Får utbrott och vill bara dö

I mellan varven får jag utbrott och vill bara dö, jag har en kille som försöker lugna ner mig med det ända som hjälper är att jag får göra mig själv illa. Han mår dåligt pågrund av mig. Varje gång jag går över en väg eller liknande så hoppas jag på att nån ska köra över mig.. Jag snusar starkt snus för att skada mig själv. När jag får utbrotten så kastar jag mig in i väggar och golv och slår sönder allt möjligt, ibland även äta en överdos av tabletter. Vad är det för fel på mig? Jag vill inte att min kille ska må dåligt.

Förvirrad tjej

BUP svarar:

Hej förvirrad tjej!
Det låter väldigt ansträngande och svårt att ha det som du har! Att känna sig arg och frustrerad, samtidigt som man har tankar på att inte orka leva måste vara, som du skriver, väldigt förvirrande. Men ditt brev väcker samtidigt många frågor hos mig: när blir du så här arg och ledsen? Vilka situationer eller tankar väcker dessa reaktioner hos dig? Hur är det för dig då du inte får utbrott, hur mår du då? Hur har du det för övrigt i ditt liv, med familj, vänner eller i skolan? Du kanske har skäl att vara arg? Men även om det är så så behöver du hjälp med att kunna hitta andra, men hälsosamma sätt att uttrycka det på, inte genom att skada dig eller hamna i självdestruktiva tankar.

Om man har många områden i livet som är ansträngande kan man ibland reagera med att få utbrott eller känna hopplöshet. Din beskrivning får mig att tänka att det är någonting i ditt liv som måste förändras! Din pojkvän hjälper dig verkar vara ett viktigt stöd för dig. Vet han om att du samtidigt är rädd att han också ska börja må dåligt? Kan du prata med honom om hur du tänker, och skulle ni tillsammans kunna ta kontakt med dina föräldrar eller någon annan vuxen som skulle kunna vara till hjälp?

Jag tycker att det är viktigt att en vuxen person får veta om hur du mår för att du, och på så sätt också din pojkvän, ska kunna få bäst hjälp. Jag vill uppmana dig att tillsammans med dina föräldrar och/eller din pojkvän kontakta BUP mottagningen där du bor för att på så sätt få professionell hjälp med att förstå mer om hur du tänker och känner och hur det kommit att bli så.
Dina tankar på att vilja ta ditt liv verkar utifrån din beskrivning vara kopplade till frustration eller ilska. När man känner sig trängd eller att man inte har några alternativ kvar för att uttrycka sig, bli förstådd eller hantera svåra tankar är det inte ovanligt att tankar på döden kan komma upp. Dessa är viktiga att ta på allvar, precis som du gjort när du skrivit hit.
Jag vill verkligen uppmana dig att fortsätta att ta dig själv på allvar – det är du värd! PS. Behöver du kvällstid prata med någon anonymt kan du gå in på www.självmordsupplysningen.se