Social fobi eller blyg och rädd?

Har under en längre tid haft en del beteenden som jag nu har börjat lägga märke till, och undrar om allting har ett samband. Jag är en ganska blyg person och har svårt att träffa nya människor. Jag har alltid tänkt att jag bara är feg och blyg. Men har som sagt nu börjat fundera på om jag har någon form av social fobi. Att prata med människor jag inte känner och att prata i grupp är inte bara pinsamt. Det är en plåga! Så fort någon säger något till mig blir jag heeelt röd i ansiktet och skäms otroligt mycket! Under tiden jag gått på gymnasiet har jag bett om hjälp ungefär 2 gånger (är inne på mitt andra år), och de gångerna har jag sagt att jag bara missuppfattade matteuppgiften. Jag går natur, och självklart behöver jag hjälp i skolan, men ber jag om hjälp känner jag mig värdelös och får för mig att alla sitter o kollar på mig och tänker "haha, så dålig hon är som behöver hjälp". Därför får jag det extra svårt i skolan, och får sämre betyg än vad jag egentligen borde ha. Jag klarar heller inte av att sitta bredvid två personer i klassrummet, då jag är livrädd för att någon ska se vad jag skriver och påpeka det jag skrivit. Sitter alltid därför mot en vägg, vänd åt sidan. Jag täcker också ALLTID över det jag skriver i blocket med en annan bok eller liknande föremål så ingen kan se. Jag vågar aldrig delta i diskussioner då jag är livrädd för att någon ska va emot mig och mina åsikter. Råkar jag säga nånting, blir jag brutalt röd, inte bara i ansiktet utan också på armar och hals. Vilket folk ofta kommenterar, så att jag känner mig nertryckt och värdelös. Jag har även pojkvän som har helt underbara föräldrar, men jag hatar att träffa dom, då jag blir så blyg att jag inte får fram ett ord. När hans mamma då sa till mig att "skaffa inte ett arbete där du måste prata med folk, tar det ett halvår för dig att snacka med oss.. Då är det illa!" tog jag väldigt illa upp, och har sen dess haft ännu svårare att prata med dom. Jag har också väldigt svårt för att t.ex. beställa fika och liknande då jag blir helt röd i ansiktet.             Har också haft en del panikångestattacker (hjärtklappning, illamående, yrsel) under såna här situationer, speciellt på engelskalektionerna. Jag har nu därför pratat med min lärare om att jag helst inte vill prata högt i klassrummet, och hon har accepterat det. Utöver detta så svettas jag något så otroligt mycket. Inte när jag är ensam eller med människor jag känner mig trygg med, utan när jag är i skolan eller på andra allmäna ställen, vilket kan bero på att jag känner som jag gör. Vad är det för fel på mig? Har jag någon slags social fobi eller är jag bara väldigt blyg?

X

BUP svarar:

Hej!
Tack för ditt brev. Du sätter i ditt brev ord på hur svårt du har det med din blyghet och rädsla i sociala situationer. Många människor kan känna igen sig i att man blir nervös av att tala inför en grupp eller att prata med nya människor. Men för de flesta går det oftast över efter en stund och även om det är jobbigt så är det inget som man helt undviker. När du beskriver hur det känns för dig så är det mer än bara jobbigt, det är plågsamt skriver du. Du berättar att du får fysiska symptom; svettning, ångest och rodnad och att du upplever det väldigt pinsamt att bli så där rädd. Det verkar jättejobbigt att du har det så, också i mer vana och hemmaliknande situationer! Eftersom det här påverkar ditt liv så pass mycket så tycker jag att du skall söka hjälp för dina problem. Det är jättebra att du kämpar på och att du ännu inte undviker alltför mycket i ditt liv. Att vara rädd och blyg, eller ha social fobi, är inget som man kan rå för att man har. Men man kan få hjälp som gör att man blir mindre rädd och inte behöver undvika sociala situationer. Jag tänker lite på din situation i skolan, kanske skulle du berätta för någon där att du har de här problemen så att det kan tas hänsyn till när det gäller din studiesituation? Du skulle kanske kunna ta hjälp av en skolkurator eller lärare som du känner förtroende för? Du kan få hjälp med dina problem på BUP. Där kan du berätta om din blyghet och sociala rädsla och få kläm på om du skall ha en diagnos social fobi, som du själv är inne på. Där kan du tillsammans med en behandlare kartlägga hur just din blyghet ser ut, hur den påverkar dig, ditt liv och i vilka situationer den påverkar dig som mest. Du kan få hjälp att arbeta med blygheten så att den inte behöver styra ditt liv. Till sist om din pojkväns mammas kommentar. Den kanske mest visar hur lite hon förstår av den här typen av problem och kanske har hon också svårt att sätta sig in i hur andra kan känna? Det finns inget som säger att du inte kommer att kunna välja vilket jobb du vill i framtiden, även jobb som innebär att prata med människor. Du är ung och det finns hjälp att få! Du har redan tagit ett steg genom att berätta i det här forumet om hur du känner. Kanske kan det till och med vara så att du kan få med dig en erfarenhet som gör att du kan klara saker på ett bättre sätt än många andra. Lycka till!