Farfar dog för fem år sedan, sedan dess mår jag dåligt

Min farfar dog för 5 år sen och efter det har jag fått jätte dåligt självförtroende, självkänsla, börjat skära mig, varit väldigt deprimerad och haft självmordstankar, tycker att jag är tjock och är inte nöjd med mig själv. Är väldigt sällan lycklig. Känns som om jag sätter på mig en mask så att ingen ska se att jag inte är lycklig/glad. Enda gångerna jag är lycklig/glad är när jag är med 2 av mina kusiner. Jag gick till skolkuratorn nån gång men slutade för att hon inte förstod mig. Men innan jag slutade så sa hon att jag led av svår depression. Ingen förstår mig och jag håller allt inom mig. Den enda jag kan prata med är min kompis men jag tror inte att hon förstår mig. Är rädd för att söka hjälp.
Vad ska jag göra?

Vad är det för fel på mig???

BUP svarar:

Hej. Det är inget fel på dig, så får du inte tänka. Du har haft det jobbigt ett bra tag och jag tycker att det är bra och klokt av dig att du skriver hit. Jag blir lite fundersam på det skolkuratorn sa, hen sa att du var deprimerad, men fick du ingen mer hjälp? Det är inte så enkelt att förstå någons innersta efter bara ett eller ett par samtal. Ofta tar det några gånger innan man vet vad som behövs göras. Jag tycker att om inte kuratorn förstod dig så borde du kunna få hjälp att hitta någon annan att tala med. Men det är inte för sent. Din farfar gick bort för fem år sedan och jag får en känsla av att han betydde väldigt mycket för dig. Kanske han var viktig för hela familjen och sorgen och saknaden håller ännu greppet om er, eller i alla fall dig. Jag vet inte hur det är i din familj, men hur upplever du att ni handskades med farfars död? Kunde ni trösta varandra och sörja tillsammans, eller hade alla en lycklig/glad mask, precis som du har än i dag? Att förlora en viktig person när man är 10 år är kan vara mycket svårt och kanske skulle du må bra av att få prata med någon om farfar? Kanske med pappa, eller någon annan inom familjen? Det låter som du och dina kusiner har en fin och nära relation. Kan ni prata med varandra om svåra saker? Det kanske har varit för smärtsamt att prata om det tidigare, men nu tycker jag att tiden är mogen. Vad tycker du? Om du inte vill gå tillbaka till skolkuratorn igen så skulle jag vilja råda dig att gå till UMO, eller BUP. Att ha självmordstankar och skära sig är ingenting som man bara skall lägga locket på, det är allvarliga symtom på att någon mår riktigt dåligt. Du har mått dåligt i fem år. Jag tycker det är din tur att få leva ett fint liv nu, tycker inte du det? Alla kan ha svåra perioder, då allt känns hopplöst och tröstlöst, men det behöver inte betyda att resten av livet måste vara plågsamt och hårt. Var inte rädd mer, det finns hjälp att få. Ta hand om dig.