Ångest varje gång jag ska göra en läxa

Hej! Jag är en tjej på 17 år som börjat få svårt att hantera all stress i mitt liv. Det började nog redan när jag gick i nian eftersom jag satte höga krav på mig själv att komma in på ett bra gymnasium... Nu när jag gått på gymnasiet ett år känner jag att det har blivit sämre eftersom allt går så mycket snabbare fram nu. Om jag har en jobbig vecka med mycket skolarbete mina dansträningar tid att träffa kompisar så bryter jag lätt ihop veckan efter när det börjar lugna ner sig lite i skolan. Förra veckan var så här för mig så i måndags fick jag panik, ont i magen, hjärtat bankade snabbt och tårarna kom fram av sig själv. Jag bestämde mig för att stanna hemma och ta det lugnt men allt jag kan göra är att ligga och känna paniken i hela kroppen. Idag är det fjärde dagen som jag är hemma och jag lyckas inte ta mig till skolan för bara jag tänker på att gå dit känns det jättejobbigt. Dessutom så är jag en sån människa som tänker långt i framtiden, speciellt på allt jag måste klara och göra för att få lov från skolan (tex höstlovet just nu) men när jag väl har lov så måste jag sysselsätta mig så mycket som möjligt för om jag bara försöker slappna av så börjar jag tänka på skolan och så känns allt jobbigt igen. 

Jag har lovat mig själv att ta mig till skolan imorgon hur jobbig det än är men jag vet inte vad jag kan göra för att stoppa denna panik och ångest jag känner. Problemet är att jag vill så gärna prestera bra i skolan men jag verkar inte må bra av det eftersom jag får ångest varenda gång jag vet att jag måste göra en läxa. 

Stressad tjej

BUP svarar:

Hej stressade tjej!

Tack för ditt brev! Jag blir verkligen orolig när jag läser ditt brev och tänker på dig och många andra som skriver till oss och är i liknande situation.

Du har så höga krav på dig själv att vardagen blir en enda prestation och jag förstår det som att både kropp och själ nu protesterar och det blir helt stopp.

Jag tror att du behöver hjälp med att hantera all denna stress för att livet ska bli rimligt och också innehålla någon glädje.

Mitt råd är att börja med att vända dig till skolkuratorn i första hand. Ni kan tillsammans gå igenom och reda i vad du kan göra för att kunna vara nöjd med ditt vardagsliv. Bara att gå igenom och prioritera och bestämma vad som är realistiskt möjligt - vad du måste göra nu och vad du kan skjuta upp att göra, kan minska panikkänslorna och oron för framtiden. Det är så lätt att tankarna bara går runt när man är själv och att det mesta då verkar olösligt.

Kanske dina föräldrar kan vara till stöd? Jag tycker att det är viktigt att du nu lyssnar till de signaler du får från dig själv! Det här är för mycket -det är inte bra för mig! 

Lycka till - ibland kan det gå att genomföra betydelsefulla förändringar ganska snabbt!