Orkar inte längre

Hej. Jag har mått dåligt i mer än två år. Jag har diagnoserna ätstörning och depression. Jag har ett självskadebeteende och har självmordstankar och planer varenda dag. För jag orkar inte mer, jag vill inte leva. Jag går hos BUP en eller två gånger i veckan. De vet hur dåligt jag mår men det blir inte bättre. Jag har försökt ta livet av mig, jag tog en överdos, men det var en för liten dos. Jag blev inlagd på en slutenavdelning där jag stannade i tio dagar. En vecka efter jag hade blivit utskriven hade jag bestämt att ta mitt liv, men mamma hitta mig och jag blev inlagd ännu en gång. Då stannade jag i två veckor. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Jag orkar inte gå upp från sängen, jag ser ingen mening med livet, så varför ens fortsätta kämpa? Självmordsplaneran snurrar hela tiden i mitt huvud, och nu har jag en tydlig plan på hur det ska gå till. Jag har skrivit ett hejdå brev till mina föräldrar. Och förklara att de inte har gjort nått fel utan att jag inte orkar mer. Jag kommer inte överleva, om mina tankar och planer kommer fortsätta snurra så mycket som de gör nu. Hjälp mig

J

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev!

Det är verkligen bra att du skriver till oss och vill ha hjälp, trots att du mår så dåligt. Depression är en farlig sjukdom just därför att allt kan kännas svart och hopplöst. Det hör till sjukdomen att livet kan kännas meningslöst.

Just därför är det viktigt att du vågar tro och lita på mej och andra i din omgivning som säger att du kommer att må bra igen. Din depression kommer att upphöra och du kommer att bli frisk igen. När? Ingen vet. Men om du bara orkar ta dej igenom dag för dag kommer du dit.

Många som har suicidtankar och planer vill leva, men känner att det är för jobbigt och tungt. Därför behöver man mycket stöd och hjälp under sådana perioder.Vet dina föräldrar och din BUP- kontakt om dina nuvarande suicidtankar och planer? Om inte, tycker jag du ska berätta.

Jag tycker det framgår av ditt brev att du skulle må bra av mer stöd och hjälp än du får. Du skriver att du inte orkar ta dej upp ur sängen. Jag tror du skulle må bra av att få hjälp att komma upp och kanske få hjälp att aktivera dej under dagen.

Ibland, när man mår så dåligt som du gör, kan det vara bra att träffa någon så gott som dagligen för att prata om hur man mår och få hjälp orka leva några dagar, en vecka till. Så jag tycker du och dina föräldrar ska ta upp med din BUP-kontakt att du nu behöver mer stöd och hjälp än du får.

Om man är deprimerad, har suicidtankar och suicidplaner är man ofta inte så bra på att skydda sitt dyrbara, enda liv och det kan ibland innebära att vårdgivare inte riktigt förstår hur illa ställt det är.

Så försök nu berätta så din kontakt verkligen förstår att du behöver mer hjälp och stöd, nu innan du kanske gör ett nytt suicidförsök!

Och jag tycker du ska riva ditt brev till föräldrarna och kämpa vidare som om du aldrig kommer att behöva skriva ett sådant brev.


Många varma önskningar till dej.

PS Jag länkar också till ett brev som publicerades i Aftonbladet i maj i år och som jag tror du kan ha nytta av att läsa.