Oro

Att känna sig orolig ibland är en naturlig del av livet. Känslan kommer för att signalera för oss att något är farligt så att vi kan undvika det eller förbereda oss på att klara av det. Att känna sig nervös och orolig inför en särskild händelse, till exempel ett prov i skolan eller en viktig match kan faktiskt vara något positivt. Det kan göra att man samlar sig, koncentrerar sig, förbereder sig, och i många fall därför presterar bättre.

Om man oroar sig inför någon särskild händelse brukar känslorna gå över när man har klarat av det man skulle göra. Men en del har oro som håller i sig och som inte går över. Man känner sig orolig och ängslig hela tiden. Kanske tänker man mycket på framtiden och känner sig osäker eller ältar sådant som ligger bakåt i tiden.

Ibland är det tydligt vad man oroar sig för. Det kan vara en särskild situation eller särskilda saker. Men ibland är det otydligt vad som gör att man känner sig orolig. Man känner så utan att riktigt förstå varför.

Oro är en jobbig känsla som kan vara svår att bli av med. Det kan också göra att man får andra besvär, till exempel tappar aptiten, får ont i magen, sömnproblem eller koncentrationsproblem.

En del blir lättare oroliga än andra. Det beror på hur man är som person – vissa är mer känsliga än andra. Man har också haft olika upplevelser och erfarenheter i livet som kan bidra till att man lättare blir orolig.

Under perioder när det händer mycket nytt i livet kan man lättare känna sig orolig. Tonåren brukar vara en sådan period för många. Då är det vanligt att man börjar tänka mer på vem man är, vad man tycker är viktigt, vad man gillar och inte gillar, vad man står för, och så vidare.
Läs mer om självbild och identitet 

Ofta används ordet ångest för att beskriva oro. Ångestsyndrom är egentligen något mer än oro. Det är en diagnos som beskriver så stor oro och rädsla att känslorna tar över livet. Då kan man inte längre göra vanliga saker och man blir begränsad i sin vardag.
Läs mer om ångest 


Stöd och hjälp

Om man ofta känner sig orolig eller om man har gjort det under en längre tid kan man behöva stöd och hjälp. Ofta kan det hjälpa att få stöd från någon man litar på. Man kan berätta för en kompis, sin pojk- eller flickvän eller någon i familjen om sin oro. Det kan kännas skönt att ha någon som lyssnar på hur man känner och mår. Ofta kan det minska oroskänslorna. 

Ibland kan man behöva prata med en vuxen. De brukar kunna hjälpa till med att hitta lösningar på det som gör en orolig. Det kan vara en förälder, någon på ungdomsmottagningen, UMO, eller elevhälsan. Om det känns svårt att prata kan ett första steg vara att chatta anonymt med någon. På Tjejzonen, Killfrågor och Bris kan man få stöd om man mår dåligt. De chattar med ungdomar vissa dagar och tider.


Vad kan man göra själv?

Det finns flera saker man kan göra själv för att hantera sin oro. Även om det känns svårt, kan man försöka utmana sig själv och närma sig det som gör en orolig och rädd. Om man till exempel är rädd för att prata inför klassen kan man behöva ta mod till sig och göra det ändå. Eller om man känner sig orolig när man ska träffa nya människor så kan man tvinga sig att göra det. Efteråt brukar det kännas bättre för att man vågade göra det fast det kändes svårt. Ofta gör det att man får högre självkänsla så att det känns mindre farligt nästa gång.

För att lättare våga närma sig det som gör en orolig kan man förbereda sig. Man kan tänka ut innan vad man vill säga i klassen och öva på det hemma. Beroende på vad som gör en orolig kan man förbereda sig på olika sätt, till exempel genom att läsa på, söka efter information på nätet eller prata med någon som har erfarenhet av det man oroar sig för.

Det kan också hjälpa att göra olika övningar där man tränar på att minska sin oro. Man kan också prova olika metoder och avslappningsövningar för att stressa mindre och varva ner, till exempel andningsövningar, meditation och yoga.

Fråga BUP
Våra senaste frågor och svar