Irriterad på allt

Hej jag är en tjej på 14 år och är alltid arg irriterad på allt. I skolan så är jag jätte glad och alla i skolan känner mig som den personen som är glad och positiv men när jag kommer hem då kommer alla de där känslorna, haten som jag har inom mig,jag vet inte vart det kommer ifrån. Det har påverkat min familj skit mycket speciellt min lilla syster. Jag vill inte prata om det och vet inte hur jag ska förklara för min mamma som då är en person som tror på att man måste prata om det som är jobbigt annars kan man inte lösa problemen. Det hon inte fattar är att det hjälper inte att pressa mig om att jag måste prata med nån antigen hon eller pappa eller bup. Nu hotar hon med att ringa akut till bup, kan man ens göra så. Jag vet i te vad känner men är jätte arg och vet inte varför och hur. Det blir bara värre och värre.

Hjälp mig snälla,jag vet inte vad jag ska göra för det ska bli bättre

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Vad jobbigt att behöva pendla såhär mellan olika sidor av sig själv. Det är starkt av dig att skriva till oss om det – särskilt som du inte vill prata om det. Nu har du använt språket till att berätta att du mår jättedåligt, att du inte vet varför, att du känner dig pressad och du bekymrad över att det påverkar din familj. Det var väldigt bra beskrivet!

När din mamma säger att man löser problemen genom att prata om dem, så har hon på sätt och vis rätt. Men man måste vilja prata. Du känner dig för pressad för att göra så och det är bra att du säger det.
Det finns andra sätt att meddela sig än att prata med någon, som att skriva och det är ju precis vad du har gjort till oss. Då kan man slippa ögonkontakt och att bli sedd om man inte vill.

Du kan gå in på några olika sajter, Snorkel (hur man kan hantera stress och oro),

BRIS (chatt, mail, diskussionsforum), ungdomsmottagningen (om hur hantera t.ex. familjerelationer).
De här sajterna är bra för att de ger möjlighet att uttrycka sig kring svårigheter och kunna prova hur det kan vara att förmedla vad man känner, fast man är anonym.

Du vill ju själv att det ska bli bättre. Jag föreslår att du visar ditt brev för din mamma och gärna mitt svar. Hon kommer förstå att du vill ändra på hur det blivit. Prova att skriva, bara skriva till varandra och inte avbryta genom att prata förrän ni är överens om det.
Prata om annat (klockslag, läxor mm) behöver ni förstås göra, men inte om det besvärliga. Försök undvika att kritisera varandra.
Om du samtidigt kan ”träna” på någon av sajterna som verkar OK för dig så tror jag att en sådan dialog kan hjälpa dig att hantera dina motstridiga känslor.

Om det känns för svårt att prata med din mamma så kan du också besöka ungdomsmottagningen där du bor. De kan ta emot dig utan att dina föräldrar vet något - men målet måste förstås vara att kunna kommunicera på ett bra sätt i familjen.

Prova!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta