Våld

Våld kan vara antingen fysiskt eller psykiskt. Fysiskt våld är när någon till exempel slåss eller knuffas. Psykiskt våld är när någon säger kränkande saker.

Fysiskt våld är när någon till exempel slår, knuffar, biter, sparkar eller ruskar om någon annan. Fysiskt våld kan också vara att bli instängd, till exempel i en garderob, eller utstängd, till exempel på en balkong. Psykiskt våld är när någon säger kränkande och nedlåtande saker till en upprepade gånger.

Om någon gör en illa på ett sexuellt sätt brukar det kallas sexuellt våld. Sexuellt våld kan också vara att någon rör ens privata kroppsdelar mot ens vilja. Läs mer om sexuella övergrepp här.

Att se någon annan bli slagen kan vara lika skrämmande som att själv vara utsatt. Det kan vara en förälder som blir slagen, föräldrar som slår varandra, ett äldre syskon som slår en förälder eller en förälder som slår ett syskon.

Vad säger barnkonventionen?

I FN:s barnkonvention står det att ”Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.”


Barnkonventionen fastslår att det är förbjudet att utöva våld mot barn och ungdomar. Att utsätta någon för våld är också sedan länge ett brott mot svensk lag.

Hur påverkas barn av våld?

Hur barn och unga påverkas av våld är väldigt olika. Det spelar roll om det är en person som ska stå för ens trygghet eller en främmande person som utsätter en för våldet. Att behöva leva och bo med den person som använder våld skapar en tillvaro där du sällan kan känna dig trygg, till exempel om det är en förälder, styvförälder, ett syskon eller en pojk- eller flickvän. Det blir också mer påfrestande om det är en person som du behöver träffa varje dag, till exempel en skolkamrat. Om du utsätts en eller många gånger har också betydelse för hur hårt du påverkas.

En del som utsätts för våld blir nedstämda, ledsna och oroliga. Du kan få dålig självkänsla och känna dig värdelös. Det är också vanligt att få svårt att koncentrera sig, vilket kan göra att det går sämre i skolan. Vissa blir istället arga, får svårt att kontrollera sin ilska och kanske själva börjar slå eller kränka andra.

Det är alltid den som slår som bär ansvaret

Det är vanligt att tro att det är ens eget fel att man blir slagen och kränkt. Den som utövar våldet kanske till och med säger att det är så. Men det är alltid den som slår som bär ansvaret. Det finns andra sätt att hantera ilska än att slå.

Att utsättas för våld kan också leda till psykiska problem, till exempel att du börjar skada dig själv, utvecklar en ätstörning eller blir deprimerad. Om du har utsatts för mycket våld finns risk för att du utvecklar posttraumatisk stress. Det betyder att du återupplever jobbiga minnen och fortsätter att vara rädd även när du inte längre är i fara.

Få stöd och hjälp

Om du har blivit utsatt för våld, eller har sett någon annan bli det, kan du behöva stöd och hjälp. Du kan behöva bearbeta det som har hänt och ibland kan du också behöva hjälp med att förändra vem du bor med, vilka du träffar och under vilka former du träffar dem. Förändringarna kan vara nödvändiga för att du ska kunna känna dig trygg.

Det kan kännas svårt att berätta om att någon slår eller kränker en. Du kanske är rädd att den som slår ska bli arg, så att situationen blir värre. Du kanske också är rädd att den som slår ska hamna i svårigheter. Många som blir slagna tror att det är deras eget fel och skäms för det som händer. Men det är alltid den som slår som bär ansvaret och du har inget att skämmas för. Du måste våga berätta för att få hjälp. Den som slår behöver också få hjälp med att hitta andra sätt att hantera sin ilska.

Om du har försökt berätta, men ändå inte fått hjälp, kan det ta emot att försöka igen. Tyvärr är inte alla alltid så bra på att lyssna, så det kan behövas flera försök.

Hitta en vuxen du litar på

När du ska söka hjälp är det bra att börja prata med en vuxen du litar på. Det kan till exempel vara en förälder, en mor- eller farförälder, en kompis förälder, en lärare eller skolsköterskan. De kan hjälpa dig att söka vidare hjälp, till exempel hjälp med att vända sig till BUP eller socialtjänsten. Som ung kan du också själv ta kontakt med en BUP-mottagning om du vill.

Om det känns svårt att berätta kan ett första steg vara att testa sina tankar och funderingar genom att chatta anonymt med någon. Tjejzonen, Killfrågor och Bris chattar med unga vissa dagar och tider.