Tvångssyndrom – OCD

Tvångssyndrom eller OCD är att ha störande tankar och känslor som är svåra att bli av med och som ger ångest. Det kallas tvångstankar.

Ofta handlar tankarna om att göra något hemskt eller förbjudet, till exempel att du vill skada någon. Du känner dig ofta rädd att du inte ska kunna stå emot tankarna och råka göra det du tänker. Tankarna handlar också ofta om smuts, smitta eller sjukdomar. Det finns även andra tvångstankar som är vanliga.

För att minska oron som tvångstankarna sätter igång kan vissa utveckla tvångshandlingar. De yttrar sig olika hos olika personer, men kan till exempel vara att du behöver göra saker i en viss följd, att du vill att saker ska ligga på ett visst sätt, att du räknar eller upprepar ord för dig själv, att du tvättar händerna ofta för att du är rädd för smuts och bakterier eller att du behöver kontrollera saker flera gånger.

Men att göra tvångshandlingarna gör bara att det känns bättre i stunden – efter ett tag kommer ångesten och oron tillbaka. Då är det vanligt att du behöver ta till nya tvångshandlingar eller göra tvångshandlingarna ännu oftare för att hantera din ångest.

Vardagen kan påverkas

Tvång tar mycket tid och kraft. Det blir jobbigt att tänka på allt och att utföra alla tvångshandlingar. Det kan leda till att du börjar begränsa dig i livet för att du undviker saker, som att gå ut, träffa kompisar eller träna. Många skäms också över sitt tvång och tycker att det känns svårt att prata om.

Få stöd och hjälp

Om du ofta tänker tvångstankar som leder till svår ångest eller om dina tvångshandlingar leder till problem i vardagen, bör du söka stöd och hjälp. Då kan tvånget göra att du isolerar dig för att du undviker att göra saker, till exempel att gå i skolan eller att umgås med kompisar. Det kanske också tar orimligt lång tid för dig att göra vanliga saker, eftersom du måste göra saker på ett visst sätt eller behöver kontrollera något flera gånger.

Ett sätt att få hjälp är att ta kontakt med elevhälsan. Vissa skolor erbjuder stödjande samtal. Du kan också ta kontakt med ungdomsmottagningen och få prata med någon där.

Både skolan och ungdomsmottagningen kan hjälpa till med vidare kontakter till oss på BUP om du behöver mer stöd. Du kan också vända dig direkt till BUP eller be dina föräldrar om hjälp med att ta kontakt.