Har ett väldigt skiftande humör

Hej!

Jag och min kompis började prata lite om bipolär sjukdom och sånt och då berättade jag att jag hade ett väldigt skiftande humör,att någon kan ha gjort mig riktigt arg och att jag då har fått världens största utbrott och för att en timme senare kan jag sitta och skratta och vara världens gladaste.

Då kom vi in på ämnet borderline och jag bestämde mig för att kolla upp det och allting som stod stämde in på mig jag känner att när jag blir arg kan jag bli arg för det minsta lilla och jag kan bli jättearg.

Jag har också känt mig deprimerad men jag har aldrig vågat gå och pratat med någon om det förutom kuratorn på min skola som säger att jag ska gå till BUP..

Är det en möjlighet att jag kan vara  Borderline? 

Jasmine.

BUP svarar:

Hej Jasmin!

Det är klokt av dig att du frågar oss om dina funderingar om din psykiska hälsa. Du skriver om ditt skiftande humör och du är först inne på att det kan vara tecken på bipolär sjukdom. Sedan kollar du på nätet och då kommer du fram till att det eventuellt handlar om borderline. Jag förstår att du blir orolig och lite vilsen bland alla dessa diagnoser.

Det är så att när man läser om olika psykiatriska sjukdomar på nätet kan man känna igen sig än i den ena, än i den andra. Vissa symtom förekommer nämligen i högst olika diagnoser. Men man kan aldrig komma fram till en sådan diagnostisk bedömning utifrån symtomen. Det kräver att man tar en hel del faktorer och omständigheter med i beräkningen. 

Dessutom är vi människor inga robotar. Vårt känsloliv varierar och känslolägen växlar över både kortare och längre tid. Det behöver inte vara tecken på psykisk ohälsa eller sjukdom.

Det du ger exempel på, att du kan vara riktigt arg och en timme senare vara glad och skratta är inget onormalt. Tvärtom - det kan vara positivt att du inte fastnar i en arg sinnesstämning, utan kan gå vidare. Att du ibland har känt dig nedstämd är också ett helt naturligt inslag i livet.

Men jag vill inte bagatellisera din oro. Tänk efter om dina föräldrar också har reagerat på och tycker att det något bekymmersamt med ditt humör? Vad tycker de? Kan du tala med dem om detta? Har du fått problem med detta i skolan eller i dina kompisrelationer? Har någon lärare tagit upp det?

Om du svarar ja på dessa frågor, då rekommenderar jag att dina föräldrar eller du själv vänder dig till den BUP mottagning du tillhör. I din ålder kan man också ringa själv. Du kan nämna i så fall vad din skolkurator tyckte när du talade med henne. En annan möjlighet är att du vänder dig till ungdomsmottagningen i din kommun och får vidare vägledning av dem.

Lycka till!

PS. Jag bifogar här en liknade fråga och svaret på den. Läs den gärna.