Är sjukt jobbigt med olika grejor jag gör för att det inte ska gå illa

Hej
Jag är en tjej på snart 15 år och jag har ett problem. Egentligen är det inte ett problem längre, men jag undrar om jag kanske haft nån slags ocd. Det började för ca 3 år sedan tror jag. Jag var hela tiden rädd för att dö. För att inte dö eller få någon sjukdom fick jag bara tex ta tre steg till mitt rum,annars dog jag,röra vid ett bord fyra gånger,men bara för att vara säker blev det 15,jag var tvungen att sätta in boken i hyllan på exakt ett visst ställe, vilket tog typ 10 min. Ibland höll jag andan ett visst tag och tvättade mig ofta även om jag bara lagt min hand på kudden var jag tvungen att göra det. Jag tänkte min ålder,klass,stad,land i huvudet hela tiden,om jag sa fel tänkte jag det 10 gånger till. Ingenting fick vara fult, det fick man inte säga då var det synd om det,ex ett hus. Ibland sa jag förlåt till gräset när jag gick på det.
Vet inte,kanske inte var allvarligt. Grejen är att jag sökte aldrig hjälp. Familjen märkte väl en del och försökte få mig att sluta,men det var så sjukt svårt, man får asmycket skuldkänslor och tror man kommer att dö. Efter ett par månader blev det bättre, jag gjorde inte så mycket längre utan det var mer i huvudet även om det inte heller är så bra. Men jag vet ju inte om jag "läkte mig" på ett bra sätt, för jag visste ju inte riktigt hur man skulle göra. Ibland kan det komma tillbaka,inte mycket, men att tvätta sig tex eller att säga ramsan om var jag bor eller att om jg stöter i någonstans med armen stöter jag i med andra armen med några gånger. Dessutom är jag väldigt osocial...
Nu vet jag inte, anske har överdrivit men vad gör man egentligen? För det är sjukt jobbigt även fast inte folk tror det.

anonym

BUP svarar:

Hej och tack för ditt mail! Det du beskriver låter som tvångstankar och tvångshandlingar. Tvångstankar är ofrivilliga tankar som kan dyka upp när som helst och som skrämmer och gör en orolig. Tvångshandlingar är det man då gör för att minska rädslan/oron och förhindra att tanken ska bli ”sann”. Tvångstankar är mycket vanliga, och det är till och med så att ALLA människor har tvångstankar. Om man har mycket tvångstankar så kan det bli mycket jobbigt, så jag förstår att du undrar över hur du mår och att du skrivit till oss!
Jag är glad att höra att du mår bättre nu och det låter som att du fått hjälp av dina föräldrar vilket är bra. Att du fortfarande ibland tänker vissa tvångstankar behöver du inte oroa dig över, du kanske till och med alltid kommer att tänka lite tvångstankar (kom ihåg, alla har tvångstankar!). Tvångstankarna är inte farliga, fastän de är obehagliga. Det viktiga är att du försöker med all din kraft låta bli att göra tvångshandlingarna. För då växer tankarna och blir bara starkare. Om du märker att du tänker mer tvångstankar och att du börjar må sämre, så ska du inte tveka att berätta för dina föräldrar. Om ni vill kan ni då söka hjälp på BUP, vi är vana att hjälpa unga som har svårigheter med tvångstankar. Lycka till och hoppas att du fått svar på din fråga!