Får panik om ingen kommer tro mig!

hej! jag är en tjej på 14 år och är rädd för att jag har Depression. Jag gick in på en sida om depression där det fanns mycket jag kände igen mig i ex. att jag har mycket dödstankar och självmordstankar (men har inga planer på att skada mig själv!) och att jag har mycket ångest m.m. jag har varit med om rätt mycket skit när jag var liten...eller....ah..nu med då men. jag tänker på det hela tiden. på folk som dör runt omkring mig, hur pappa fick mig att runka av honom när jag var 8 m.m. och jag är en sådan tjej som inte skött skolan så bra! jag har varit så trött att jag skitit i när mamma skrikit åt mig att gå till skolan. och det är ofta! jag har låtsas varit sjuk och låtsas spytt. hon vet detta och jag är rädd att hon inte kommer tro mig! ångesten gör att jag nästan vill slita av mig skinnet för att få det att sluta!!
vad fan ska jag göra? jag får panik av bara tanken att ingen kommer tro mig!!! vad ska jag göra?

Evelina

BUP svarar:

Hej Evelina!

När man går in på sidor och läser om olika diagnoser så känner man ofta igen sig i dessa beskrivningar. Det är väldigt allvarligt att du har självmordstankar, dödstankar och ångest men det behöver inte betyda att du har en depression.

All ”skit” som du har varit med om är troligen det som påverkar hur du känner dig och mår. Jag förstår att det handlar om flera allvarliga händelser. Att din pappa fick dig att runka av honom när du var liten är i sig tillräckligt för att må som du gör. Det han har gjort är olagligt och mycket allvarligt. Du skriver att du nu tänker på allt hela tiden och jag blir orolig att det också pågår massa hemska saker i din omgivning. Om det är på det viset så behöver du få en mer trygg och stabil tillvaro. För det kan man behöva hjälp från socialtjänsten. Socialtjänsten kan prata med dina föräldrar, kan hjälpa dig att se om det är möjligt för dig att bo med dom och kan hjälpa dig så att du får hjälp med hur du mår.

Jag har ännu inte skrivit att du skall berätta för din mamma och pappa att du inte mår bra. Kanske för att det låter som att de inte kan skydda dig ordentligt. Men självklart skall du berätta för dom att du inte mår bra och att du behöver hjälp, om du tror att du fixar det. Men du måste absolut också ta hjälp från någon annan vuxen. Närmast kanske är att du vänder dig till någon i skolan; skolkuratorn, skolsköterska eller mentor. Jag vet inte varför du tror att ingen skulle tro dig? Har du varit med om det när du har sökt hjälp? Ta din brevfråga med svar med dig när du skall berätta om din situation. Kanske det kan vara till något stöd. Det är viktigt att du får hjälp snarast, inte vänta - utan nu!