Är mina föräldrar besvikna på mig?

Jag känner att mina föräldrar är besvikna på mig, de tycker att jag sitter hemma för mycket. Jag tränar 4 ggr i veckan, har bra betyg och flera vänner. Men under loven och helgerna sitter jag mest hemma och spelar, ensam eller med kompisar. De tycker att jag borde gå ut och träffa folk eller typ gå och spela fotboll med kompisarna, som "när dom var små". Mina föräldrar ger även inte så mycket kärlek, jag kommer inte ihåg en enda gång någon av mina föräldrar sagt att de älskar mig. Det känns som jag är otillräcklig. De säger aldrig rakt ut att de är besvikna, men jag hör dem säga det till varandra. Mamma är alltid halvt deprimerad och "har det jobbigt på jobbet", så har det vart hela mitt liv. Pappa måste därför göra väldigt mycket hemma och lyssna på när mamma klagar på jobbarkompisar, kompisar och ibland även pappas föräldrar. Pappa har inte orken kvar att ge oss barn kärlek. Detta har gjort att jag inte har någon superbra relation med någon i familjen, och jag har aldrig kunnat prata med dom om typ puberteten och kärlek å såna saker. Jag mår ibland dåligt över detta, vad ska jag göra?

Daniel

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev hit. Du skriver väldigt fint om hur det är att inte känna sig uppskattad av sina föräldrar.

Du låter ledsen och lite ensam.Vad jag förstår utifrån det du berättar har dina föräldrar länge haft så mycket av egna bekymmer att de inte riktigt orkar med att ge dig och dina syskon den uppmärksamhet ni skulle behöva. Det kan förstås få dig att tro att de är besvikna på dig. Inte så konstigt att du är ledsen!

Ibland går man i familjer liksom om varandra - var och en håller på med sitt. Man kanske drar sig undan för att man vill skydda varandra. Man vill inte göra de andra oroliga eller ledsna för att man bryr sig väldigt mycket om dem. Då kan det bli som att alla istället känner sig utanför.

Du har satt fingret på något som jag tänker att många känner igen sig i.
Har du någon kompis du kan prata med? Det kan vara skönt att dela sina funderingar med någon som möjligen har det lite likadant.

Jag tycker att du formulerar dig så väl. Tror du att du skulle kunna prata med din pappa och berätta för honom om hur du känner det? Visserligen har han inte mycket ork, skriver du, men jag tänker att han säkert ändå vill veta vad du känner och tänker.

Om det är svårt att prata skulle du kunna skriva ett brev istället, så som du gjorde hit?

Gör ni någon gång något på tu man hand, bara ni två? Annars kanske du kan fråga om det, om bara ni två kan gå på bio ihop, till exempel.
Visa att du vill vara med honom.

Samma sak kan du göra med mamma. Ibland har föräldrar svårt att veta hur de ska vara med sina barn. Då måste man hjälpa dem på traven genom att själv visa vad man behöver.

Finns det några andra släktingar som du har kontakt med och tycker om? Kan du prata med någon av dem om hur det är hemma?

På skolan brukar det alltid finnas en skolkurator som man kan gå och prata med om hur man har det i sin familj. Skolkuratorn kan sedan bjuda in din pappa, mamma - eller båda - och hjälpa dig att berätta för dem om hur du mår, om du vill ha hjälp med det.

Här nedanför kan du se vad några andra skrivit som har föräldraproblem och vad vi svarat dem, samt ett par av våra artiklar som handlar om barn och föräldrars relationer. Kanske vill du få mer stöd och råd?

Då rekommenderar jag BRIS som har kuratorer som du kan ringa till.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta