Måste bara få ur mig detta

Hej! Jag är diagnosticerad med ADHD vilket gör det svårt för mig att koncentrera och kommunicera men också kontrollera mina känslor. Jag har få intressen och de två största är basket och datorspel. Jag har alltid älskat att spela på konsoler och datorer sedan jag var liten. Jag lärde mig själv mycket engelska och det känns jobbigt när jag ses som beroende och på sistone har jag spelat mycket mer än vad jag egentligen bör göra. Varför? Jag fick en överenskommelse med min far och vi gick överens att om jag tar hem skolarbete (Jag har svårt för att acceptera detta) och motionerar dagligen i utbyte mot fri datortid. Tidigare så har jag haft begränsad datortid vilket gjorde det svårt att prata med mina vänner och utforska världen som jag blivit så fascinerad av. En av reglerna för den fria datortiden (detta gäller även mobiler) var att jag får inte använda den efter 9 på kvällen vilket egentligen är ganska förståndigt men dock så finns det en person som gör detta många gånger svårare för mig. Jag pratar ofta men en tjej som jag verkligen ser som en smart och vacker individ men problemet är att hon är bara aktiv på sent på kvällarna. Varje gång jag måste prata med henne så gömmer jag min mobil i fickan och gömmer mig under täcket för att släppa ut min ilska och söka tröst hos henne. Jag brukar inte sitta uppe längre än 10 då jag blir ganska trött men på sistone så har jag mått väldigt illa då jag inte har kunnat spela basket pga en knäskada som jag fick några månader sedan och detta har orsakat problem med min dagliga motion då jag inte känner mig lycklig när jag inte kan spela basket eller när jag känner mig tvungen att vara ute. När jag hade begränsad datortid så brukade jag motionera för att få mer datortid men jag blev ofta frustrerad när jag inte fick så mycket från det eller när jag bara inte får någon glädje av det som egentligen borde vara min egna bubbla. Jag har övat basket länge men om jag känner tvånget att jag måste spela mer basket för att prata med min vän så blir jag bara arg. Igår satt jag uppe tills 2 då jag inte mådde bra alls och min far hittade ett packet cigg i min väska som egentligen inte är mina och skickade ett meddelande till min mor om att jag har cigg vilket jag kände mig helt krossad av. Jag har aldrig rökt och vill aldrig röka men om mina föräldrar tror det så vet jag inte vad jag ska göra då jag bara hade cigg pga ett misstag. Mina föräldrar är skilda och själv så ser jag inte mig som någon som behöver socialens hjälp då de troligen har större problem men jag blev precis krossad då min far inte tänker betala min resa till Filippinerna där jag ska se min kusiner och min mammas sida av familjen. Jag tränade hela sommaren för att bli bättre på basket för att spela med mina kusiner men nu är allt bortslösat. Jag kommer troligen förlora mitt fina rum och få ett annat då min far hotar att tvinga mig att flytta. Jag städar inte ofta men detta är svårt för mig då jag ofta blir frustrerad. Jag beter mig illa men kan ofta inte hjälpa det, Jag har slagit mig själv i ren ilska och medicinen som jag får slutar verka på eftermiddagen. Jag vet inte om jag någonsin vågar visa mitt ansikte för min mor igen. jag har så många fler problem som jag inte kan nämna här eller för någon som jag inte litar på helt. Jag hoppas att jag kan bli bättre på basket och slippa min far som jag ofta bråkar med. Allt är egentligen mitt fel då det är JAG som bryter mot överenskommelserna men jag kan inte hjälpa mig. Jag behöver någon att prata med. . . Hjälp? (Jag har pratat med BUP innan men måste bara få ut detta även om jag har mer problem)

Idioten

BUP svarar:

Hej och tack för ditt långa och känslosamma brev!

Först och främst vill jag säga att jag tycker det är bra att du skriver till oss. Jag hoppas att mitt svar kan ge dig stöd och tröst i det jobbiga läge du befinner dig i, just nu.

Om jag förstår dig rätt så har du och pappa haft en överenskommelse som fungerat ganska bra fram tills nu? Att du, om du gör dina läxor och motionerar varje dag, får använda internet mer eller mindre hur mycket du vill? Enda regeln är att stänga ned datorn och mobilen kl 21 för att hinna med att få tillräckligt med sömn?

Nu verkar det som överenskommelsen har blivit lite svajig? Du mår inte särskilt bra och har därför sökt tröst hos en tjej som du har kontakt med via nätet? Det låter fint att du har någon som du kan anförtro dig åt. Kanske är det så att hon bor i ett annat land, i en annan tidszon och detta gör det svårt för dig att ha så mycket kontakt som du önskar? Jobbigt läge, verkligen.

Du verkar vara inne på att du behöver din sömn för att orka med skola och allt annat som hör till. Hur funkar det på helger och lov? Är det okej att vara vaken lite senare då, eller är det 21.00 som gäller då med? Jag vill inte råda dig att bryta mot några regler som du och din pappa har kommit överens om. I din ålder behöver man sin sömn, men frågan är om det kanske går att tänja lite på gränserna just under helger och lov? Och att ni på vardagarna håller er till mejlkonversation, till exempel (eller låter det lite för gammaldags?)

Vad trist det låter att din pappa hotar med att tvinga dig att flytta och att han inte litar på dig angående cigaretterna. Är det andra saker som får din pappa att misstro dig så mycket att han pratar om att ta hjälp av socialtjänsten och han inte vill betala din resa till släkten i Filippinerna?
Om det bara beror på att han hittat ett cigarettpaket i din väska så låter det ju lite överdrivet tycker jag - men du skriver i och för sig att du "ofta beter dig illa". Betyder det att du och pappa tjafsar väldigt mycket om annat också?

Jag tycker det låter som en väldigt bra idé att prata med någon om de här sakerna, kanske tillsammans med pappa? Du har pratat med BUP, men det låter som det finns mer att tala om. Ifall det är så att du och din pappa bråkar väldigt mycket med varandra, så brukar det vara jättebra att tillsammans med en som inte är så "nära" - som en familjemedlem är - prata igenom om vad som blir svårt mellan er.

Jag tror att din pappa behöver hjälp också. Misstron och att han hotar dig med att du måste flytta, eller inte får åka på din resa, är sådant som en förälder i bland tar till när de inte vet vad de ska göra - när de känner sig desperata.
Jag tror inte din pappa vill dig illa egentligen, men ibland kan det vara svårt att veta vad man som förälder ska göra. Även om din pappa har varit 14 år han också, så ser det ju så annorlunda ut i dag än när han var ung. Det fanns ju inte internet eller mobiler, till exempel.

Jag tycker absolut att du ska ta upp dina bekymmer gällande bråken med pappa nästa gång du går till BUP. Det är också jättebra att du berättar för någon om dina tankar om den medicin du tar.
Det är vanligt att medicineffekt avtar under eftermiddagen eftersom det troligen är tänkt att den ska vara som mest effektiv när du är i skolan? Men om det gör att fritiden blir till ett enda lidande så måste din läkare som skriver ut medicinen få veta det.

Jag hoppas verkligen att du blir bättre i ditt knä snart, så att du kan spela basket igen. Jag förstår verkligen att det inte är så lätt för dig att hitta andra sätt att få motion när du, just nu, inte kan syssla med din favoritsport.

Det är ju inte alla som är så där supersportiga att det bara är att hoppa på något nytt, hux flux. Möjligen kan musik i lurarna och rask promenad funka - eller vad tror du? Bara för att få den där dagliga motionen gjord, så att säga.

Om du behöver prata mer med någon och känner att du vill vara lite mer anonym, så skulle jag föreslå dig att chatta, eller ringa, till BRIS. De är jättebra att prata med.

Var nu rädd om dig ha det så bra.