Rädd att mitt dagdrömmande och min egen röst i huvudet övergår till en psykos

Blir rädd att mitt dagdrömmande, min fantasivärld och min "egna röst" i huvudet kan övergå till en psykos? Hej, jag har fått diagnosen ADD för ungefär ett halv år sen. Min fråga gäller att fanatisera, jag har så länge jag kan minnas haft en detaljerad "fantasivärld" som jag lever mig in i och jag dagdrömmer om olika saker nästan hela dagar. Men jag är orolig att det kan gå för långt, alltså att jag kan hamna i någon form av psykos, att jag tillslut inte kan skilja på fantasi och verklighet. Jag vet att personerna i min fantasivärld inte existerar, men jag fick frågan om jag vet att dom inte gör det, jag svarade "ja" men det kändes FEL och konstigt då jag aldrig hade sagt det högt förut. Jag började tänka och vet inte om jag kan svara ja på den frågan helt ärligt, personerna är ju verkliga på ett sätt för mig. Det som mest gjort att jag blivit orolig för att hamna i en psykos är t.e.x att jag har en röst i mitt huvud. Den är min egen och säger typ saker som "jaha", "jag vet inte" eller "varför" alltså bara egna kommentarer, vilket är vanligt att man kan kommentera vad man gör/ ska göra i vardagen i huvudet, men det känns inte riktigt som att jag kontrollerar den, jag är inte paranoid utan jag vet att gör det och att tänka för sig själv är något alla gör. Men ex nu när låg och badade och dagdrömde att jag pratade med typ en terapeut.
Efter ett tag så kände jag att jag ville gå upp men det gjorde jag inte utan gick tillbaka i konversationen, efter en lång stund tänkte jag ”men vad gör jag? jag kan inte ligga här hela dagen” och ville gå upp men gick tillbaka till konversationen som nu lät "ja, så här gör jag hela tiden, bara drömmer mig bort... är det normalt?" och fick svar av den jag pratade med och konversationen fortsatte men nu tänkte jag att "jag borde gå upp nu, det här är inte ens verkligt och jag har mycket att göra" men jag kom liksom inte ur konversationen med mig själv.
Jag började gråta lite och tänkte att jag kanske börjar glida in i nån slags schizofreni?? Radion var på och jag började sjunga vilket gör att "rösterna" försvinner men då tänkte jag "nej vad gör jag, håller jag på att bli galen? sitta i badkaret gråtandes och sjunger för att hålla borta röster?" och fick då svar, fast jag inte ville fortsätta ”fantisera”. Det som gör att jag börjar oroa mig är att rösterna bara kommer. När jag stod i duschen var det liksom en sjö av "jaha" "hur kommer detta sig" "jag vet inte" "är det konstigt" "jaha" "jaha" "jag vet inte" "okej" "va" "aha" "va" helt osammanhängande och jag försökte få dom att sluta men det gick inte, det brukar inte var så pass okontrollerat. Också människorna jag pratar med ser jag inte i verkligheten, alltså jag hallucinerar inte utan jag blundar och då ser jag dom och miljön jag lever mig in i. Kan till lägga att jag har ett bra socialt liv med många vänner och när jag gör saker och är aktiv så fantiserar jag inte lika mycket. Jag tycker om min värld och känner mig trygg samtidigt som jag vet att den är på låtsas, men jag har några gånger känt att jag blir orolig av att vara ensam då mina tankar kan ta upp en hel dag och jag bara slösar den i drömmar.
Men gången i duschen var en av FÅ gånger jag faktiskt blivit lite rädd. När "rösten", eller kommentarerna kanske man ska säga, kommer så brukar jag bara tänka "haha vad tänker jag på egentligen" och "kommenterar" inte mer, men numera är det mer okontrollerbart. Så är det här normalt, eller är det ett symtom av ADD? Eller kan det vara något annat?

BUP svarar:

Hej!

Vilken tydlig beskrivning du ger av dina funderingar! Dagdrömmande och fantasivärldar kan vara till stor hjälp i att hantera vardagen, och vara kreativ i att resonera med sig själv på olika sätt så länge man skiljer på vad som pågår i tanken och vad som är verkligheten. Du känner trygghet i din fantasivärld men det finns också en oro hos dig kring att det inte är OK. Det är ganska vanligt när man har en sådan förmåga att fantisera att man i perioder även funderar över hur det skulle bli om det skulle ta överhanden så att man inte kan skilja på fantasi och verklighet.

I dagsläget låter det inte som om du är där, men oron finns hos dig. Du kan hantera din vardag och när du är sysselsatt med annat, eller träffar andra så finns inte fantasierna med i samma utsträckning. Jag tycker att du kan tala med din behandlare på BUP om din oro och få utveckla dina frågor kring din diagnos mer specifikt. Lycka till!