Problem med "vänner"

Hej pub ! Jag är en tjej på 11 år. Jag har skuldkänslor just nu. jag har en "vän" som jag har känt sen vi va små, vi började på samma skola men för ett år sen dryckt så fick hon en annan kompis och jag med hon började göra grovt grupptryck mott mej och min bästavän. De va hon och hennes nya kompis och hennes syster. Men nu så har hon tagit min bästavän . Dom är med varan, men nu så skickade hon ett sms typ för en timme sen ish, och skrev att jag hade skrivit "hora" till henne på snap och hennes bästavän! Hon är typ klassens "populära" och säger de till alla! Jag har inte ens skrivit de! Jag vet inte hur jag ska bevisa de! Och imorn är de skola och jag vågar inte gå ditt ! Hon håller på och styr över alla och utnyttjar mej! Jag saknar henne endå. Jag vågar inte berätta dehär för min mamma för jag inte vågar och de går bara inte ! Så jag vill chatta här istället ! Där jag kan vara anonym. Hjälp!😓

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Åh så snurrigt det har blivit och så jobbigt det låter!

Det är nog flera av er som inte mår bra när det blir sådan här konkurrens och prat bakom ryggen på varandra.

Nu har det redan varit skola igen ett par dagar innan detta svar skrivs. Hur gick det när du gick dit? Jag hoppas att det inte var så illa som du trodde, då när du var hemma och skrev hit till oss på BUP.

Du skulle kanske ändå prata med någon vuxen i din närhet om hur det har blivit mellan er tjejer. Allra helst någon av dina föräldrar.

Vad är det som gör att du inte vågar säga till din mamma vad som har hänt? Är du rädd att hon ska bli arg? Eftersom det är din mamma så är det viktigt att hon får veta vad som händer i ditt liv, annars är det svårt för henne att förstå hur du mår och veta hur hon ska kunna hjälpa dig.

Ibland låter mammor argare än vad de faktiskt är. Till exempel när de blir rädda om sina barn. Hur är det med din mamma? Jag tycker att du ska ta mod till dig och prata med henne - även om det känns som att du inte vågar.

Det är ofta svårt att berätta om jobbiga saker, både sådant man är utsatt för och sådant man själv har gjort. Ändå är det bra att inte hålla sådant inom sig, för sig själv för då blir det oftast värre.

Kanske vore det bra att berätta för din lärare hur det har blivit, eller gå till kuratorn i skolan, ifall du tycker att ni "vänner" inte kan reda ut det på egen hand.

De vuxna du har i närheten är nog ändå ett bättre stöd för dig än vi som bara finns till hands här på mejl!

Lycka till!

Ps: i rutan här nedanför finns det lite skrivet av oss på BUP om kompisar och så och några frågor som andra har ställt hit i samma ämne.