Otroligt orolig

Hej,

Jag har sedan cirka ett halvår tillbaka varit otroligt orolig. Jag går ofta runt med en klump i magen, och utan att veta varför riktigt. Jag har svårt för att sova, svårt för att koppla av, av alla möjliga anledningar. Men samtidigt inga anledningar alls. Jag funderar ofta kring varför jag är orolig, när jag känner mig orolig. Det känns så ironiskt; för de flesta börjar det ju med en konkret orostanke. Eller? 

Den ofta förekommande klumpen i magen gör alltså bland annat att jag har svårt för att sova. Detta gör i sin tur att jag oroar mig för min hälsa - kommer det sluta med att jag dör? Det hade varit tragiskt, för jag har mycket att leva för egentligen. Jag har läst igenom ett par andras frågor till er här på BUP, och några stämmer lite överens med det som jag känner. En oro för allt och ingenting, och en oro i sin tur för det. Men ingen har presenterat en lösning. Är tanken att jag ska hitta den själv?

Jag har tidigare haft stor prestationsångest över allt möjligt - särskilt över skola och fotboll - men den har jag lyckats minimera en hel del det senaste året. Nu drabbas jag istället av oro över helt meningslösa saker. Jag har också mer tvångstankar än tidigare. Tidigare hade jag alltid ett projekt i skolan exempelvis att luta mig tillbaka mot. Hade jag gjort det, då kunde jag vara nöjd. Med allt. Men det fanns klart problematik med det, för tiden jag inte var färdig med saker var jag otroligt stressad. Men hursomhelst, nu när jag aktivt försökt att inte jobba för mycket med skolarbeten och inte heller sökt lika mycket bekräftelse i fotbollen, tänker jag mer på annat. Jag skapar mina egna meningslösa, olösbara problem, som jagar mig non-stop. 

Och, just det, om jag är obekväm i en situation, t.ex. med att sova, ska jag träna på att ligga i den där jäkla sängen och försöka koppla av, eller ska jag strunta i det och göra något annat tills jag eventuellt blir lugn och trött och vill sova. Problemet är väl att det känns som jag aldrig tröttnar av min oro. Men det är å andra sidan inte sant, för lite så var det med min prestationsångest. Jag tror att jag var så stressad över min prestation i skolan, att jag helt enkelt tröttnade på att vara så stressad att jag tillät mig själv att göra annat än skola. För plötsligt kände jag inte lika stor prestationsstress längre.

Shit, det blev en lång text. Jag är ledsen;)

Max

M

BUP svarar:

Hej och tack för ditt kloka och insiktsfulla brev!

Du har verkligen gjort mycket själv för att hantera din oro och ångest och du har lyckats minska din prestationsångest både i skolan och i fotbollen. Det visar att du har många styrkor.
Men det är inte meningen att du ska vara tvungen att hitta lösningar till dina problem själv. Och din oro verkar flytta till nya områden när du stoppat den där den sist var. 

Du är ofta orolig utan att riktigt veta varför säger du. Så kan det verkligen vara. Det kan bero på att du tänker snabba tankar som hela tiden fortsätter att skapa oro.  Men utan att du märker det särskilt mycket eller tänker på det själv. 

Du har svårt att koppla av och svårt att sova. Och när man inte sover tillräckligt brukar allt kännas ännu värre.

Att presentera en lösning som passar till just dig är inte möjligt så här per brev i en frågelåda. För det behöver man träffas och samtala mer. Man behöver förstå mer om din oro och dess sammanhang och mer om dina tankar; hur du kan upptäcka dem och hur du kan möta dem. Det finns också möjlighet till medicinering.

Det finns alltså bra hjälp att få och jag tycker att du ska vända dig till någon professionell som du kan tala mer med om detta.

Vet dina föräldrar om hur du mår? Det är bra om de får veta, så att de också kan ge dig stöd. Tillsammans med dem kan du vända dig till vårdcentralen där det finns psykologer.

Ni kan också kontakta BUP.

Lycka till!

 

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta