Intervju: Anna kände sig nedstämd under graviditeten

Under graviditeten med sitt andra barn kände sig Anna nedstämd. Efter förlossningen hade hon svårt att glädjas över sin dotter och tyckte allt kändes tungt. Hon skämdes över sina känslor och när hon försökte prata med folk i sin omgivning fick hon höra att hon måste skärpa sig. För att bryta ensamheten och hopplösheten började hon i terapi på BUP.

Vi träffar Anna i hennes hem strax norr om Stockholm. Under en del av samtalet är även Annas man Max med.

Hur fick du kontakt med BUP?
– På slutet av graviditeten gjorde jag ett test hos barnmorskan som visade att jag var nedstämd. När jag hade fött fick jag göra testet igen och ansågs vara nedstämd då också. Efter testet sa jag att jag ville träffa någon. Jag ville vända det här. Jag ville tycka om mitt barn. Men jag kände att jag inte skulle greja det själv. Då fick jag kontakt med BUP:s mellanvårdsmottagning.

Hur inleddes kontakten?
– Först fick jag gå och prata med en psykolog. Efter några gånger frågade hon mig om jag ville prova gruppterapi, att träffas några mammor och umgås med sina barn under ledning av en psykolog och en kurator. Under en period hade jag tre olika aktiviteter på BUP: individuella samtal, gruppterapi och samtal där även min man Max var med.

Hur gick gruppträffarna till?
– Vi var där mellan 9.45 och 12.30 och så åt vi lunch tillsammans. På morgonen när kom vi dit satte vi oss på en matta med leksaker runt omkring. Barnen fick ligga och titta. Sen sjöng vi olika sånger. Det var lite som öppna förskolan fast utan den sociala pressen att verka glad och skaffa nya kompisar. I det här gänget var det ingen som orkade med fika och promenader.

Hur kändes det att prata med de andra mammorna?
– Vi var tre tjejer med ganska olika bakgrund och olika sätt att formulera vad vi gick igenom. Jag minns att någon sa att hon ville slänga sitt barn i en soptunna. Det är jättesvårt att säga en sådan sak för det är så tabubelagt. När någon släppte en sån bomb blev det ofta tyst i rummet. Fast det var okej för man visste ändå att alla därinne förstod. Man blev inte dömd för att man släppte den där hemska bomben. Det var en stor lättnad att veta att man inte var ensam med de här tankarna.

Tröstade ni varandra?
– Vi var inte där för att tycka synd om varandra. Vår uppgift var inte att trösta varandra. Det räcker med det tunga som man har inom sig själv. Trösten fick psykologerna stå för. Behövde man gråta ut så kunde man göra det, men de djupa samtalen tar man individuellt med psykologen.

Visste ni hur länge gruppterapin skulle pågå?
– Vi visste inte hur många gånger vi skulle ses. Det är individuellt anpassat. När de tycker man är kapabel att stå på egna ben så börjar de avrunda. Då får man ett datum ett par månader fram i tiden.

Vad innebar träffarna för relationen till din dotter?
– Det var egentligen enda gången i veckan jag satt ner och umgicks med min dotter. Annars var jag så upptagen med att diska, städa, byta blöjor och ha ett perfekt hem. Det var så många måsten att jag inte hittade någon harmoni med min dotter hemma. Men på BUP fanns det inget som störde. Inga telefoner ringde. Ingen man som var besviken. Allt var kravlöst. Och det gjorde att jag och min dotter hittade varandra.

Hur gick dina individuella samtal till?
– Ett problem för mig under den här perioden var att jag inte kände för att gå ut. Så psykologen från BUP kom hem till mig och så tog vi samtalet under en promenad. Jättebra!

Vad gjorde ledarna under gruppterapin?
– Någon gång i gång i mitten av gruppterapin introducerade de mindfulness - ett slags verktyg att använda i vardagen. I praktiken kan det vara att sitta tillsammans och äta och försöka att faktiskt njuta av att maten smakar gott. Ett tag kände jag mig så nere och stressad att jag förträngde att jag tycker om mat.

I vilka andra situationer kan du använda mindfulness?
– När alla ungar skriker och hunden skäller, huvudet håller på att explodera och jag vill bara springa härifrån. Då kan jag ta till de här knepen som de har lärt oss. Jag börjar med att fokusera på min egen andning. Sen tänker jag att barnen inte skriker för att jäklas med mig utan för att de vill något. Sen försöker jag ta en sak i taget och lugnt tänka på hur jag ska lösa situationen.

– Framför allt har jag försökt att använda det här med mindfulness i relationen till min man. Jag försöker tänka objektivt, se saker och ting lite utifrån. Det är så lätt att man lägger värderande tankar om vad man tror att någon egentligen menar när de säger någonting.

Hur ser situationen ut idag?
– Jag har två gruppträffar kvar. När de gav mig slutdatumet blev jag jätteledsen i två dagar. Men efter någon vecka började jag känna att om de tror att jag klarar det här så gör jag nog det.

Kommer du att fortsätta med terapi eller annat stöd?
– Jag har gjort jätteframsteg. Men en depression kan hänga sig kvar lite grann. BUP har gjort den grova biten och jag kan konstatera att mitt barn mår bra och att vi funkar som mor och barn. Nu handlar det mer om mig själv. Att jag mår bra som mamma och människa. Jag kommer antagligen att fortsätta hos någon psykolog eller psykoterapeut.

Annas man Max tycker BUP kom med många bra tips men efterlyser mer information till närstående.

Hur upplevde du kontakten med BUP?
– Jag har fått mer insyn i hur Anna mår. Men jag tycker att informationen till mig kunde varit bättre. De kunde tagit mig åt sidan och berättat lite mer om hur det är att leva med en deprimerad person. Då hade jag kanske kunnat hjälpa till på ett bättre sätt och fått Anna frisk snabbare.

Vad har varit den största hjälpen?
– De har hjälpt till att skaffa ett upplägg för praktiska saker som vi bråkat om – vem ska göra vad. Nu har vi till exempel lagt upp det så att jag tar hela morgonpasset med barnen. Jag tar också mer ansvar för vår dotter än vad jag gjorde tidigare. Jag skulle gärna haft mer sådana struktursaker, det var bra.

Hur upplever du situationen idag?
– Det ska bli intressant att se vad som händer när gruppsamtalen avslutas. Jag hoppas att det blir en bra övergång från BUP till någon annan slags terapi.

Text: Dan Håfström, frilansjournalist

Namnen i artikeln är fingerade. 

BUP.se
Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning