Min kompis bytte skola

det har gått över ett år sedan Albin slutade i skolan. jag går i hjälpskola och mådde väldigt dåligt trivdes inte kände mig särbehandlad osv, sen började Albin här. vi blev väldigt snabbt, väldigt bra kompisar. vi var konstant med varandra i skolan vi tyckte om samma saker han ville alltid mitt bästa, han sa åt mig att ta min adhd medicin, han trösta mig alltid han var min bästa kompis. när det börja närma sig skolavslutningen så pratade vi om att han måste höra av sig för han skulle sluta men jag skulle vara kvar i vår gamla skola. sen sluta han, och hörde inte av sig mer. han bara sket i mig jag skrev till han och han sa bara att han var upptagen och nu när jag börjat skolan igen, varje dag i 3 veckor har jag tänkt på han jag kan inte koncentrera mig på lektionerna och mår väldigt psykiskt dåligt pga av att jag tänker på han hela tiden. jag vet att vi inte kommer träffas igen men jag går runt och hoppas och det tär verkligen på mig. så jag måste komma över han, jag vet inte vad jag ska göra för att komma över han så jag måste be om hjälp. Jag behöver hjälp.

Sara

vetintevad

BUP svarar:

Hej Sara!

Jag förstår verkligen hur ledsen du är för att ha förlorat en sådan viktig vän. Han var ett stort stöd för dig, han var med i dina vardagar och du kunde lita på honom. Han gick dock vidare och nu är han alltför upptagen med annat.
Det känns speciellt svårt för att han lovade att hålla kontakt med dig men det ändå inte har blivit av. Du känner dig alltså både lämnad och sviken. Jag förstår att det är tungt att bära själv.

Du skriver så klokt att du vet att du måste komma över det här. Men ännu så länge har det inte gått så mycket tid efter att skolan började igen . Det brukar vara så, att när man förlorar en vän eller annan närstående så känner man ett tomrum under en viss tid. Man blir ledsen och kanske också arg om man har trott på en fortsättning på något sätt.

Besvikelsen är lika svår som saknaden. Sorgen känns lättare om man kan dela det med någon. Det är jättebra att du själv vill få hjälp med detta.

Kan du tala med dina föräldrar om det? Finns det en kurator i skolan eller finns det en lärare som du har förtroende för och kan berätta för?
Det är viktigt, även om jag nu också säger: sånt tar tid men det blir lättare med tiden. Och denna smärtsamma tid blir kortare om du talar med någon hemma eller i skolan. 

Dessutom kan du också chatta med någon på tjejzonen.se. Det kan hjälpa dig att lätta på trycket och få lite bättre koncentration tills du kan tala med någon öga mot öga.

Lycka till!