I hela mitt liv har jag känt mig annorlunda

I hela mitt liv har jag känt mig annorlunda

Hej, detta är nog andra gången jag skriver hit, och det känns verkligen nu som jag behöver nån hjälp, snarast!

Jag har alltid under hela mitt liv känt mig annorlunda. En väldigt diffus känsla, som knappt går att beskriva. Och jag börjar tro att denna känsla är att jag misstänker att jag har ADD. Redan som barn var jag alltid en grubblare, tänkte så mycket, nästan för mycket. Det kändes aldrig som jag var närvarande i någonting och jag fastna i en drömvärld som inte existerade. Koncentrationen var alltid ett problem, svårt att fokusera under lång tid, tankarna flög alltid i väg åt annat håll. Tappar alltid bort saker, kommer alltid försent. Jag var aldrig någonsin närvarande i mitt eget liv.

Skolan har fungerat sålänge jag haft nån som verkligen tvingat till mig att göra uppgifter. Men när inte jag blev tvingad till det var det nästan hopplöst. Jag vill verkligen fixa plugget men alltid nånting som kommer i vägen. Jag går i baklås och kommer ingen vart. Skjuter alltid upp till sista minuten. Jag har JÄTTE svårt att slutföra en uppgift på egen hand och det har alltid plågat mitt självförtroende, jag känner mig så korkad.

Har haft perioder av depression och ångest, men det är inte det som e mitt problem nu. Jag kan hantera mina känslor på ett relativt normalt sätt, men det jag behöver hjälp med nu är att klara av vardagssysslor. Jag vill klara av att plugga, vara koncentrerad, sluta slarva bort allting och komma i tid. Men det har pågått sålänge och jag tror det är mer än bara en "tonårs-fas", jag e ju snart vuxen och då måste jag klara av enkla saker som plocka ur diskmaskinen och städa mitt rum. Vart ska jag vända mig?

Har förut varit inskriven på BUP men slutat. Väntetiderna känns hopplöst långa för en utredning och det känns som jag verkligen behöver nån lösning på det här snarast. Jag vill leva ett normalt liv. Vad ska jag göra?

Marit

BUP svarar:

Hej Marit och tack för ditt brev!

Du beskriver dig själv noggrant och ger många exempel på varför du känner dig annorlunda. Som jag förstår, undrar du om du kanske har någon diagnos som du kan behandlas för och botas från. Med tanke på de svårigheter du nämner, kan jag också tänka mig att du skulle kunna få råd och hjälp till en bättre livskvalitet. Eftersom du fyllt 18år kan du tyvärr inte komma till BUP. Du får kontakta en psykiatrisk mottagning för Unga Vuxna som tar emot mellan 17-25 år. Lycka till!