Ilska och utbrott

Att bli arg är en normal reaktion om du till exempel blir orättvist behandlad eller om någon beter sig dåligt mot dig. Men en del personer har svårt att kontrollera sin ilska.

Det kan både handla om att du blir arg i situationer där det egentligen inte finns någon anledning att bli arg och att du överreagerar och blir överdrivet arg i situationer då det inte riktigt blir som du vill.

De flesta personer kan ibland känna irritation och få impulser inom sig att brusa upp och bli arga. Men ofta finns också en inbyggd spärr som gör att de inte får utbrott, utan istället löser situationen på annat sätt, till exempel genom att prata. Men den som har problem med att kontrollera sin ilska har inte en sådan inre spärr och får svårare att stoppa ilskeutbrott.

Att inte kunna kontrollera sin ilska

Att ha problem med att kontrollera ilska får konsekvenser i livet och kan orsaka stort lidande. Det blir svårt att ha bra relationer, både till jämnåriga och till föräldrar och andra vuxna. Människor kan bli rädda för ens beteende och det kan vara svårt att bli omtyckt. Det kan göra att du känner dig ensam och isolerad. Många får också skuldkänslor och mår dåligt för att de har betett sig illa under utbrotten.

Risken är också stor att få problem för att man går över gränsen för vad som är lagligt. Det kan handla om att slå eller kränka någon eller att förstöra saker.

Få stöd och hjälp

Om du känner dig orolig för att du inte kan kontrollera din ilska kan ett första steg vara att prata med en förälder eller någon annan vuxen du litar på. Att få prata om sina känslor och ha någon som lyssnar kan kännas som ett stöd. Du kan också vända dig till ungdomsmottagningen, UMO, där du bor och få prata med någon där.

Om svårigheterna att kontrollera ilska ställer till problem i vardagen har det ofta redan uppmärksammats i skolan. Ofta är det i skolan som problemen märks mest och det är därför där flest förändringar brukar behöva göras.

Har du varit i kontakt med elevhälsan? Annars kan det vara nästa steg till att få hjälp. Du kan få stödjande samtal hos skolkuratorn. Skolan kan också hjälpa till med vidare kontakter om det behövs mer specialiserad vård. Det kan till exempel vara hjälp med att kontakta oss på BUP. Du kan också ta direkt kontakt med BUP eller be dina föräldrar om hjälp. Läs mer om vad BUP gör här.