Jag har har två problem

Jag har två problem. Det ena lite större än det andra. För några veckor sdan när jag var på BUP fick jag reda på att jag så småningom kommer att få göra en massa olika, konstiga tester. till en början brydde jag mig inte så mycket. Och när de berättade att testerna skulle bekräfta att jag inte hade autism eller något liknande. De hade tydligen redan bestämt sig för att jag inte hade det. Men veckan därpå så rabblar psykologen upp en massa olika, jag vet inte riktigt vad det heter i detta fallet, men symtom/tecken kanske, på att jag hade autism eller något liknande. Det var då jag blev riktigt orolig. Visst, egentligen bryr jag mig inte så mycket om jag har det eller inte, men att skifta så där mellan nej och ja.... Det får mig att känna mig grymt osäker på dem. Nu vet jag inte om de tror att jag kommer få någon diagnos eller inte, allt är så dubbeltydigt. Jag vill säga hur jag känner till dem men jag är så otroligt rädd för att det ska bli värre om jag gör det. Problem nr2.
Efter att min lärare skickade mig till skolkuratorn(mot min vilja) kom vi tre tillsammans fram till att jag förmodligen/ganska säkert hade någon typ av ätstörning. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men jag visste att jag hade lite problem med maten så det var väl ingen större nyhet. I slutet av samtalet kom vi överens om att jag skulle berätta om detta på BUP. Vilket jag också gjorde nästa gång jag var där. Jag kände verkligen att detta var något jag ville prata om. Jag kanske inte har en ätstörning eller så, det vet jag ju inte, men jag kände att detta oroade mig(uppenbarligen folk runt omkring också). Jag ville prata om detta åtminstone under ett samtal där på BUP. Ämnet fick 5 min, 5 ynka minuter. (eftersom jag är beroende av klockan och får ångest om jag inte tittar på klockan ett visst antal ggr under en tid så hade jag stenkoll på hur länge vi pratade om det)
När jag sedan gången därpå försökte ta upp det igen, fick jag bara något i stil med "det där behöver vi kanske inte prata om...det är nog ingen fara med det, just nu i alla fall." jag blev tokig på det svaret. Jag har alltid hatat att kräkas, det har alltid varit det värsta som finns. Men nuförtiden kräks jag ofta, väldigt ofta. Jag vill inte längre. Kan inte ens äta ett litet frö utan att jag måste göra mig av med det på något sätt...Hur ska jag få dem att fatta, att detta är viktigt för mig??!!

Tjejen med 2 problem

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev.

Jag tycker verkligen att du ska fråga om båda dina problem igen. Det första problemet med autismdiagnos tror jag behöver bli tydligare för dig. Jag tycker att du kan fråga varför du ska göra alla tester och hur man sen gör för att komma fram till om du har en autismdiagnos eller inte. Kanske är det bra för dig om du kan få det skriftligt så att du kan titta på det och ställa frågor igen om det behövs. Att du nu tycker att du får olika besked kan bero på att det finns saker som tyder på att du har autism men andra saker som tyder på motsatsen. Det här är komplicerat men man kan säga så här att man kan ha vissa symptom utan att ha en diagnos. Genom att göra tester och väga samman testresultaten med annan information som BUP har om dig kan man komma fram till hur det är i ditt fall.

Den andra frågan som du tar upp låter också jätteviktig och jag tycker att du ska ta upp frågan igen. Du beskriver flera saker som jag tycker att du behöver hjälp med som att du kräks ofta och att du är upptagen av vad du får i dig. Det kanske kan underlätta för dig att få fram hur orolig och jobbigt det är för dig genom att du visar det här brevet och mitt svar.

Lycka till!