Behöver medicin

jag vet inte vad jag ska göra. jag vill bort, så att säga. klichéigt sagt, men så är sanningen. jag vill bort, men inte dö. jag vill supa natten lång med mina vänner som jag inte har, jag vill knarka och uppleva nya saker. jag vill inte sova för alltid som alla tonåringar säger. nej, jag är så jävla less på det. jag är less på allt. men jag tänker inte dö, nu när jag är så nära på att kanske kunna träffa nya människor och kunna på fester och ha kul. eller få en egen jävla lägenhet och inte ha någon som bestämmer vad jag ska göra eller inte.

jag vill bort från allt, men jag har inte ens något att gå bort från. lite komiskt, va? så patetiskt.

jag är så jävla less! arg! irriterad! besviken! ugh, det gör så jävla ont. hela den här skiten är ju töntigare än ÖBs reklamer. jag är så ensam så att jag sitter och skriver med mig själv klockan tio. TIO! kvällen har ju inte ens startat. vad ska jag göra resten av natten?

grejen är ju att jag redan har kontakt med er irl. jag vet inte varför. jag skulle få medicin mot nånting (SOM JAG FÖR FAN INTE ENS HAR FÅTT), och så sitter jag och snackar med en idiot till socionom. faktum är att jag ska till er imorn, och jag ska säga att jag inte vill fortsätta prata med idioten. vi snackar bara om vilka "vänner" jag har. vad jag vill göra. hur patetiskt mitt "sociala" liv är. ni kan ju inte ge mig vänner, och vänner är det enda jag behöver. vänner eller droger eller alkohol. inget fungerar. jag vet inte varför jag ens fortsätter med mitt "liv". jag hatar ju skolan! jag hatar ju lägenheten jag bor i! de är de enda ställena jag är vid. ibland följer jag med till centrum och köper energidricka för att göra läxorna, tho. läxorna jag inte ens vet varför jag gör. skola, "hem", centrum. nice.

vad kan ni egentligen hjälpa mig med? kan ni ens hjälpa mig? har jag ens något problem? överreagerar jag?

säg inte att gå och prata med någon kan hjälpa. det gör det inte. inte för mig. jag behöver medicin, men jag kommer ju inte få det. aldrig, eller hur? ni kommer aldrig låta mig knarka på era fina kemikalier. för att det är inget fel på mig. jag behöver bara ett socialt jävla liv. kan ni hjälpa mig med det?

nej jag är inte självmordsbenägen

BUP svarar:

Hej!

Du skriver att du är arg, ledsen och besviken och det märks i ditt fina brev. Jag fattar det som att du inte fått medicin som du önskat, eller blivit lovad, och därför är arg. Och du tycker inte att samtal hjälper dej.

Vi vet inte alltid vad som hjälper. Ibland hjälper samtal, ibland medicin och ibland båda sakerna. Man får helt enkelt pröva sig fram. Och därför blir det så viktigt att du inte ger upp din kontakt utan kan rapportera tillbaka vad som hjälper dej.

Jag tycker att du ska fortsätta din kontakt och berätta hur arg och besviken du är och varför du tror mer på medicin än samtal. Du är ju expert på dej själv!

Jag tycker också att du ska föröska få frågan omprövad. Kanske kan du och dina föräldrar ta ett samtal med läkaren på mottagningen och höra vilka skäl de har inte vilja medicinera dej.  

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta