men jag vill börja med att säga att var och en är ansvarig för sina egna handlingar. Man pratar visserligen om smittoeffekten av självskadebeteenden. Men det är knappast en smitta som man inte kan skydda eller värja sig emot. Att vilja självskada sig gör man ju av någon anledning och det är en handling och ett val som man i en mening styr över själv. 

Smittan handlar mer om att tanken och idén väckts hos en annan, men det är den personens val att följa den eller inte. 

Jag förstod av ditt brev att du har ett pågående självskadebeteende. Du skriver att det inte är problemet, men jag undrar om inte en del av lösningen till att få de andra att sluta med sina skadliga beteenden ligger i ditt eget självskadande som du säger inte är någon "big deal".

Om du kan ta hjälp för ditt självskadande och lyckas sluta så kanske det kan ge dina kompisar ett gott exempel som kan få dem på andra tankar. 

Du har alldeles rätt i att det bara är man själv som i slutänden kan lösa problemen. Jag tycker att det är allvarligt att du fortsätter att skada dig själv, inte för att det eventuellt kan få andra att också skada sig utan för vad det gör med dig. Jag tycker att du är värd något annat och jag tror att du med hjälp kan hitta andra bra sätt att hantera det du måste hantera.

Du verkar ha varit inne på olika sidor som handlar om självskada, jag vet inget om de sidornas kvalité och vill därför tipsa om en sida som jag tycker har bra information och som också innehåller tips om vad man kan göra istället för att skada sig själv. Det kan vara bra läsning både för dig och för dina kompisar. Sidan heter shedo och handlar om självskada och ätstörningar. 

Jag tror också att du kunde ha nytta av att prata med någon om dina bekymmer, både om oron för dina kamrater men också om det som är svårt för dig. Jag tror att du skulle kunna vara hjälpt av att vända dig till ungdomsmottagningen där du bor. På ungdomsmottagningarna är man bra på att möta ungdomar med olika typer av svårigheter. Du hittar adressen på umo.se

Jag vill att du ska vara rädd om dig själv och inte vara så dömande och hård mot dig själv, därför vill jag att du söker hjälp för egen del.