Litar inte på någon

Jag är deprimerad och har många självmordstankar och tvångstankar. Jag skär mig nästan dagligen och hatar fysisk kontakt (för det mesta) och människor. Jag är trött på den konstanta tröttheten och att må som skit. Det är därför jag skriver till er. Två personer vet om det mesta som jag skrivit här. Men jag litar inte på dom vilket gör att jag direkt ångrat det. Det värsta är att dom skämtar om mina självmordstankar och mitt självskadebeteende. Jag vill ha hjälp, men jag vill inte att mina föräldrar ska veta något alls. Är de möjligt? Och om inte; vad måste ni berätta? Jag gillar inte mina föräldrar så det skulle vara bra. Ni skriver ofta att man ska prata med en vuxen man litar på. Vad gör man om man inte litar på någon?

man existerar

BUP svarar:

Hej och Tack för ditt brev! I ditt brev berättar du vad du lider av, självskadebeteende, självmordstankar och nedstämdhet. Och svaret på varför du har de svårigheterna skriver du också! Svaret är att du inte litar på någon människa.Så fruktansvärt svårt och så fruktansvärt enkelt är det. Jag ska förklara hur jag tänker: I livet stöter vi ju alla på svårigheter och kriser och när man är barn och ung sker ju utvecklingen hela tiden. Och då behöver man stöd och närhet och uppmärksamhet för att det ska gå så bra som möjligt. Framförallt är det ju ens föräldrar som ska finnas där för en. Jättebra om det finns andra vuxna också; lärare, släkt, kompisars föräldrar och så. Du skriver inte något om varför du inte gillar dina föräldrar, om de svikit, är för kontrollerande eller har egna stora problem. Den ensamhet du känner gör nog precis så ont som du beskriver med dina symptom. Så mitt råd till dig är att fortsatta som du gjort genom att skriva detta brev. Fundera på vad som gör att du inte kan tänka dig att be om dina föräldrars stöd, det stöd som är deras skyldighet att ge dig! Är du rädd för dem eller är du rädd om dem och tror att de inte ska orka med din ledsenhet och ensamhet? Om du kommer fram till att du inte alls litar på dem behöver du fundera på, (precis det du själv skrivit att du tror att jag kommer att svara): Vem kan du med allvar vända dig till för att berätta hur du verkligen har det. Och då också berätta varför dina föräldrar inte går att lita på. Om du inte hittar någon sådan utväg, behöver du kämpa ensam. Med att inte nedvärdera och skada dig själv till att börja med! Med att tänka att du är en värdefull människa som är värd mycket mer i livet än att bara existera! Jag önskar dig varmt lycka till!