• Webbkarta
• Söksida

Rapporter utgivna år 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004

2010

Initial bedömning på öppenvårdsmottagningar inom barn- och ungdomspsykiatri i Stockholms län – en jämförelse mellan BCFPI, DAWBA och ett lokalt utvecklat mottagningssätt.
FoU-rapport 2010-3
Margareta Carlberg, Mia Danielsson, Jan-Olov Larsson och Olle Lindevall

Då man på några BUP-mottagningar önskade förbättra mottagandet av nya patienter, tillkom denna studie i syfte att undersöka om bedömning inom BUP underlättades av systematiskt insamlad information. Fokus lades på familjer med barn mellan cirka 5 och 17 års ålder. Tre modeller jämfördes utifrån hur väl man når patienterna, föräldraperspektiv, personalperspektiv, systematik i data och inverkan på vården. Alla modellerna har både goda egenskaper och svagheter, men DAWBA förefaller mest lovande när det gäller screening i större skala. Det krävs dock ordentlig förankring inom mottagningen, tydligare översikter och smidiga praktiska lösningar för att DAWBA ska fungera.

Initial-bedomning-Pdf-version.pdf

Den slutna vården.pdf

Små barn på BUP – Uppföljning av insatser till småbarnsfamiljer
FoU-rapport 2010-1
Anna Skagerberg

Syftet med den här rapporten är att beskriva arbetet med de små barn under 4 år, och deras familjer, som kommer till barnpsykiatrin och ge svar på frågan hur uppdraget när det gäller små barn förvaltas. För familjer med barn under 1 år, är den vanligaste kontaktorsaken svårigheter som här kategoriserats som ”Mammaproblem” och i allmänhet hänför sig till mammas nedstämdhet eller starka oro. För barn 1–3 år är de vanligaste kontaktorsakerna ”Oro för avvikelser i barnets utveckling” och ”Trots och aggressivitet”. Behandlingarna har innefattat en stor variation av insatser såsom familjesamtal med undersökande, stödjande och vägledande målsättning, observation av barnen, testningar med standardiserade metoder, bedömning av barnen i samspel med föräldrarna och i förskolan, familjeterapi och samspelsbehandling för barn och föräldrar enskilt eller i grupp.
 
Skagerberg-Små barn på BUP.pdf

Bedömningsinstrument inom BUP i Stockholm - Kartläggning och faktasammanställning.
BUP-rapport 2010-2
Maria Dunerfeldt, Anna Elmund och Bengt Söderström

Floran av självskattningsformulär och andra strukturerade bedömningsinstrument som kan användas inom det barn- och ungdomspsykiatriska fältet växer snabbt och oöverskådligt. Ofta är den tillgängliga informationen om de instrument som används otillräcklig. Detta kan gälla allt från sådant som licens- och upphovsrättsförhållanden till grundläggande fakta om validitet och reliabilitet eller hur kvaliteten på svenska översättningar garanterats. Författarna bakom rapporten har genomfört en systematisk kartläggning av användningen av bedömningsinstrument och formulär, men också lagt ner ett omfattande arbete med att samla in fakta om 126 instrument.
För att inte riskera att gå vilse i djungeln av formulär och bedömningsinstrument är det väsentligt att känna till vilka syften instrument ursprungligen konstruerats för och i vilka sam-manhang de prövats ut. Faktasammanställningen som i en bilaga utgör en stor del av denna rapport är därför ett värdefullt referensmaterial och beslutsstöd för verksamheter såväl som för enskilda kliniker i valet av bedömningsinstrument.

Bedömningsinstrument.pdf

Till sidans topp 

2009

Cool kids – KBT-behandling för barn med ångest.
FoU-rapport 2009-1
Pia Enebrink, Fredrik Lecerof, Maria Silverberg och Petra Lindheim

Denna rapport beskriver en klinisk utvärdering av Cool Kids, en kognitiv beteendeterapeutisk (KBT) manual för gruppbehandling av ångestproblematik hos barn. Utvärderingen är gjord inom Barn- och ungdomspsykiatri i Stockholms läns landsting under åren 2006–2007. Syftet var att undersöka om en evidensbaserad manualbehandling som visats effektiv i forskningsstudier i Australien minskar barns ångest, rädslor och nedstämdhet, samt bidrar till ökad livskvaliteten när den ges inom svensk barnpsykiatri, av professionella med varierande KBT-erfarenhet. Resultaten tyder på det. Cool Kids, kan vara ett sätt för professionella att ge såväl barn som familjer behandling, samtidigt som familjerna får möjlighet att träffa andra med motsvarande problematik.

Cool-kids.pdf

ADHD-projektet kommun och landsting i samverkan – ett projekt inom Stokcholms läns landsting, Hälso- och sjukvårdens fösvaltning

Denna rapport baserar sig på de resultat, som uppnåtts genom ett uppdrag som fått namnet ”ADHD-projektet, kommun och landsting i samverkan” och som pågått under 2005-10-01 till 2008-12-31. Projektet har under tre år initierat och genomfört föräldra- och personalutbildning i mer än hälften av länets 26 kommuner och där nått sammanlagt 578 föräldrar och  2095 skolpersonal i sammanlagt 8-10 timmars grupputbildning. Dessutom har projektet, i samarbete med de övriga kommunerna som numera genomför utbildningar i egen regi, nått ca 180 föräldrar och 410 skolpersonal. Därutöver har projektet i öppna föreläsningar nått över 2 900 personal inom socialtjänst, skolorganisation, skolhälsovård, polis, församlingar, föreningsverksamheter och övriga som möter barn och ungdomar i sitt arbete. Syftet har varit att ge grundläggande kunskap om ADHD till föräldrar och nyckelpersoner kring barnet/ungdomen.  Projektet har även haft som syfte att initiera liknande utbildningar i kommunernas egen regi. Slutrapporten redovisar dels den arbetsmodell som ligger till grund för föräldra- och personalutbildningen och dels i vilken omfattning projektet har nått de olika kommunerna i länet. Rapporten tar också upp vilka kommuner som fortsatt att erbjuda grundutbildning i ADHD i egen regi och vilka faktorer som haft betydelse för att kunna genomföra detta.

På vägen mot evidensbaserad praktik – Om behandling för små barn inom Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting.
BUP-rapport 2009-2
Anna Skagerberg

Rapporten syftar till att ge en överblick över behandlingsmetoder för små barn med psykiska problem och ett bidrag till diskussionen om på vilken kunskapsbas metoderna vilar. Utgångspunkten har varit erfarenheter från Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting. På vilken kunskapsbas vilar dessa behandlingsmetoder för små barn? Vilken evidens finns? De behandlingsmetoder som utvecklats lokalt har beskrivits i rapporter ofta med en god teoriförankring, exemplifierade med fallstudier och ibland med uppföljning av behandlingsresultat. Rapporterna redovisas här, och så långt möjligt också metodernas förankring i andra svenska och internationella erfarenheter.

Skagerberg.pdf

Gruppsykoterapi för tonåringar med fokus på affektmedvetenhet och självreflektion.
BUP-rapport 2009-1
Annica Lilja Ljung och Alicia Sámano Brunåker

Syftet med denna rapport är att beskriva och utvärdera ett metodutvecklings-projekt kring affektmedvetenhet. Det empiriska arbetet är utfört på Sollentuna Barn- och Ungdomspsykiatriska öppenvårdsmottagning (BUP). För att höja affektmedvetenheten i två korttidsterapigrupper fokuseras det psykoterapeutiska arbetet på att träna deltagarnas uppmärksamhet, tolerans och expressivitet av sina affekter och emotioner. Vi undersöker även om metoden har någon effekt på tonåringarnas symptom som vid tillfället för anmälan var i huvudsak depressiva och självdestruktiva. De teoretiska utgångspunkterna består av Tomkins affekt- och skriptteori och Foulkes gruppsykoterapi.

Brunaker.pdf

Till sidan topp

2008

Införandet av Dialektisk beteendeterapi inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm – Från projektet till permanent verksamhet.
FoU-rapport 2008-1
Niclas Borg, Camilla Hallek och Camilla Karlsson

Denna rapport beskriver kort Dialektisk beteendeterapi, (DBT), och genomförandet av det treåriga DBT-projektet inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting. Utgångspunkten för projektet var erfarenheterna inom BUP-verksamheten av en allt större grupp patienter med drag av emotionellt instabil personlighetsstörning och allvarligt självskadebeteende. Dessa patienter vårdades ofta under långa tider inneliggande på kliniken eller i intensiva öppenvårdkontakter. Erfarenheterna visade också att våra insatser trots stora ansträngningar var föga framgångsrika. DBT är en metod med gott vetenskapligt stöd när det gäller behandling av unga vuxna. Forskningsstödet är dock mera osäkert när det gäller ungdomar. En av utgångspunkterna för projektet var därför att pröva att behandla ungdomar med DBT, att studera utfallet och att undersöka vilka eventuella modifieringar som behöver göras i metoden för att göra den lämplig för tonåringar. Erfarenheterna av projektet har varit så positiva att BUP-divisionen nu fått ekonomiska möjligheter att inrätta ett fast DBT-team.

DBT-rapport-inlaga.pdf

Att drabbas av allvarlig psykisk ohälsa i adolescensen
BUP-rapport 2008-1
Ola Duregård

Denna studie omfattar en systematisk journalgenomgång av 197 av 230 patienter vid ungdomsavdelningen, KS, under åren 1991–1999. Ambitionen är att skapa ökad förståelse och kunskap kring ungdomars psykiska ohälsa och dess bakgrundsfaktorer. Patienterna är svårt belastade med allvarlig psykiatrisk problembild. Genomgången belyser såväl bakgrund och riskfaktorer som symtombild och tidigare vårdkontakter, vårdförlopp samt fortsatta behandlingsinsatser efter vårdtiden på ungdomsavdelningen. Studien ger en god bild av patientgruppen och dess uttalade svårigheter och belastningsfaktorer. Samtidigt väcks nya frågor avseende ungdomarnas senare livssituation.

Duregard.pdf

2007

Hur gör vi egentligen? – Kartläggning av det neuropsykiatriska
utredningsarbetet.
FoU-rapport 2007-4
Mia Danielson och Maria Dunerfeldt

Arbetet med neuropsykiatriska utredningar skiljer sig inom BUP och såväl efterfrågan som resurser för bedömning och behandling har varierat och varierar mycket. Förutom att vi inom organisationen bedriver ett omfattande arbete inom det neuropsykiatriska fältet, ägnas detta område även stor uppmärksamhet av politiker, beställare och patientorganisationer. Hösten 2006 gav divisionsledningen i uppdrag åt Utvärderingsenheten att undersöka hur arbetet med neuropsykiatriska utredningar bedrivs inom den lokala öppenvården. Rapporten ger svar på många frågor men ger samtidigt underlag till ännu fler frågor. Rapporten har därför ett värde dels som ett redskap för att sprida kunskap utanför vår organisation om vad vi gör och dels som ett internt stöd i det pågående utvecklingsarbetet.

Danielsson_Dunerfeldt.pdf

Bedömning av kognitiv utveckling hos barn med neuropsykiatrisk problematik i förskoleåren – En jämförelse mellan begåvningstesten WPPSI-III och Leiter-R.
FoU-rapport 2007-3
Karin Molin

Vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm har 25 förskolebarn med förmodad neuropsykiatrisk problematik testats med de två testbatterierna WPPSI-III och Leiter-R. Studien är inriktad på att förtydliga likheter och skillnader mellan de två mycket använda begåvningstesten. Därigenom underlättas valet för utredare beträffande när det ena, det andra, eller eventuellt båda dessa test ska användas.

Molin.pdf

Att knyta livsviktiga band – Sång och ramsor som psykoterapeutisk intervention för att stärka relationen mellan spädbarn och deras föräldrar.
FoU 2007-2-rapport
Eva Norling Bergdahl

Utgångspunkten till denna studie är iakttagelser i behandlingsarbete vid en spädbarnsverksamhet. Under den sångstund som ingick som ett fast inslag i behandlingen såg man hur spädbarn och mammor på nära håll observerade mimik, gester och rörelser hos andra barn, andra mammor och terapeuter. Syftet med studien är att undersöka sångstunden som ett behandlingsmoment. Studien består dels av en teoretisk fördjupning av musikens betydelse respektive av hur lärande går till, dels av en fokusgrupp med erfarna behandlare vid olika spädbarnsverksamheter.

Norling.pdf

Triadfilmning – en metod för bedömning och utvärdering av behandlingsarbete med familjer - Ett metodutvecklingsprojekt vid Barnverksamheten Triaden.
FoU 2007-1-rapport
Inger Ploom Norell

Triadfilmning enligt Lausanne Triadic Play (LTP), har använts i behandlingsarbetet med småbarns­familjer på Barnverksaheten Triaden sedan 1999. Rapporten undersöker hur triadfilmning kan användas för att snabbare hitta rätt fokus i behandlingen och även utvärdera den. Lausanne Triadic Play är en familjelek som består av fyra scener där alla tre i triaden, mamma, pappa och barn tillsammans på ett lekfullt sätt skall umgås med varandra inom ”LPT: s ramar och ”på scen”. Leken tolkas sedan enligt definitionerna deltagande, organisation, gemensamt fokus och känslo­mässig kontakt och utifrån dessa kriterier bedömer man familjens samspels­mönster.

ploom.pdf


Förebyggande insatser för barn till vuxenpsykiatrins patienter. Ett samarbete mellan vuxenpsykiatri  och barn- och ungdoms-
psykiatri.
UU 2007-1
Britt Bernstone Berg och Solveig Bromander.

Denna rapport vill lyfta fram situationen för barn, som växer upp i familjer, där en eller båda föräldrarna har en allvarlig psykisk sjukdom. Ett syfte är att undersöka om det finns rutiner inom Vuxenpsykiatrin för att identifiera och synliggöra barnen till patienterna. Ett annat syfte är att undersöka om de barn, som deltagit i barngrupp för barn till psykiatrins patienter, har fått ett ökat välbefinnande, som kan knytas till deltagandet i denna grupp. I rapporten görs en genomgång av relevant forskning. Vi gör sedan ett försök till inventering av liknande barngruppsverksamhet, som bedrivs eller har bedrivits i olika delar av landet.

Berg-Bromander.pdf

Till sidans topp

2006

Jag släppte rustningen och blev en mamma
FoU 2006-1
Eva Zachrison

Denna rapport bygger på ett arbete med en mammagrupp, som startades 1999 och avslutades 2004, på BUP-mottagningen Bågen. Det handlar om en halvöppengrupp i vilken deltagan­det var begränsad till två år. Tanken bakom den terapeutiska behandlingen av mödrarna var att den skulle bidra till att bar­nens psykiska hälsa förbättras. Resultaten av utvärderingen visar att bar­nens symtom upphörde och att mammornas egna psykiska välbefinnande ökade avsevärt. Författaren drar även en del slutsatser om rekryterings­krite­rierna för att man skall uppnå målsättningen med en sådan grupp.

Zachrison.pdf

Från uppgivenhet till skolstart – Stockholms läns landstings arbete med barn med uppgivenhetssymtom.
Skrifter från Barn- och ungdomspsykiatrin nr 3
Lotta Wiberg

På uppdrag av beställaren och efter ett beslut i Hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) i oktober 2004, implementerades i mars 2005 en ny vårdstruktur inom  Stockholms läns landsting för asylsökande barn med uppgivenhetssymtom. Beslutet innebar att BUP fick ett övergripande vårdansvar för dessa patienter, medan det barnmedicinska ansvaret förlades på Sachsska Barnsjukhuset i samverkan med ASIH, avancerad sjukvård i hemmet. Allmänpsykiatrin fick – via Länsakuten på S:t Göran – en viktig roll i den nya vårdkedjan, då asylsökande föräldrar med egna psykiatriska problem, sedan januari 2005 hade fått rätt till psykiatrisk behandling om barnets psykiska hälsa så krävde. Uppdraget att samordna insatserna från vårdkedjan lades på BUP:s Flykt­ingenhet. Rapporten avser att utgöra en kartläggning av vilka barn och familjer som kommit att omfattas av vårdkedjan, samt en beskrivning av vårdkedjans arbete och vårdresultat under perioden mars 2005–september 2006.

Från uppgivenhet till skolstart.pdf

Barns och ungdomars självmordsförsök. En journalstudie på två barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar.
UU 2006-3
Marita Hencz och Kule Palmstierna
Två mottagningar inom Stockholms läns barn- och ungdomspsykiatriska öppenvård samarbetade i en journalstudie avseende suicidförsök under tidsperioden 1998-2001. Barnen/ungdomarna visade ofta symtom på depression men även andra tecken på psykisk ohälsa. Ohälsotecknen hade hos ett flertal funnits ett halvt år upp till flera år före det aktuella suicidförsöket.I studien ges rekommendationer till suicidbedömning i akut skede och för ärendets handläggning på längre sikt rekommenderas ett aktivt och vägledande förhållningssätt samt utökat samarbete med skola och socialtjänst med hänvisning till problemets allvar och komplexitetsgrad.

Att slåss för livet – Psykosociala bedömningar av barn i asylsökande familjer.
UU 2006-1
Zsofia Nestler och Cristina Penaloza

Denna rapport är en sammanfattning av ett tidsbegränsat projekt som hade barn i asylsökande familjers psykiska hälsa och välbefinnande i fokus. Genom skattning av barnens funktionsförmåga och bedömning av deras psykosociala situation var målet att fånga upp barn som befann sig i riskzonen för att utveckla psykisk ohälsa så att lämpliga stödåtgärder skulle kunna sättas in så tidigt som möjligt. Projektet var ett steg i metodutveckling när det gäller förebyggande arbete. Rapporten avslutas med rekommendationer om vilka aspekter bör beaktas vid helhetsbedömningen av barnens situation.

Känna för andra – Känna för mig. Psykodramagrupp med unga kvinnor som i brandomen utsatts för sexuella övergrepp av närstående.
UU 2006-2.
Christina Citron Stillström och Sonja Nyström

Denna rapport redovisar erfarenheterna av gruppsykoterapi som utfördes under åren 2002-04 med 14 unga kvinnor som i barndomen utnyttjats sexuellt av någon närstående. Den använda terapimetoden är framförallt psykodrama som beskrivs och kopplas till traumateorier. Därefter beskrivs hur gruppverksamheten vuxit fram. Hur gruppsykoterapin bedrivits beskrivs bl.a. med exempel på typiska psykodramer och grupprocesserna analyseras. Avslutningsvis sammanfattas och diskuteras erfarenheterna.

Citron.pdf

Till sidans topp

2005

Att mötas i nuet – en beskrivning av familjeverk­samheten Kryddan.
FoU 2005-05
Sofia Johnson Frankenberg

Studien utgör första delen av ett projekt som avser att beskriva och utvärdera familjeverksamheten Kryddan. Till Kryddan kommer föräldrar som vill ha hjälp med relationen till sitt barn, och de remitteras från andra enheter inom BUP. Man bedriver samspelsbehandling med föräldrar och barn 1-8 år, med en behandlingstid på 12 veckor. Studien baseras på be­handlingspersonalens sammanfattningar av given behandling och av intervjuer med behandlings­personalen.

frankenberg.pdf 

Selektiv mutism och dess behandling med barn­orienterad familjeterapi.
FoU 2005-4
Jan Ringler

Författaren har i samarbete med kollegan Helena Lenning utvecklat Martin Soltvedts barnorienterade familjeterapi (BOF) när det gäller barn med selek­tiv mutism. I undersök­ningen ingår åtta barn (sju flickor och en pojke), och den för­sta behandlingen startade hösten 1996 och den sista våren 2000. Syf­tet har varit att utforska samspelsmönster samt att stödja barnens utveckling av förmågan till intersubjektivitet. I rapporten beskrivs och sammanfattas erfarenheterna från dessa behand­lingar, och de diskuteras mot bakgrund av en sammanställning av aktuella teorier och forskningsresultat om selektiv mutism. Efter behandlingen har barnen ökat sina verbala kontakter, om än i olika omfattning.

Ringler.pdf

Telefonrådgivning för föräldrar.
FoU 2005-3 
Britt Westerberg och Margareta Axelsson Funck

Vid BUP:s psykologverksamhet i sydost bedrevs en telefonråd­givningsverksamhet en gång/vecka. Rapporten beskriver, förankrar teoretiskt och utvärderar denna telefon­rådgivningsverksamhet. Utvärderingen fokuse­rar på hur för­äldrarna upplevt telefonrådgivningen och man har två fråge­ställningar i fokus – upplever föräldrar att de får hjälp och när i problem­utvecklingen ringer föräldrar och kring vilka pro­blem samt vilka föräldrar hänvisas vidare. Författarna drar slutsatsen att telefonrådgivning är en be­handlingsmetod som både behövs och som behöver utvecklas vidare samt att den bör ingå i BUP-personalens metodarsenal.

Westerberg-Funck.pdf 

En utvärderingsmodell för kliniskt barn- och ungdomspsyk­iatriskt arbete. 
FoU 2005-2.
Jan-Olov Larsson,  Birgitta Nordenborg,  Bertil Gemzell,  Birgitta Hedberg och Torborg Klingsell

Systematisk utvärdering av vård och behandling är en av flera förutsätt­ningar för att patienter inom barn- och ungdoms­psykiatrin ska få den opti­mala hjälpen för sina problem. Projektet är ett samarbete mel­lan BUP:s UU- och FoUU-enheter samt behandlingsverksam­heten på Villa Rödkinda som tog fram en modell för ut­vär­dering. ”Rödkindamodellen” prövades i praktiken under ett år på Villa Rödkinda. Den baseras på information från patienten själv, föräldrarna och behandlingspersonalen och är ett praktiskt exempel på en användbar behandlingsutvärdering, som dessutom kan anpas­sas för specifika förhållanden och önskemål vid olika enheter.

Nordenborg-et-al.pdf

Samverkan i fokus. Utvärdering av samverkan kring tonåringar mellan BUP och vuxenpsykiat­rin i Värmdö.
FoU 2005-1.
Anders Schiöler

Värmdö ungdomsprojekt 16-19 år är ett samverkansprojekt mellan Värmdö BUP och vuxenpsykiatriska mottagningen i Värmdö. Utvärderingens fokus är själva samverkansprocessen och an­vänder sig av Humble och Janssons modell för samverkansbe­tingelser men den innehåller också en beskrivning av patient­gruppen samt intervjuer med ungdomarna gjorda av behand­larna. Resultaten visar att det projektet lyckades bäst med var att hitta en användbar form för samverkan mellan mottagning­arna, likaså ökade kontinuiteten vid övergången från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin.

schiöler.pdf

BUP 2005 – Förändrings- och utvecklingsuppgift
Skrifter från Barn- och ungdomspsykiatrin nr 4
Birgitta Castelius

BUP 2005 var en förändringsprocess som omfattade all verksamhet inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting. Det innebar ett omfattande informationsarbete som riktades mot de ca 800 personer som berördes och som tydliggörs i denna rapport. Målet var djärvt – ett helt nytt uppdrag för BUP med bland annat nya mellanvårdsformer som krävde omfördelning av resurser inom BUP i stället för tillförsel av mer resurser eftersom landstinget hade brist på pengar, integrering av den öppna och den slutna vården och utveckling av vården för sex särskilda diagnoser. Detta skulle ske i en situation när ökningen av patienttillströmningen var 5–10 procent årligen.

Castelius_BUP2005_komplett_v7.pdf 

Barn- och ungdomspsykiatrins insatser efter flodvågskatastrofen.
Skrifter från Barn- och ungdomspsykiatrin nr 2
Mona Rosendahl

Efter flodvågskatastrofen i Asien julen 2004 organiserade BUP-divisionen redan under de första dagarna en omfattande beredskap för att ta emot de barn/ungdomar och deras familjer som direkt drabbats av katastrofen. Personal från BUP fanns på Arlanda och på vårdcentra. I denna skrift redogörs för hur arbetet organiserades och vilken hjälp BUP kunde erbjuda i det akuta skedet. Här beskrivs också uppföljande intervjuer med de behandlare som tagit emot patienter drabbade av flodvågskatastrofen.

Barnpsykiatriskt arbete med asylsökande – en plattform för BUP i Stockholm.
Skrifter från Barn- och ungdomspsykiatrin nr 1
Andreas Tunström

Syftet med denna skrift är att beskriva de specifika betingelser och problem som barnpsykiatrin har att hantera i mötet med asylsökande barn och deras familjer. På grund av de speciella villkor och de strukturella ramar som asyl­sökande befinner sig inom, är det väsentligt att klarlägga vad som specifikt karaktä­riserar det barnpsykiatriska arbetet med asylsökande barn och deras familjer. Syftet är att formulera vad som skulle karaktä­risera en ”asylpsy­kiatri”, och skriften berör endast kortfattat organisatoriska/administrativa frågor.

Om barnneuropsykiatrisk behandling
UU 2005-3
Nils Assarsson

Rapport om PBU:s familjestödsprojekt och 20 års kliniskt metodutvecklingsarbete på Tumba BUP-mottagning samt rekommendationer för behandlingsarbete för barn med neuropsykiatriska funktionshinder och deras familjer med särskilt fokus på värdet av psykoterapeutiska insatser.

Pappor i häkte. Projekt vid Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen Bågen.
UU 2005-2.
Stefan Lindberg

Projektet är ett led i BUP Bågens försök att komma till tals med pappor som misshandlar sina barn. Tanken var att försöka nå männen när de befann sig i kris, det vill säga satt häktade för misshandel och att erbjuda dem behandling. Fem män tackade ja till erbjudandet om gruppbehandling, och i rapporten beskrivs hur arbetet gick till. Dessa män både erkände misshandeln och förstod att deras barn tagit skada av den. Trots det visade utvärderingen av projektet att effekterna av arbetet med de misshandlade männen inte blev så stora som man önskat. Den efterföljande diskussionen ledde bland annat till en insikt om att våld är komplicerat och att arbetet måste ske på mycket lång sikt.

Beröringspunkter mellan kognitiv psykoterapi och socialkonstruktionism
UU 2005-1
Carina Buvik

Syftet med denna rapport är att belysa eventuella beröringspunkter mellan kognitiv psykoterapi och socialkonstruktionism. Författaren ställer frågorna: Vilka beröringspunkter finns både i teori och praktik? Är de möjliga att förena? Om inte, vad skiljer dem åt? Författaren utgår från gemensamma teoretiska synsätt. Förutom den teoretiska fördjupningen gör författaren, utifrån ett familjeärende på en BUP-mottagning och processen i det ärendet, en jämförelse av metoderna utifrån ett socialkonstruktionistiskt respektive ett kognitivt psykoterapeutiskt synsätt.

Till sidans topp 

2004

Parallellprocesser i barn- och föräldraterapier. Vem är patienten?
FoU- rapport 04-05
Gudrun Engström Riedel

Med frågeställningen vem som egentligen är patienten i det barnpsykotera­peutiska arbetet lyfter författaren fram betydel­sen av att studera samspelet mellan de omedvetna processerna hos både barn och föräldrar under en behandling. Utifrån en genomgång av aktuell litteratur på området belyser hon fenome­net parallellprocesser i barnterapier och föräldra­samtal. Rapporten ger dess­utom underlag för fortsatt diskus­sion på området med inblickar i såväl ett intrapsykiskt som ett relationellt perspektiv med ett såväl intrapsykiskt som ett rela­tionellt perspektiv. 

När och hur behandlas vad? En litteraturstudie av evidensbaserad
behandling för barn med neuro­psykiatrisk problematik.
FoU-rapport 04-04
Maria Silverberg

Har barn med neuropsykiatrisk problematik bättre förutsätt­ningar idag än tidigare? Vet vi mer om hur dessa barn kan hjälpas och behandlas i sina funktionshinder? Om det finns sådan kunskap, använder vi den?
I denna rapport har Maria Silverberg, verksam vid neuropsyki­atriska enheten vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, gjort en genomgång av litteratur om be­handling av barn med neuro­psykiatriska diagnoser och sammanställt forsk­ningsresultat avseende några av de vanligaste neuropsykiatriska diagno­serna. Utifrån det senaste på forskningsfronten ger rapporten en gedigen inblick i vilka terapier och metoder som är mest verksamma. Författaren ger även konkreta förslag på behand­lings­planer för olika diagnoser. Rapporten kan således använ­das som uppslagsbok för olika diagnoser respektive mest ef­fektiva behandlingsmetoder för dessa.

DUBBELRAPPORT:

Späda barn och sårbara mödrar. Samverkan mellan barn- och
ungdomspsykiatri och vuxen­psykiatri
FoU- rapport 04-03
Kay Karlsson

Sårbara mödrar och späda barn. Samverkan mellan vuxen­psykiatri och barn- och ungdoms­psykiatri
FoU-enheten Psykiatrin Södra 2004
Annemi Skerfing

FoU-rapporten Späda barn och sårbara mödrar beskriver ett samarbetspro­jekt mellan BUP :s dåvarande spädbarnsverksamhet Maskan på Södermalm och all­mänpsykiatrin inom verksamhetsområ­det Psykiatrin Södra. Projektet kalla­des ”Samma patienter – olika perspektiv.  Samma målgrupp – olika meto­der”. Syftet med projektet var att förbättra samarbetet kring nyblivna möd­rar med psykiatriska problem och deras spädbarn. I det fall svårigheter uppstod fanns det olikheter i synen på mammans problematik och sättet att behandla denna. De erfarenheter behandlarna fick från projektarbetet var ändå att samverkan mellan verksamheterna var till stor nytta för mor och barn. Vänder man på rapporten finns en rapport med titeln Sårbara mödrar och späda barn. Den speglar samma process från ett utomstående perspektiv.

Barnpsykoterapi och kognitiva funktioner. Rela­tioner mellan tankar, känslor och begåvningspro­filer.
FoU- rapport 04-02
Lena Malmberg

Rapporten beskriver dels övergripande sambandet mellan kognition och emotion i barnterapier. En diskussion förs om kopplingen mellan terapi och förändringar i begåvningsprofi­ler enligt WISC – III före och efter behand­ling. Författaren gör också en närmare beskrivning av de aktuella barnens terapier där förändringarna i barnens resultat före och efter terapin diskute­ras. Det framgår i rapporten att alla sju barnen visade förändringar i sina prestationer på intelligenstest efter avslutad terapi.

Stödresurs i skolan. En barnpsykiatrisk interven­tion i det pedagogiska rummet
FoU- rapport 04-01
Margot Nordström

Studien besvarar frågor som rör samarbetet mellan skola och barnpsykiatri i form av utredningar och intyg för att barn skall få extraresurser i skolan. Författaren har intervjuat föräldrar, barn och stödresurspersonal i skolan för att undersöka vilken betydelse intyg har i vardagspraktiken. Genom studier av idé­historia finner författaren också att barnpsykiatrins ursprung delvis kan sökas i skolans oförmåga att på egen hand klara undervisningen av vissa barn.

Barns kontakt och kommunikationssvårigheter ur ett tvärkulturellt perspektiv
2004:2.
Stina Helmstrand

Rapporten bygger på en studie, som författaren har gjort med sex somaliska föräldrar med fokus på deras barn. Syftet har varit att vidga perspektiven på de svårigheter barnen har upp­visat för att kunna öka kunskapen om denna typ av problem. Författaren betonar att vid utredningar av barn med invand­rarbakgrund krävs psykologisk och psykiatrisk tvärkulturell kompetens. En ytterligare slutsats är att brist på kontakt och kommunikation ofta råder mel­lan föräldrar och den utredande myndigheten och därför är det grund­läggande vid utredningar att etablera god kontakt och skapa öppen och för­troendefull kommunikation.

Terapikoloni. Ett komplement som ger behand­lingen mer vind i seglen. 2004:1
AnnSophie Darby och Ulla Forsbeck Olsson

Rapporten handlar om behandlingen på terapikoloni som ett integrerat kom­plement till ordinarie öppenvårdsbehandling inom BUP. Barnen som tas ut tillhör de kategorier som söker till mottagningarna men de har större svå­righeter i jämförelse med majoriteten av barnen inom den öppna vården. Via stati­stik över ansökningar och enkätsvar från föräldrar och remitte­rande tera­peuter från tre verksamhetsår har det varit möjligt att granska verksamheten. De tillfrågade BUP-terapeuterna och föräldrarna till de behandlade barnen ställde sig allmänt mycket positiva till barnens kolonivistelse. Det bekräfta­des också i föräldraenkäterna. Utifrån terapeuternas omdömen kunde man dra slutsatsen att vistelsen inom terapikoloniverk­samheten varit ett viktigt komplement till den ordinarie be­handlingen.

Till sidans topp