Ensamhet

Alla har behov av att få känna närhet och gemenskap med andra människor för att må bra. Det kan kännas viktigt att få dela upplevelser och glada stunder med andra runt omkring sig, men också för att få stöd när livet känns svårt.

De flesta tycker att det är skönt att få vara ensamma ibland. Att ha egen tid, till exempel för att vila, fundera och att göra roliga saker, är ett sätt att ta hand om sig själv. Hur mycket du trivs med att vara ensam är väldigt olika från person till person.

Att vara ofrivilligt ensam 

Ensamhet blir ett problem när du är ensam utan att ha valt det själv. Du kanske känner att du saknar relationer som du egentligen vill ha, och någon att dela tankar och funderingar med. Du kan också känna dig ensam fast du är omgiven av människor, men där du känner att du inte passar in eller att ingen förstår dig.

Vissa förändringar i livet kan leda till känslor av ensamhet, till exempel om du flyttar, byter skola eller om föräldrarna separerar. Oftast handlar det om kortare perioder i livet och det brukar lösa sig när du har fått nya kompisar och vant dig vid den nya situationen.

Det är också ganska vanligt att känna sig ensam som tonåring, när relationen till föräldrarna förändras i och med att du börjar bli vuxen och ska stå på egna ben. Kanske får du också nya intressen som gör att du inte längre har lika mycket gemensamt med gamla kompisar.

Om du lider av din ensamhet kan du behöva stöd och hjälp. Har du under längre tid känt dig isolerad, kanske så pass att du har slutat gå i skolan, börjat undvika kompisar, tackat nej till sådant som du brukar gilla att göra, är det extra viktigt att få stöd och hjälp med att bryta isoleringen så att du kan komma tillbaka till ett fungerande liv.

Få stöd och hjälp

Om du behöver stöd och hjälp med att bryta din ensamhet och isolering kan du ta kontakt med skolsköterskan på skolan. Vissa skolor erbjuder stödjande samtal. Du kan också ta kontakt med ungdomsmottagningen och få prata med någon där.

Om det känns svårt att ta kontakt via telefon och samtal kan ett första steg vara att chatta anonymt med någon, till exempel på Tjejzonen eller Bris.

Ibland kan mer specialiserad vård behövas. Då kan ungdomsmottagningen, UMO, eller skolsköterskan hjälpa till med vidare kontakter till oss på BUP. Du kan också ta direkt kontakt med BUP eller be dina föräldrar om hjälp. Hjälpen du får på BUP ser olika ut beroende på hur dina svårigheter ser ut. Oftast får du stödjande samtal där du får hjälp med att se på din situation ur nya infallsvinklar och att hitta lösningar för att bryta ensamheten och isoleringen. Ibland erbjuds också gruppbehandling där du får träffa andra ungdomar med liknande erfarenheter.

De som kommer till BUP är ofta de där ensamheten har lett till andra svårigheter, eller tvärtom, att det finns andra svårigheter som har lett till ensamhet och isolering. Det kan till exempel vara en depression, ångest, problem med ett självskadebeteende eller social fobi. Då ges också behandling som hjälper mot den svårighet som har lett till ensamheten.

Vad kan du göra själv?

Det är bra att försöka komma ut och få andra intryck än du får när du sitter ensam hemma. Därför är det bra att försöka leva ett så normalt liv som möjligt, där du går i skolan, träffar kompisar, rör på dig, äter ordentligt och sover på natten och är uppe på dagarna, det vill säga har en normal dygnsrytm.

Det kan också hjälpa att ta upp ett intresse. Det kan vara ett bra sätt att träffa nya kompisar. Fundera på om du har haft intressen tidigare som du kan börja med igen eller om det finns något nytt som du skulle vilja prova. Att söka på nätet kan vara ett bra sätt att komma i kontakt med människor med liknande intressen. Det kan både leda till att du hittar människor och grupper som du träffar i verkligheten och att du hittar gemenskap i olika forum på nätet.