Har funderat på om jag har Asperger

jag har under 3 år gått och funderat och funderat och undrat om jag har Asperger. de mesta stämmer in på mig.
men jag lekte med andra barn tills jag var 10 år. och de största svårigheterna började på högstadiet. har läst att man får den i 4-7 årsåldern och att symtom måste finnas tydligt redan då. det har en del gjort för mig. men svårigheterna var inte genomgripande och jag klarade mig bra i skolan. så därför kommer de säga att jag bara har haft normal skolostress med tanke på de högre kraven m.m. jag har haft svåra återkommande depresioner sedan mellanstadiet. men många av mina problem ser jag kan ha en annan orsak. en sak som säger fö,r är att mitt beteende går i släkten. min pappa t.ex. min pappa har tydliga störninar! mamma tror att han har svår ADHD,( på riktigt.) jag vill inte vara en sån som slänger diagnoser omkring mig. jag säger bara att de flera i min släkt har en form av autistisk personlighet men ingen diagnos. det som säger imot är att mina svårigheter började inte fören på mellanstadiet men allra mest på högstadiet. och en del saker kan ha andra orsaker.
därför blir jag osäker. jag tänker hönan eller ägget. jag har inte berättat min livshistoria så ni vet inte så mycket även fast jag rabblar den för mig själv helatiden. jag är rädd att någon ska känna igen mig. men i åttan var jag så nedstämd och stressad att jag planerade självmord. men det var bara tankar.
jag känner mig utmattad fortfarande och trotts ett långt sommarlov kände jag mig ledsen och skoltrött. ni på bup kommer bara ätt säga åt mig att lösa mina problem hemma och i skolan först sen kan ni ju komma tillbaka om det behövs. jag är rädd att jag inte blir tagen på allvar. för jag vet hur det kommer bli. jag bli skitstressad över att mamma o pappa kommer och då kan jag aldrig mer se dom. jag vet inte heller vad jag ska säga. dom kommer stämpla mig som normal osäker tonåring. och alla kommer säga åt mig att jag bara måste skärpa mig!

vilseleden eller Asperger

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Jag förstår att du kan känna dig orolig för att du skulle kunna ha Aspergers syndrom eftersom din pappa kanske har adhd – det kan öka din sårbarhet för att få en närbesläktad diagnos. Det är klart att din oro ska tas på allvar och du ska försöka att inte känna dig stressad över att dina föräldrar får veta hur du tänker. De flesta föräldrar VILL veta hur deras tonåringar tänker och mår. Jag vet inte varför du tror att BUP kommer att säga att du ska lösa dina problem hemma först och att du ska skärpa dig? Är det någon på BUP eller dina föräldrar som sagt så till dig eller är det något du tror att de kan säga?

Vi som arbetar på BUP tar tonåringars oro på allvar när de inte mår bra och försöker hjälpa dem på bästa sätt. Vad du behöver göra är att ta mod till dig och tala med dina föräldrar om att ta kontakt med BUP där du bor. Om du tycker det är svårt kan du visa brevet du skrev hit – det är kanske blir lite lättare då.

På BUP kan man göra en första bedömning av om det finns underlag för att du skulle kunna ha Aspergers syndrom och då går man vidare med en utredning om du och dina föräldrar skulle önska det. Det kan ju också vara så att det inte alls handlar om Aspergers utan att orsaken till att du mår dåligt är något helt annat. Du skriver själv i brevet att hur du mår kan ha påverkats av andra orsaker. Men oavsett Aspergers eller inte kan det vara bra att ta kontakt med BUP, i alla fall utifrån din nedstämdhet, dina självmordstankar och din trötthet. Försök nu att våga tala med någon av dina föräldrar så att också du kan må bra i framtiden!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta