Har fått nog av min ätstörning

Hej! Nu klarar jag inte av detta!
Jag är 17 år gammal och fyller 18 år nästa år.
Jag inser att jag har en hetsätningsstörning och jag mår så sinnessjukt dåligt över detta.
Allting började den 14 februari. Jag skulle påbörja en viktresa. Jag vägde 57 kg till mina 160cm. Jag var normalviktig men jag ville slipa till min kropp så ganska direkt började jag springa 5km varje dag och jag skippade alla sorters kolhydrater. Jag gick ner ganska så snabbt, till 49kg. Jag blev aldrig nöjd utan fortsatte. Jag slutade umgås med vänner, jag var jämnt trött och kall och dessutom så uteblev min mens. Sen februari har jag inte än fått tillbaka den idag. Jag såg ingen mening med att gå ut och umgås med mina vänner längre. Jag var alltid hemma och mådde dåligt, låtsades att jag mådde bra i skolan. Mina vänner sa till mig att börja äta kolhydrater för när de kände på mig så var jag som is. Jag har alltid vart den glada och spralliga tjejen men nu var jag inte det längre.. Jag såg inte hur smal jag hade blivit utan jag ville bara bli smalare. Ibland var jag så hungrig så jag hetsåt. Åt mindre andra dagar, kompenserade och började hetsäta. Inom loppet av 2 månader hade jag gått upp jätte mycket och jag fortsätter att hetsäta. Jag vill sluta upp med det nu! Om jag fortsätter så här kommer jag öka kraftigt i vikt. Jag har sen dess alltid haft ångest över mat, vad jag stoppar i mig. Håller mig alltid till 800-1000kcal per dag och springer varenda dag. Jag kompenserar men maten tar över och jag ökar i vikt. Jag mår så fruktansvärt dåligt då jag hetsäter. Jag äter tills jag blir obehagligt mätt att jag får hjärtklappning, jag väger mig varje dag. Det känns som att ingen kommer ta mig seriöst! Jag vågar inte berätta om detta för någon då jag skulle skämmas något otroligt mycket. Ingen skulle kunna tro detta om mig. För på den ytliga sidan syns det inte. Utan den känns bara inom mig.Under en dag då jag hetsäter vågar jag inte ens berätta om vad jag äter under den dagen. JAg mår så så fruktansvärt dåligt och jag behöver hjälp. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. JAg har ett matteprov imorgon men det enda mina tankar går åt är att jag vill bli frisk, jag vill söka hjälp men jag vet inte hur. Snälla hjälp mig. Jag vill inte hetsäta mer! Jag intalar mig själv varje dag att jag ska sluta. Det slutar med att jag i princip svälter mig i 1 vecka och springer 5 km varjedag för att sedan hetsäta. Sedan fortsätter det så här hela tiden och jag ökar kraftigt i vikt, jag vill inte förutspå hur mycket jag kommer väga om jag fortsätter så här.Jag ser siffrorna stiga för varje dag men ändå fortsätter jag. Jag känner mig instängd. Ingen av mina vänner vet om detta. Jag skäms. Nu har det kommit till den punkten då jag fått nog. Jag vill göra något åt min ätstörning men det känns som att jag inte kommer få hjälp på grund av att jag inte anses vara för smal eller alldeles för tjock. Jag har märkt att när jag var som smalast hade jag även detta problem, ätstörning sitter inte i vikten utan i tankarna, känslorna och i ångesten. 

Linda

BUP svarar:

Hej Linda!

Du skriver ett fantastiskt klokt och välformulerat brev till oss och med mycket information. Du har en klar insikt om att du har en rätt så allvarlig ätstörning. Mer än så - du har redan alldeles på egen hand kommit underfund med att ”ätstörning sitter inte i vikten utan i tankarna, känslorna och i ångesten”. Bättre skulle ingen kunna formulera det!

Du vet vid det här laget att det tyvärr är många som har samma problem. Det är en sjukdom som i princip kan drabba vem som helst och när som helst, men oftast drabbar den unga människor. Det är ingenting att skämmas över, lika lite som man ska skämmas över en annan sjukdom.

Det viktigaste är att du nu ”har fått nog”. Så bra! Du måste nämligen omgående söka hjälp!

Du kan vända dig till skolsköterskan som kan skriva remiss till BUP eller en annan specialmottagning som finns i den del av landet där du bor. Men du kan också ringa direkt till BUP-mottagningen som du geografiskt tillhör.

I din ålder kan man göra det själv även om man kommer att vilja att dina föräldrar senare deltar i arbetet med din ätstörning. Men den frågan kan du diskutera med din behandlare och planera tillsammans.

Jag skickar också med lite information till dig om ätstörning och hjälp som jag tror kommer att vara till nytta för dig.