Tror jag har social ångest

Hej, jag har under en lång period funderat på om jag ska söka hjälp för social ångest eller inte. För jag vet inte om jag har det eller inte. Liksom kan vara runt folk, men det känns ofta obehagligt och ibland kan jag bli riktgt stressad och få panik. Kan gå till skolan utan problem, oftast kännas jobbigt att gå till olika klassrummet när det är mycket folk. Så liksom vara runt folk brukar jag inte ha någon stora problem med, sen eftersom jag vet att jag kan tycka att det blir obehagliga ibland när jag är runt folk. Så jag brukar undvika socialsammanhang så ofta som möjligt. Mina föräldrar brukar inte behöva tvinga mig ut, för jag ska göra saker utanför vårat hus som att gå till skolan. Så att bara vara runt folk är inget speciellt stort problem, men blir ofta stressad runt folk. Men att prata och göra saker runt folk, det gör mig oftast riktigt stressad och ibland får jag ångest. Dom ända personerna jag kan prata med utan att bli riktigt stressad är min familj, 2 vänner och 1 släkting. Alla andra jag prata med blir jag alltid stressad när jag prat med dom. Men när blir stressen blir jag även svettig, får en klump i magen eller så slår mitt hjärta snabbare och brukar ibland få panik. Kan liksom bli stressad av att någon bara säger hej till mig. Men som jag sa förut blir känner jag inte såhär bara när jag prata med folk eller framför folk. Utan brukar bli stressad när jag gör saker, är rädd att andra ska döma mig för saker jag gör eller att jag ska göra bort mig. Vilket oftast leder till att jag brukar undvika att göra saker. Har inte haft en muntlig redovisning på 2 år ungefär. Klara knappt att vara med på idrotten för att jag stressad över att jag ska gör fel och har även dåliga minnen därifrån. Har mycket mer saker jag inte vågar göra för jag vet att jag kommer känna sådär. Men känner att det blir för mycket att skriva. Det här gör att jag inte kan leva det livet jag vill, klara inte av skolan, kan inte skaffa vänner, basically kan jag inte leva ett normalt liv. Jovisst jag vågar kan gå till skolan, jag kan åka till stan och gå på stan och hänga med mina vänner. Men det menas inte med att jag gör det utan några problem, att jag gör det utan att bli stressad. Jag vet inte om det här beror på extrem blyghet eller om jag faktiska har social ångest. Och på pga det är jag osäker på om jag ska söka hjälp eller inte. 

Har prat med våran skolkurator förut, men vågade inte öppna mig och prata om mina problem. Så jag vet inte äns om det är någon ide att söka hjälp, då jag vet att jag inte kommer vågar öppna mig.

Försöket sammanfatta så mycket jag kunde, men det finns endå så mycket mer som jag behöver skriva för att få en bättre bild av min situation. 

Alice

BUP svarar:

Hej Alice!

Tack för ditt brev där du beskriver så insiktsfullt hur du ofta kan plågas av social ångest bland folk. Framför allt är det svårt för dig att prata eller göra saker med folk eller gå mellan olika klassrum i skolan. Så härligt att du inte tycker det är kämpigt att gå till skolan och det låter inte heller som att det är svårt att bara vara bland folk. Du berättar också om andra sociala sammanhang som fungerar riktigt bra för dig såsom med din familj, två vänner och en släkting. Så bra att du har sådana sammanhang då det fungerar utan att du behöver känna stress och oro!

Du beskriver att du brukar undvika sociala sammanhang så ofta som möjligt för att det känns obehagligt och stressande. Jag förstår mycket väl att du gör det, men tyvärr leder undvikande oftast till att problemen blir större. Så långt du orkar är det bra om du klarar av att stå ut med stress och oro och vara med i de sociala aktiviteter du helst vill undvika. När du på så sätt tränar det som oroar dig så tenderar obehagskänslorna att minska vart efter. Men sedan är sådant  lätt att säga men svårare att göra. Många gånger behöver man därför hjälp och stöd för att klara av en sådan träning.

Jag förstår att du undrar om det är någon idé att söka hjälp när du inte vågade öppna dig då du pratade med skolkuratorn sist. Jag tycker absolut att du ska göra ett nytt försök oavsett om man ska kalla dina problem social ångest eller inte. Berätta för hen hur det blev sist, att du inte vågade öppna dig. Det är väldigt vanligt att ungdomar inte vågar öppna sig första gången de träffar en kurator eller annan terapeut så det kommer inte förvåna hen alls.

Du har en väldigt fin förmåga att skriva om din situation och den förmågan skulle du kunna använda då du söker hen också. Om du vill skulle du kunna ha ett brev med till hen att läsa vid första besöket. Då kommer hen ha god möjligheter att förstå din situation. Skolkuratorn vet hur svårt många ungdomar har att öppna sig så hen kan hjälpa till när hen vet om att du har svårt för det.

Du har också möjlighet  att söka dig till ungdomsmottagningen på din ort.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta