Pappa kränker och slår mig

Hej! Sedan ganska ung har jag blivit slagen då och då av min pappa. Det började inte så värst illa, men nu när jag blivit äldre (17 år) så får jag värre och värre slag. Bråken kan uppstå från att mina föräldrar tycker jag är till exempel för mycket ute, då kan vi börja bråka jätte mycket och pappa börjar skaka och dra i mig. Putta mig mot en vägg, spotta på mig och dra mig i håret. Senast fick jag ett stort blå märke över hela armen som var helt gult/blått. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har det även ganska ''strängt'' hemma med att träffa kompisar eller gå ut sent osv. Min pappa kränker mig även ofta med att säga att jag är ful eller jag är sämst och ingen i världen är som mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vågar verkligen inte agera genom att prata med polisen eller socialen exempel. Har pratat med mina närmsta vänner som säger att detta är inte okej. Men vet inte om jag vågar något annat, känns som jag gör situationen värre och sätter skam för mig själv och familj. Är bara förvirrad och ledsen.

Sandra Y

BUP svarar:

Hej Sandra och tack för ditt brev! Det som sker för dig är så långt ifrån OK som det bara kan bli. Det din pappa gör mot dig är fel på så många plan. Jag tror du vet det. Jag vill självklart att du ska prata med polisen och socialtjänsten, men jag förstår på dig att det inte är ett alternativ i nuläget. För att få misshandeln att upphöra måste du få hjälp utifrån, så är det bara. Socialtjänsten och polisen är skyldiga att hjälpa dig. Det finns möjlighet att få hjälp med ungdomsboende, skydd och stöd. Snart fyller du dessutom 18 år och ingen kan bestämma över dig eller ditt liv. Jag blir orolig för vad de kränkningar, inte bara slagen, men spottandet och de verbala kränkningarna gör med dig och din självkänsla. Jag får en känsla av att din familjs heder och ära går före ditt fysiska och själsliga mående. Det borde det inte göra, det är inte du som drar skam över familjen. Jag skulle vilja råda dig att ringa Kvinnofridslinjen Tel: 020-50 50 50 och resonera med dem. Du kan vara anonym, det syns inte på telefonräkningen och de kan tipsa dig om vad du kan göra får att få stöd och hjälp på ett sätt som känns bra för dig. Det är viktigt att du inte låter dig köras över, makten ligger hos dig. Jag förstår att det inte är så enkelt som att vandra in polisstationen i morgon. Du måste tänka på din säkerhet först och främst. Det finns åtgärder du kan vidta utan att behöva anmäla pappa, om du inte vill det. Fundera på alternativ till att bo hemma efter det att du fyllt 18. Jag vet att det inte är lätt att få en egen lägenhet när man är ung och kanske inte har arbete. Men om du ska läsa på högskola, titta på skolor långt ifrån där du bor. Du har rätt att leva ditt liv som du önskar. Ingen kan bestämma vem du ska leva med, hur eller var du ska bo. Jag rekommenderar dig också att chatta anonymt på t ex www.tjejzonen.se. Att ha någon att prata med kan göra dig starkare och mindre ensam. Var rädd om dig.