Bup försummar föräldrarna?

Jag har varit inblandad i BUP två gånger. Hjälpte inte ett skit. Ni borde tänka mer på föräldrarna för just nu så är jag 17 år, det har gått flera år sen jag hade problem, och de behandlar mig som en treåring. Jag försöker bete mig mer vuxet och ta ansvar, men ändå ska jag bli behandlad som en unge när de känner för det. Ni tror att det är oss barn ni behöver hjälpa, men vi växer ifrån det! Visst så stannar det kvar, men det tänker man på senare att det är det som gör en så stark, och faktumet att min mamma trodde att allt skulle vara bra bara för att hon inte drack någonting medans allt som hände runt min våldtäkt, är ert ansvar. Faktumet att min kompis fortfarande mår dåligt, som varit med er pga han fick ta hand om sig själv när han var 9 år då hans syster flippade utan en person som hör av sig, är ENDAST för att ni trott att problemen sitter hos oss. Att en av era handledare själv är alkoholist, är ju inte så förvånande.
Min pappa bryr sig knappt om mig, han vill inte höra vad jag har att säga och han tror att jag ljuger för honom hela tiden. Min mamma har blivit ett kontrollfreak. Hon har ensam vårdnad och litar inte på att jag kan ta hand om mig själv under en dag. Mamma undrar varför jag röker. Och min pappa förstår sig inte på mig.
Jag vill dö. Allt skulle vara enklare. Pappa skulle slippa ha en till unge att tänka på, mamma kommer inte behöva ringa mig hela tiden och fråga var jag är för jag kommer ju att vara på samma ställe, hela tiden.
hejdå då

ingen gillar er

BUP svarar:

Hej – du har nog rätt tyvärr. Ibland tappar vi bort föräldrarna, eller når dom inte. Och sällan kan vi följa upp hur det går.
Tydligen har dina föräldrar egna problem. Dom problemen kan inte bup göra något åt, annat än att rekommendera att de söker hjälp för vuxna. Däremot är det vår uppgift att hjälpa föräldrarna att vara bra i sina föräldraroller, trots sina egna svårigheter. Det låter som att din pappa inte litar på dig och att din mamma kontrollerar dig. Kanske visar det ändå att de bryr sig med sitt beteende? De allra flesta föräldrar har känslor för sina barn och vill att det ska gå bra för dom. Men alla föräldrar klarar inte att stödja barnen på ett bra sätt, även om dom vill.
Du är 17 år, på väg att bli vuxen och så småningom oberoende av föräldrarna. Du anstränger dig också att ta ansvar, och vill så klart att dina föräldrar ska tro på dig. Ni har svåra upplevelser bakom er, och det har förmodligen bidragit till föräldrarnas inställning. Är det möjligt för dig att prata med föräldrarna om hur viktigt det är att dom litar på dig? Eller finns någon annan vuxen som skulle kunna hjälpa dig med det?
Om du vill ha någon att prata med detta om så kan du ringa, maila eller chatt med BRIS. (bris.se, tel 116 111). Ungdomsmottagningen (umo.se) där du bor kan också vara till hjälp
Lycka till med ditt fortsatta ansvarstagande och med att komma till tals med föräldrarna!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta