Min kompis behöver mer hjälp

Hej min vän är deprimerad! Hon har vart det jättelänge. Har varit inlagd på BUP, pratat med kurator, psykolog och går nu mera till en terapeut. Hon mår inte bra hemma hennes föräldrar och hennes syrra mobbar henne. Ingen tror riktigt på henne. Efter hon blivit utskriven från BUP andra gången blev det bättre! Hon fick upp livsglädjen en aning. Men nu trappar det med hast nedåt!!! Jag är orolig! Vi är lika gamla och jag vet att inte jag kan hjälpa henne! Jag är osäker på om hon verkligen har en vuxen hon kan lita på och prata med! Hon gör sig skälv illa och säger att hon vill ta livet av sig hela tiden! Hennes föräldrar är puckade! Vad skall jag göra? Jag vill att hon skall få bra vård och kunna bli bättre. Men inget blir bättre, snarare sämre! Jag är så orolig för henne! Är rädd att jag skall få reda på att hon är död när som helst! 

Orolig till döden

BUP svarar:

Hej!

När jag läser dina rader förstår jag att du nästintill är förtvivlad över hur dåligt din kompis mår. Du är en riktigt god vän och vill hjälpa henne när du ser att hur hon mår och att hon försämras. 

Det är svårt att se sin kompis att lida, man vill göra något. Men det är så att det bästa du som kompis kan göra är att fortsätta att tala med henne och visa för henne att hon är jätteviktig för dig. Att hon känner din vänskapliga närhet. Ibland är det så att en enda väns omtanke har en avgörande betydelse för att man ska uthärda svåra perioder i livet. Men det är samtidigt en balansgång för dig. Du kan inte ta på dig de vuxnas ansvar, det kan inget barn göra.

Det finns dock en ljusglimt i ditt mejl. Du skriver att din kompis tidigare fick god hjälp på BUP. Det kan vara så att hennes tillstånd varierar över tid. Men hon går hos en terapeut, skriver du. Det betyder att hon har någon som träffat henne och har fokus på hur hon mår och ett vakande öga på henne. På något sätt måste nog  du själv lita på att hon även i fortsättningen får samma bra vård som hon tidigare redan blivit bra av, trots att hon nu hamnat i en svacka igen.

Jag tycker att det viktigt att du själv får stöd av någon vuxen att hantera din oro för din kompis. Tala med dina föräldrar eller sök upp skolkuratorn och berätta om din oro för din vän. Det är inte egoistiskt att tänka på sig själv när man behöver möta något så svårt som du nu gör. 

Du kan tyvärr inte ge henne bättre föräldrar än vad hon har. Men du kan förbli en kompis som hon litar på. Underskatta inte betydelsen av det!

Du är inte ensam om att ställa den här typen fråga till oss. Jag länkar nedan till en liknande fråga och svar, läs det!

Glöm inte att också tänka på dig själv!