Hur ska jag våga ringa BUP?

Hur ska jag våga ringa BUP?

Hej!
Jag har länge funderat på att ringa och prata med någon här på bup. Jag har lusläst allt om hur det går till under det första besöket och hur ni arbetar. Det är bara ett litet problem, jag vågar inte ringa. Jag har slagit nummret tusentalsgånger bara för att radera det i nästa sekund. Jag har skrivit hät förut och ni har sagt att jag borde ta hjälp utav en förälder eller någon annan vuxen jag litar på men det är inte ett alternativ. Det är dels därför jag vill prata med någon. Jag har ingen, inte ens min bästakompis vet något.
Ibland undrar jag om den bästa utvägen vore att ta livet av mig. Men som tur är så är jag alldelles för rädd för döden. Gör det ont ? Eller kommer min smärta försvinna för alltid? Jag är rädd för att det kommer att bli mörkt och ensamt.
Jag är väldigt mörkrädd också. Kan knappt gå till toaletten på natten. Varför är jag mörkrädd? Kan bli av med sådana fobier?
En annan sak jag går och oroar mig för är att jag skulle ha någon slags diagnos. Om det skulle vara en förklaring till varför jag mår dåligt, är stressad, okonsentrerad,blyg mm...
Nu kom jag lite på sido spår men min fråga här är egentligen hur går det till om jag ringer själv? måste jag säga; "hej jag skulle vilja boka tid med en psykolog för jag står inte ut med att leva längre"? Eller hur går det till när man ringer? Måste jag förklara hur jag mår? Får mina föräldrar reda på nått? Vad händer? Hur, vad ska jag göra när jag väl tagit mod att ta kontakt? skulle ni kunna förklara hur det går till från och med att jag slagit nummret till och med att jag lägger på? Jag vill så gärna må bra igen! Jag vill så gärna ha hjälp!
Tack så jätte jätte mycket om ni svarar, eller tack för att ni tar er tid att läsa i alla fall! Även om jag bara är en deprimerad tjej i mängden av alla som skriver hit så vill jag att nni ska veta att jag uppskattar verkligen det ni gör! Precis som kirurger räddar liv gör ni det! Vissa säger att man ska vara glad för att man är frisk, att man inte har några funktionshinder, tänk på dem som är handikapade eller har canser. Det här är min sjukdom, det här är mitt funktionshinder, det här är mitt handikap, det här är min canser. Jag vet förstås inte hur det känns eller hur det är att ha något av de där, men jag vet att det jag lider av suger livslusten ur mig.
Tack!

Borta

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!
När jag läser ditt brev förstår jag verkligen hur svårt det kan vara att ta kontakt med BUP – och det gäller förmodligen inte bara dig. Det är lätt att skriva att man som tonåring alltid kan ringa BUP men det är nog inte alltid så lätt som det låter. Jag vet inte riktigt hur jag ska svara dig för jag vill verkligen att du ska få det mod som behövs för att få dig att ringa. Men, jag gör ett försök!

När du har ringt BUP kan du alltid börja med att säga att du vill beställa en tid. Du kan då bli kopplad till någon annan som du får prata med och den behandlaren kommer att ställa ett antal frågor till dig. Det kan också vara så att den du inledningsvis talar med kommer att ställa dessa frågor till dig. En av frågorna handlar om vad det är som bekymrar/oroar dig och varför du vill ha en tid. Sedan kommer frågor om namn, födelsedata, adress och telefonnummer. Frågor om hur din familj ser ut, vilken skola du går på och om du varit på BUP tidigare kan vara andra frågor. Du kan förbereda dig genom att skriva ner orsaken till varför du ringer BUP och vill ha en tid. Skriv det enkelt och krångla inte till det - det blir då lättare för dig att tala om det. Sedan vill jag att du ska veta att de som arbetar på BUP är mycket vana vid tonåringar som ringer och som kan ha svårt att formulera sina problem. De hjälper då oftast tonåringarna med att formulera sig kring problemet genom att ställa följdfrågor. Försök också tänka att samtalet inte är prestationsinriktat – du behöver inte känna att du måste avge perfekta svar på de frågor som ställs. Ibland kan det faktiskt vara så att du inte vet svaret men du vet att du behöver hjälp. Kan du ha nytta av brevet du skrev hit när du ringer? Finns det någon formulering i brevet som du kan ha användning av? När du väl har fått en tid på BUP kan du börja tala om din mörkerrädsla, din blyghet och okoncentration samt din oro över att ha någon diagnos. Du ska se att du kommer att må så mycket bättre på sikt! Tveka inte längre nu utan ta kontakt med BUP. Jag tror inte att du kommer att ångra dig! Lycka till!