Jag har en speciell känsla

Jag har en känsla. Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag har en speciell känsla och om den inte är rätt så mår jag inte bra. Jag kan ignorera den känslan men så fort jag ser mig omkring så vill jag bara gråta och skrika och slåss för den känslan inte är rätt. Känslan brukar vara när det är stökigt eller när några olika burkar inte är i ordning. När jag var liten så brukade jag börja störtgråta för jag inte kunde bädda min säng, pga av att jag inte nådde till andra sidan av sängen så jag kunde inte stoppa ner lakanet där. Andra gånger så brukade jag räkna ett viss tal, när jag väntade på att min youtubevideo skulle buffra klart eller när jag väntade på när min kompis skulle komma ut ur badrummet, och om jag inte kom till mitt speciella tal så skulle jag ta mitt liv.
Jag har inte någon sjukdom eller något fel på mig. Jag kan ta bort min känsla hela tiden men om jag börjar tänka på hur stökigt det är i mitt rum eller räkna sekunderna så kan jag inte sluta förren min känsla är rätt. Förutom när det inte går för då börjar jag gråta och trycker in mig under täcket eller i en garderob för att må bättre. Jag mår aldrig bättre då, men efter ett tag så somnar jag. Alltså jag har svårt för att städa, för jag varje gång jag har städat en sak så kommer en till sak och då tittar jag omkring mig och det ser jag alla saker och det spräcks det. Jag vet inte om det här är vanligt eller så eftersom jag aldrig har hört någon annan prata om det, men finns det något ord eller så för att få det att sluta?

G

BUP svarar:

Hej G och tack för ditt brev. Jag tycker det låter som du har det riktigt jobbigt med dina tankar och känslor. Det verkar som det tar mycket av din tid och energi. Tid som du skulle kunna lägga på annat som är roligt och får dig att må bra. Det går absolut att få hjälp när en har tankar och känslor som liksom tar över ens liv och orsakar en massa lidande, som det verkar göra för dig. Precis som du säger, det är inget fel på dig, men det brukar vara svårt att få detta att sluta utan hjälp. Har dina föräldrar märkt det här? Kan du prata med dem? Jag tänker t ex att om din mamma eller pappa visste om hur svårt det är för dig att städa rummet, så kanske någon av dem skulle kunna vara med dig och så att säga ”handleda” dig. Det man kan göra är att i förväg bestämma att i dag skall jag bara dammsuga/damma/plocka upp, eller liknande och så kan föräldern hjälpa till så att man håller sig till det man har bestämt. För jag tror att det är lätt hänt att, som du beskriver, göra en sak, sen ser du en sak till och en till och så blir det så där jättejobbigt igen och du kan inte bromsa dig. Att hålla sig till ”schemat” kan vara svårt i sig, men i längden brukar det vara bra att utmana de jobbiga tankarna och inte låta dem bestämma över dig. Är du med? Det är ganska vanligt att människor, både vuxna, barn och ungdomar har den här typen av tankar och känslor, t ex att de måste göra saker i en viss ordning annars kommer det hända något hemskt eller liknande. Men som sagt, det går absolut att få hjälp att hantera det där jobbiga. Lite magiska tankar har de flesta människor. Du kanske har hört om någon som inte vill gå under en stege, lägga nycklar på bordet eller liknande? Det är ju inte så jobbigt, eller hur? Det är när det blir så mycket av detta så man nästan inte orkar med att leva sitt vardagliga liv som det är läge att söka hjälp. Jag hoppas du gör det snart. För din egen skull. Du förtjänar ju att leva ett bra liv, eller hur? Be din mamma eller pappa ringa BUP. Du kan ju visa dem det här brevet först om du tycker det är svårt att prata med dem. Var rädd om dig.