Det jobbigaste med skolan är alla människor, jag blir rädd

hej!
Jag har precis gått ut nian. Sedan i vintras har jag gått på bup för att jag har social fobi. Speciellt den senaste terminen var fruktansvärd, jag kände mig nere hela tiden, var nästan aldrig glad och var pessemistisk. Jag trodde aldrig att sommaren skulle komma och att jag skulle klara av att fortsätta gå i skolan, jag skolkade en del. Jag grät nästan varje dag och orken var helt enkelt slut, såg ingenting positivt med någonting. Det var en fruktansvärd period och det var dålig stämning hemma också för att jag alltid mådde dåligt så bråkade jag och mamma så fort vi sågs och det var outhärdligt. Nu när jag slipper varan i skolan är många saker bättre, jag är inte lika stressad och pressad längre, lider ofta av prestationsångest när jag går i skolan. Det jobbigaste med skolan är nog ändå alla människor, jag är så rädd när det är många människor på samma ställe. Det skrämmer mig att inte veta vad de tänker och jag mår jätte dåligt av det. Jag antar alltid att de tycker att jag är konstig och jobbig. Nu är jag rädd för hur det ska bli nästa år i gymnasiet. Jag är rädd att det ska bli sådann hemsk stämmning hemma igen för jag behöver verkligen mamma när det är så jobbigt, men hon har sagt att hon inte orkar ta in allt negativt längre. Sedan är jag rädd att jag inte ska klara gymnasiet för att krafterna är slut helt enkelt. Jag är rädd att jag kommer vara hemma ännu mer och bara strunta i allt arbete. Hur ska jag göra för att det inte ska bli så?

rädd

BUP svarar:

Hej!

Den känsla av rädsla som du beskriver fyller dig helt och får dig att tappa förmågan att tänka klart. Att ständigt vara rädd begränsar dig. Att skolan är slut för terminen, att du slutat nian och nu har sommarlov, försvinner i all din rädsla för allt som ligger långt där framme.

Jag unnar dig att få koppla av nu och kunna njuta av sommaren och att vara fri och ledig! Har du något roligt att se fram emot i sommar? Har du någon kompis att göra något med? Mitt intryck är att du är ensam och saknar jämnåriga kamrater och det bidrar till din oro för framtiden? Ju mer ensam du är desto mer begränsad blir du. Se om du kan hitta något att göra utanför familjen!

Du skriver att du har en BUP-kontakt och jag undrar vad du tycker du fått för hjälp? Har du kunnat tala om din rädsla och oro? Har du och din mamma i samtal pratat om era svårigheter? Ni är säkert trötta och ledsna båda två och behöver hjälp till en bättre relation. Där tror jag att BUP-terapeuten kan hjälpa er, om ni vill. Oron för att inte lyckas i skolarbetet, men också att inte ha bra kontakter med dina kamrater, hindrar dig att kunna använda din kraft och energi på ett bra sätt.

Jag skulle unna dig att våga tro på dig själv och att använda dina resurser till att utvecklas och satsa på dina gymnasiestudier. Så fortsätt med din samtalskontakt själv, men också tillsammans med din mamma.

Tro på att hjälp finns att få!