Sexuella övergrepp

Om någon gör något sexuellt med dig fast du inte vill eller är med på det, är det ett sexuellt övergrepp. Den som gör ett sexuellt övergrepp mot någon kan vara en vuxen, ett barn eller en tonåring.

Övergreppet kan vara fysiskt, det vill säga att det sker med ens kropp. Men det kan också ske sexuella övergrepp som inte är fysiska. Exempel på det är om man tvingas titta på eller ta på någons könsorgan eller tvingas titta på när någon gör något sexuellt.

Att bli tvingad eller utpressad till att visa din egen kropp eller göra sexuella saker på sig själv, är också ett sexuellt övergrepp. Sådant kan ske både på nätet och i verkliga livet.
Det kan också vara att någon fotograferar, filmar eller smygtittar påbarn och ungdomar som duschar eller byter kläder. Eller att man tvingas titta på porr via filmer, bilder på internet eller i tidningar.

Med "fysiskt övergrepp" menas att någon tar på kroppens privata delar, till exempel könsorganet, rumpan eller brösten. Det kan också handla om sex i olika former: exempelvis samlag, munsex eller analsex. Sexuella övergrepp är tyvärr vanligare än vad många kanske tror. Undersökningar visar att en av fem unga under 18 år har sagt att de varit med om ett sexuellt övergrepp. Det vanligaste är att den som gör det sexuella övergreppet är någon man känner, exempelvis en förälder, släkting, lärare, tränare eller jämnårig bekant. Men det kan också ske av någon okänd.

Det vanligaste är att man inte skriker eller slåss när man blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Det kan bero på att man inte vågar, eller att man ger upp och inte vill tänka på det som händer. Ofta är det något man inte väljer medvetet. Hjärnan bestämmer att man ska vara stilla – som ett slags skydd mot det som händer. Efteråt kanske man tänker att man borde ha protesterat mer. Men övergreppet har skett mot ens vilja, även om man inte har skrikit eller kämpat emot. Vi väljer inte hur vi reagerar när vi blir utsatta för övergrepp.

Vad är våldtäkt?

Våldtäkt är när någon har sex eller annat sexuellt umgänge med någon som inte deltar frivilligt och inte har gett sitt samtycke. Att delta frivilligt innebär att man med ord eller annan handling med kroppen visar att man vill. Våldtäkt är ett brott och anmäls till och utreds av polisen. Om någon har samlag med någon som är under 15 år kan man dömas för våldtäkt mot barn. Det gäller även en sexuell handling som går att jämföra med samlag. Det är ett allvarligt brott även om det inte har varit något våld eller hot. Det är också ett allvarligt brott om barnet är under 18 år och utnyttjas sexuellt av någon som har ansvar för dem. Vad som menas med våldtäkt i lagens mening står i lagboken, Brottsbalken, 6 kap §1. Att betala för sex är ett brott. Det gäller även att betala genom att byta varor mot sex. Brottsbalken, 6 kap §11.

Samtycke

När man ska ha sex med någon behövs samtycke från den man har sex med. Samtycke betyder att alla vill. Ett ja eller ett nej kan sägas med ord. Det kan också uttryckas med kroppen. Om någon är osäker på vad personen vill så ska den alltid fråga. Om en person tjatar, tvingar eller övertalar någon att ha sex så har den inte fått samtycke även om personen till slut säger ja. Även om man har sagt ja en gång och då gett sitt samtycke så går det bra att säga nej en annan gång. Även under samma tillfälle så kan man säga ja till en viss sexuell handling, men nej till en annan typ av sex och då måste det respekteras. Det är därför viktigt att fråga vid varje ny situation om personen är okej och vill fortsätta. Alla har en skyldighet att ta reda på vad den andra personen vill eller inte vill göra.

Stöd och hjälp

Om man har blivit utsatt för sexuella övergrepp finns hjälp och stöd att få. Man behöver bearbeta det som har hänt och se till så att man har bra stöd i vardagen.
Det kan kännas svårt att berätta om det man har varit med om. Man är kanske orolig för vad som ska hända med förövaren och en själv när man berättar. Det är också vanligt att känna känslor som rädsla, skam och skuld och därför vara svårt att prata om det som har hänt. Oavsett vilka känslor man har så är det alltid förövaren som bär ansvaret. Det är bra att våga berätta för då kan man få hjälp.

Viktigt att våga berätta

Om man har försökt berätta, men ändå inte fått hjälp, kan det kännas svårt att försöka igen. Tyvärr är inte alla alltid så bra på att lyssna, så det kan behövas flera försök.
När man ska söka hjälp är det bra att börja prata med en vuxen man litar på. Det kan till exempel vara en förälder, en mor- eller farförälder, en kompis förälder, en lärare, skolkurator eller skolsköterska. De kan hjälpa en att få ytterligare stöd, till exempel hjälp med att vända sig till BUP eller socialtjänsten. Som ung kan man också själv ta kontakt med socialtjänsten, en BUP-mottagning eller ungdomsmottagning om man vill.

Om det känns svårt att berätta kan ett första steg vara att prata eller chatta anonymt med någon. Tjejzonen och Bris chattar med barn och ungdomar vissa dagar och tider.

Vart kan man vända sig akut?

Inom Stockholms län finns en särskild akutmottagning på Södersjukhuset för våldtagna över 13 år.

Alla kan söka sig dit, oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexuell läggning. Till den akutmottagningen kan man vända sig om man nyligen blivit utsatt för sexuella övergrepp. Då gör de en läkarundersökning både för att säkra bevis och för att se om man har skador som man behöver få hjälp med. Senare kan man ta ställning till om man vill polisanmäla händelsen eller inte. Man kan även få krisstöd av BUP där.

Vad händer när man har berättat?

När man har tagit steget att berätta om sexuella övergrepp kan man få stöd och hjälp med att bearbeta det som har hänt. Vi på BUP kan ge krisstöd och behandling. Även föräldrar kan få ett sådant stöd.

De flesta familjer behöver extra stöd i sin kris när sexuella övergrepp upptäcks. På BUP bedömer vi bland annat om den som blivit utsatt behöver någon form av behandling. Behandlingen bygger framför allt på samtal och kan vara individuell, rikta sig till hela familjen eller vara i grupp tillsammans med andra ungdomar som har varit med om liknande händelser.

Har man utsatts för sexuella övergrepp kan man behöva olika saker för att kunna må bättre och känna sig trygg. För vissa betyder det att man kan behöva förändra vem man bor med eller vilka personer man träffar. Det är socialtjänsten som har ansvar för att skydda barn och ungdomar som far illa på olika sätt. Om man bor med en förälder som utsätter en för sexuella övergrepp måste vi på BUP, liksom alla som i sitt yrke får veta det, göra en anmälan till socialtjänsten. Vi har anmälningsplikt. Men oftast gör vi det efter att vi har pratat med barnet eller ungdomen som har kontakt med BUP först så att man vet om att vi tänker göra det.

Efter att socialtjänsten får en anmälan så brukar de ta kontakt och hjälpa familjen att reda ut vad som hänt och vad som måste göras för att ändra på situationen. Om övergreppen pågår i hemmet får förövaren flytta ut från familjen en tid. Ibland får man bo tillfälligt på ett jourhem eller en annan typ av boende. Under tiden gör socialtjänsten en mer grundlig utredning av familjen. Det viktigaste är att den som har blivit utsatt är skyddad och att det inte händer fler gånger.

Man har alltid rätt att polisanmäla om man har utsatts för ett sexuellt övergrepp. Om man inte orkar eller vågar göra anmälan själv, kan man få hjälp med det, av oss på BUP, socialtjänsten, skolpersonalen eller annan vuxen. Läs mer om vad som händer efter en polisanmälan.

Det kan hända att den som är utsatt inte vill polisanmäla. Enligt lagen har både vi på BUP, socialtjänsten och skolpersonal rätt att anmäla misstanke om sexuella övergrepp till polisen. Men på BUP brukar vi ta hänsyn till vad unga själva vill och vad som är bäst för den personen innan man gör en anmälan.

Kan BUP polisanmäla brott?

Om en patient berättar för oss att man gjort sig skyldig till ett brott så måste vi inte polisanmäla det. Men vi måste polisanmäla om vi får veta att någon planerar att utföra ett mycket allvarligt brott.

Vi har enligt lagen rätt att göra en polisanmälan om brottet är så allvarligt att det kan ge minst ett års fängelse. När det gäller brott som ett barn eller ungdom under 18 år har råkat ut för och det rör sig om brott mot liv och hälsa, frihetsberövande, sexualbrott eller könsstympning har vi rätt att göra en polisanmälan.

Frågan om vi polisanmäler ett misstänkt brott har att göra med vad barnet eller ungdomen själv vill, vad som blir bäst för barnet/ungdomen och vad det är för slags brott.

Vad händer efter en polisanmälan?

När polisen får in en anmälan kallas utredningen de utför för förundersökning. Förundersökningen leds antingen av en åklagare eller polis och den går ut på att hitta bevis och inhämta information. Ett vanligt sätt att samla in informationen är genom förhör. Förundersökningen ska slutföras så fort som möjligt. Sedan fattar åklagaren beslut om åtal, det vill säga bestämmer om ärendet ska gå till rättegång eller inte.
Den som har blivit utsatt för ett brott kallas för målsägare. Målsägaren får ett målsägarbiträde som är jurist. Målsägarbiträdet är med i rättsprocessen från det att första förhöret sker tills rättegången är slut.

När polisen har inlett en förundersökning kommer antingen polisen att boka in ett förhör med målsägaren eller så kommer målsägarbiträdet att komma och hämta målsägaren i skolan för att åka tillsammans till polisen. Man har alltid rätt att ha med sig en vuxen som man känner sig trygg med när man är hos polisen på ett förhör.

En förundersökning kan läggas ned, till exempel om bevisen inte räcker. Men om man har tillräckliga bevis så ska åklagaren väcka åtal och ärendet går då till rättegång i en domstol. Om det inte finns bevis och ord står mot ord, det vill säga att målsägaren och den misstänkte förövaren berättar om händelsen på olika sätt så att åklagaren inte kan förvänta sig att den misstänkte blir dömd. Då kan inte åklagaren väcka åtal och då blir det inte en rättegång.

Den som döms till fängelse för övergrepp mot barn blir under fängelsetiden erbjuden behandling för sina problem.

 

Fråga BUP
Våra senaste frågor och svar
Mer om sexuella övergrepp