Kändes som det blev värre då jag gick på BUP

Hej!
För ett halvt år sedan hade en jag en psykologisk utredning på en av era mottagningar, där jag inte blev mycket visare om vad det var för "fel" på mig. Diagnosen tydde på att jag inte hade Aspberger.
Ungefär i mitten av förra terminen slutade jag träffa en socionom, trotts att jag inte mådde riktigt bra än. Jag hade tidigare haft problem med det sociala (mest i klassen) , självskada, ätstörning och självmordstankar.
Jag har läst ganska mycket på internet om olika diagnoser, och tycker att den som stämmer mest är Borderline. När jag läser på symptomen kan jag relatera till nästan alla (t.ex de på vårdguidens hemsida) och jag har även gjort en del självtester på internet som tyder på att den diagnosen är "den rätta". Jag har gjort dessa tester och läst artiklar med jämna mellanrum i ungefär 5 månader, när jag känt för det, och alltid är svaret det samma.
Men här kommer problemet, diagnosen kan ju inte ställa förrän man är 18 år pga att personligheten inte är riktigt utvecklad än, och jag är "bara" nästan 16 och ett halvt.
Vad ska jag göra? Jag vågar inte berätta för någon, och går ju inte till BUP längre. Dessutom blir mina negativa känslor blivit starkare på hösten och vintern och jag är rädd för vad jag kan göra om jag inte klarar mer någon dag.
Jag orkar inte heller kontakta BUP, då det bara fick mig att känna mig värre då det snarare kändes som att det var fel på mig.
Tack i förhand på svaret!

Stina

BUP svarar:

Hej Stina!

Tack för ditt brev! Du har verkligen kämpat för att förstå de problem du har. Tyvärr verkar utredningen på BUP inte ha hjälpt dig tillräckligt med den saken. Jag undrar vad det var som gjorde att du inte fick tillräckliga svar från den utredning som gjordes och hur det kom sig att den kontakt du hade efteråt inte kändes bra. Det är absolut inte meningen att man ska känna sig värre eller fel när man utreds eller har samtal på BUP.

Du skriver att du inte orkar kontakta BUP. Jag tror ändå att det vore väldigt bra om du skulle orka ta några samtal med den eller de personer du haft kontakt med på BUP. Du har väldigt kloka frågor som du har rätt att få diskutera med BUP-personalen och få svar som stämmer mer för dig. Skulle du kunna be dina föräldrar eller någon annan vuxen person ringa BUP, om det känns för svårt för dig själv att göra det?

Du har alldeles rätt i att vissa diagnoser inte ställs i den ålder du är men du kan kanske få förståelse för din situation utifrån utredningen ändå. Du har också möjlighet att byta samtalsbehandlare om det inte skulle kännas möjligt att fortsätta med den socionom du träffade. Det låter som du skulle behöva fortsatt samtalshjälp och på BUP är det inte ovanligt att man vill byta behandlare, så det är inget konstigt om du vill det.

Jag hoppas svaret varit till någon hjälp för dig och hoppas nu också att du får den hjälp du behöver! Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta