Vågar jag berätta

Hej, jag har börjat få hjälp hos er pga depression, ångest och självskadebeteende, men vet att mitt dåliga mående egentligen bottnar sig i en ätstörning som har uttryckt sig på flera olika sätt under flera års tid. Det är ytterst få personer som vet om det, rättare sagt bara en i min närhet, och jag vägrar berätta något för min familj, då ingen skulle kunna ta mig på allvar då jag inte anser mig som tillräckligt sjuk. Både mina föräldrar och skolsystrarna på mina tidigare skolor har försökt konfrontera men jag har bara nekat det gång på gång, min vikt pendlar väldigt mycket och jag har både hetsätit, tränat överdrivet mycket, använt stora doser av laxermedel men även svultit i perioder. Det känns som att dom la endast märke till mitt beteende när jag var på gränsen till underviktig, vilket leder till att jag får en känsla av att jag måste ner ännu mer i vikt för att någon någonsin ska kunna ta mig på allvar. På sätt pch vis vill jag få hjälp, men samtidigt så vågar jag inte riktigt släppa taget. Jag får hela tiden frågan varför jag mår som jag mår och jag vet innerst inne svaret, men klarar ändå inte av att faktiskt berätta. Istället för att utrycka mig med ord hur jag mår självskadar jag mig genom att skära mig. Till en början rispade jag litegrann på huden men på senare tid har det gått steget längre och jag har behövt åka in och sy, men ändå så klarar jag inte av att berätta den bakomliggande orsaken, det känns som att jag har gått i baklås och har ett starkt behov av att tappa mer i vikt och självskada för att tillfredsställa mitt inre, även fast det ruset man får endast varar i några enstaka sekunder. Vågar jag verkligen öppna upp mig för er? Har ni tystnadsplikt vid sådana tillfällen eller skulle ni ändå vara "tvungna" att berätta för mina föräldrar?

Miserabel skapelse

BUP svarar:

Hej!

Du har påbörjat en behandlingskontakt på BUP. Men de problem du söker för är, säger du, olika följdsymtom på det egentliga problemet, nämligen din ätstörning.

För att få en bra hjälp med dina svårigheter måste du våga tala om alla dina problem, också det du uppfattar som ditt grundproblem. Alla dina problem hör samman på något sätt och det är något som du och din terapeut kommer att försöka förstå mera om tillsammans. Men om du låter bli att tala om något så viktigt som ätproblemen blir det svårare att gå vidare och förstå hur dina problem hör ihop - vad som orsakar vad.

Varför är det så svårt för dig att tala om ätstörningen tro? Är det för att du är rädd att ge upp den, för att du av något skäl behöver ha den kvar? Du säger att andra tar dig på allvar bara när du går ner i vikt. Är det för att andra ska se att du behöver hjälp?

Andra har sett.  Både dina föräldrar och två skolsköterskor har försökt konfrontera dig.

Du undrar om du ska våga berätta och om vi har tystnadsplikt gentemot dina föräldrar.
Det finns saker vi måste berätta för föräldrar och det gäller om en ungdom riskerar att fara illa. En ätstörning kan räknas dit, men hur och vad som ska berättas för dina föräldrar kan du och din terapeut först tala tillsammans om. Du kan tala med terapeuten om varför det är så svårt för dig att låta föräldrarna veta.
Dina föräldrar kan också få hjälp av terapeuten med hur de ska bemöta dig på ett sätt som är till hjälp.

Men du ska våga berätta.
Du mår inte bra som det är nu och det kan bli mycket bättre!

 

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta