Symtom på schizofreni?

Hej! Jag har haft starka symtom på schizofreni sedan jag under en tid blev misshandlad av en förälder för 4 år sedan. Sedan dess har jag inte känt igen mig själv. Då slutade jag umgås med mina vänner, blev aggressiv och kunde inte koncentrera mig i skolan. Det slutade med att jag försökte ta självmord för ett par år sedan.

Jag vet att psykiska sjukdomar inte brukar yttra sig i tonåren, men är det en ursäkt för att inte göra en utredning? Läkaren säger att det har att göra med att jag inte har den ultimata kosten (fastän att jag har normalvikt) och är stressad. Hon säger att jag ska äta bättre, sova bättre osv. Men det är ju just hallucinationerna som gör att jag inte kan sova/koncentrera mig och helt enkelt leva ett normalt liv.

Jag förstår hur läkaren tänker, men Kan man verkligen hallucinera, ha vanföreställningar och få utbrott nästan varje dag under 3/4 års tid på grund av en lite taskig livsstil? Inga droger är inblandade.

Vad ska jag göra när "ni" inte vill hjälpa mig? Jag fungerar inte som alla andra, vilket inte era psykologer/läkare verkar vilja förstå, utan istället försöker hitta ologiska förklaringar till allt.

Tack på förhand!

Sara

BUP svarar:

Hej Sara och tack för ditt brev!

Du beskriver du att blev misshandlad av en förälder för fyra år sedan och sedan dess isolerat dig, blivit aggressiv och fått koncentrationssvårigheter.

Du tänker att det är schizofrenisymtom, men jag tycker på din beskrivning att det låter som en reaktion på att du varit med om något fruktansvärt som gjort att du reagerat så här. Man kan efter att ha varit med om något sådant både få mardrömmar och svårt  att sova. Man kan återuppleva händelsen och kanske även få overklighetskänslor, höra röster och tycka att kroppen förändras.
Även ökad aggressivitet kan vara en reaktion på det du upplevt.

Jag blir osäker på var du har din kontakt? Jag förstår det som att du redan går på BUP och att du skulle vilja göra en utredning och förstår inte riktigt varför du inte skulle få göra det.

Din läkare råder dig att äta och sova bättre för att se om det kan ha någon effekt på hur du mår. Det kan vara värdefullt eftersom framförallt sömnen har så stor inverkan på hur man klarar psykiska påfrestningar. Men det är förmodligen tänkt som ett första steg för att se om din tillvaro då kan kännas mer stabil.

Kanske du kan börja med att tala med din läkare om dina sömnsvårigheter för att få hjälp med det? 

Men du, när jag läser ditt brev tänker jag också att du kämpar och funderar och mår jättedåligt och uppenbarligen inte får den förståelse och hjälp du vill ha. Det måste ju finnas förtroende för varandra i en behandling om det ska leda till något bra.

Det är så att det är fritt vårdval, vilket innebär att du har rätt att både be att få en annan läkare på BUP eller helt byta BUP mottagning.
Eftersom du är 17 år kan du även, om det finns där du bor, vända dig till 'Ungavuxna'.

Kanske det du behöver mest är en kontakt där ni kan ha ömsesidig respekt för och tillit till varandra.